Frihandel i media vecka 34

2018-08-16

I DN skriver Daniel Gros, chef för tankesmedjan Centre for European Policy Studies i Bryssel om uppgörelsen mellan EU och USA. Gros menar att den är mycket värdefull:

I och med den nyligen träffade överenskommelsen mellan USA:s president Donald Trump och EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker råder nu lugn mellan de två makterna. Hotet om ett fullskaligt handelskrig är borta. Uppgörelsen väckte stor förvåning men bör kanske inte ha gjort det.

Det centrala i den är att Trump och Juncker enades om att Europeiska unionen och USA kommer ”att arbeta tillsammans för att sänka tullarna till noll och riva alla andra handelshinder och verka för att allt statsunderstöd till industriproduktion utanför bilbranschen ska avvecklas”. Men att det har öppnats möjligheter till ett frihandelsavtal är inte det viktigaste utan snarare att det är slut på eskaleringen av fientliga åtgärder som inleddes med Trumps beslut att lägga tullar på USA:s import av europeiskt stål.

(—)

Att försäkra sig om att EU inte drabbas av samma tullar som Kina är synnerligen viktigt eftersom europeiska leverantörer är Kinas viktigaste konkurrenter inom många branscher. Och eftersom EU-länderna konkurrerar med USA på den kinesiska marknaden skulle europeisk industri kunna tjäna på ett handelskrig mellan Kina och USA, om än marginellt. Så länge det bara utkämpas inom handeln är vapenvilan med USA en triumf för Europa.

Tövädret är dock inte tillnärmelsevis lika bra för Kina. Samtidigt som landets ledare i ord hyllar frihandel har de hittills inte brytt sig om missnöjet som kommer från såväl USA som europeiska länder. Om kineserna söker allierade i handelskriget med USA måste de se över många regleringar som de facto innebär en diskriminering av utländska konkurrenter.

Överenskommelsen mellan EU och USA har satt ljuset på den avgörande frågan som de kinesiska ledarna står inför: Ska man fortsätta att subventionera inhemska företag?

Protektionistiska ingripanden var kanske lätta att försvara för 20 år sedan, men nu är landets konkurrenskraft enormt mycket större. Vilka fördelar än Kina kan skaffa sig av sådana omintetgörs de av ett upptrappat handelskrig – i synnerhet nu när EU känner sig tryggt och Kina ensamt måste mäta sina krafter med USA.”

2018-08-14

Nigerianska The Punch publicerar en lång debatt med olika skribenter om African Continental Free Trade Agreement (AfCFTA) som är ett mycket ambitiöst försök att på lång sikt skapa ett afrikanskt EU:

“Mr. Olalekan Ayodimeji (Vice President, Kwara Chamber of Commerce, Industry, Mines and Agriculture)

Yes, President Muhammadu Buhari should sign the African Continental Free Trade Agreement. There is no doubt that the AfCFTA, otherwise called ‘The Kigali Declaration,’ is good for Africa and indeed Nigeria as it will give rise to one of, if not, the world’s largest free trade area given the population of the continent and her business activities. AfCFTA is a trade agreement aimed at creating a single market to ensure a free movement of goods and services among African Union member states. However, for Nigeria the issues have always been the various previous bi-lateral trade agreements of the other African countries, the state of our industrial and infrastructural development and import tariff, among others. The above issues are germane as they have the potential of making Nigeria a dumping ground due to our non-competitive manufacturing activities, our market size and our population. There is therefore the need to develop our export market which is presently comatose. We do not have specialty in any exportable product. Importantly, there is also the need to carry along all stakeholders – the Nigerian Association of Chambers of Commerce, Industry, Mines and Agriculture; Manufacturers Association of Nigeria and the Nigerian Association of Small and Medium Enterprises, among others. Having recognised these challenges, Nigeria should set up a committee that will fashion out ways to tap into the advantages inherent in what is going to be the world’s largest free trade area. I will therefore advise President Buhari to sign the AfCFTA and let Nigeria take the lead in the various discussions and processes leading to the formulation of modalities for the implementation of the agreement. The Nigerian negotiation team should be guided by our own peculiar situation. Already, 44 out of 55 member states of the African Union have signed the agreement and only 22 countries are required to make it effectual. Thus, delaying the signing may in future make us operate from ‘outside the box. If Nigeria signs, it gives us the opportunity of being part of the decision-making process. It is better that we operate from ‘within the box’ as there is enormous potential in the AfCFTA that can be of immense benefit to us. This is also the time for all stakeholders to come together with a common front to assist the negotiation team in piloting the country’s position to convince other AU member states.”

(—)

“Dr Sam Nzekwe, (A former president, Association of National Accountants of Nigeria)

My worry about this is that we know that many Nigerian goods are not traded outside this country and that the manufacturing industry in Nigeria is not conducive to growth. So what this means is that if he (Buhari) signs the deal, what is going to happen is that our borders will be so open and goods within the African region will be coming in unhindered. And because of the harsh operating environment for manufacturers in Nigeria, you are going to discover that goods produced in smaller African countries will be cheaper than our own and as such these products will beat the locally-manufactured ones when it comes to competing in the market. Hence, what will happen is that you will see a situation where we are going to stop buying our own goods and start buying the imported alternatives. Mind you, the business environment in some of these African countries is better than ours and so their goods stand the chance of being cheap. Now if these goods flood our markets, then you have succeeded in killing the manufacturing industry in Nigeria. So if you study the environment, you will realise that it is not yet okay and the next thing is to start getting people to come and invest here to help improve the economy. Therefore I will say that until we get things right, we should be cautious with some of these deals.”

2018-08-12

Johanna Nylander på Ystads Allehanda skriver om krånglet och kostnaderna det innebär att köpa varor från länder utanför EU:

“Det är befängt att i en tid där man kan beställa varor från andra sidan jorden med bara ett par knapptryck på internet skall krävas en administrativ avgift för att betala moms. Det borde givetvis kunna ske i förväg, automatiseras och lösas av beställaren själv så att ledtider och pakethantering minimeras i så stor utsträckning som möjligt. Kanske är det inte ens rimligt att kräva in moms på småskalig privatimport, varorna är ju redan beskattade en gång i avsändarlandet.

I dagens system tjänar de stora etablerade aktörerna mest. Postnord har slutit avtal med en av de stora prylsajterna, Wish, som sköter momsinbetalningarna direkt och vars kunder därmed slipper administrationsavgiften och den särskilda hanteringstiden den innebär. Men vill man handla från mindre företag har man inte det som alternativ. Det är ett problem. Inte bara för att det fördyrar varor från svenska konsumenter, utan för att det gör att fler tvekar inför att handla från andra länder. Osäkerheten, krånglet och priset gör det helt enkelt mindre värt, och mindre handel ger en fattigare värld.

Det går inte att skylla alla paketproblem på Postnord eller Tullverket. De följer reglerna som riksdag och regering har beslutat om, och det kanske inte var ett så stort problem när de skrevs, men det är hopplöst förlegat att det är politiska regler som försvårar näthandeln, när den borde gynnas och uppmuntras. Låt posten leverera post, och gör det enklare och billigare för privatpersoner att handla från småföretag runt om i hela världen.”


Taggar:
Kategorier: Frihandel i media