Frihandel i media vecka 36

Denna veckas pressklipp domineras återigen totalt av NAFTA-förhandlingarna som gått in i någon form av slutskede. Mexiko har accepterat ett avtalsförslag, men Kanada är ännu inte klara. Tvistelösning, skydd för mejeri och kultur är stötestenar.

2018-09-07

CBS har en bra sammanfattning av Trumps handelskrig

The Trump administration’s trade battles with China, Canada, Mexico and other countries around the world can feel like a bewildering descent into the obscure. But you don’t have to be an expert to grasp that, in the era of globalization, a trade war upends the way countries have operated for decades.

Here’s a look at what these disputes are really about, how we got here and where things are headed next.

President Donald Trump’s push to impose tariffs on China and other countries is aimed at deterring what he views as unfair trade practices and, equally important, to encourage American consumers and businesses to buy and sell more goods made at home. To that end, the White House says the threat of tariffs is a powerful negotiating tool for winning what they say are better trade deals for all Americans.

Mr. Trump points to the trade deficit — the gap between U.S. imports and exports — as a measure of how well the country is faring in trade worldwide. By contrast, most economists say trade deficits aren’t necessarily bad, or even a helpful measure for gauging a nation’s economic health. That’s because it can reflect a strong economy and dollar, which in turn make imports less expensive. That can bolster both the U.S. and global economy.

Tariffs are taxes that companies pay on imported goods and services. Mr. Trump is using tariffs as a way to steer purchases to a country’s domestic producers, rather than foreign ones, or to create a ”level playing field.”

But tariffs can have the effect of raising prices for consumers instead. That’s because companies can charge higher prices when foreign competitors are forced to either absorb costs and ultimately pass on tariff costs to consumer. The higher the tariff, the more a domestic manufacturer may charge customers and bolster their business because there’s less competition.

For example, if a foreign company charges $1,000 for a washing machine, including a U.S. tariff, a domestic maker could raise its price on a comparable product from $500 to $800 from $500 and still turn a profit. That might be good for the company, but it’s expensive for consumers.

(—)

China is America’s largest trading partner, followed by Canada, Mexico, Japan and Germany, which trades as part of the EU.

The U.S. is now poised to significantly escalate the fight with China by imposing 25 percent tariffs on $200 billion in Chinese goods, possibly as early as Friday. Separately, steep duties proposed for all imported automobiles and auto parts may also hobble growth and threaten jobs, economists argue.

Economists say that move, which China has said it will counter with $60 billion more in tariffs of its own, could slow the economy.

Moody’s Investors Service forecasts that higher U.S. tariffs on Chinese imports could cut U.S. gross domestic product in 2019 by 0.25 percent, offsetting some of the gains from last year’s tax cuts. And Oxford Economics predicts in a full blown trade war, U.S. GDP could be shaved by 1 percent in 2020.

A new NAFTA?
The Trump administration is also threatening to slap heavy tariffs on imported cars and parts. Some experts fear that could cost hundreds of thousands of American jobs and raise auto prices in the U.S. by roughly 10 percent. Such taxes could not only hurt consumers, but also stifle niche areas like collecting and restoring classic cars.

The EU and U.S. suspended potential auto tariffs over the summer, but that truce may not hold for much longer, some observers predicted.

If all of that weren’t enough, Mr. Trump is also negotiating with Canada for revisions to the North American Free Trade Agreement after striking a preliminary deal with Mexico in August. A new agreement between the three countries could change the cost of doing business in North America.”

2018-09-04

Köttet blir förhandlingsfråga om mellan EU och USA enligt ATL Lantbrukets affärstidning:

”Med garantier för export av nötkött som inte är behandlat med tillväxthormoner ska USA:s frihandelsskeptiska president övertygas om att inte chockhöja tullarna på europeiska exportvaror. Det är tanken bakom det förslag på förhandlingsmandat som EU-kommissionen vill ha av medlemsländerna. Kommissionen försäkrar att det inte handlar om att ompröva EU:s förbud av import av nötkött från djur som fått hormoner i tillväxtfrämjande syfte.

– Vi talar bara om nötkött som inte har använt tillväxthormoner, sa Daniel Rosario, talesperson för jordbrukskommissionär Phil Hogan vid måndagens kommissionspresskonferens i Bryssel.

Daniel Rosario underströk också att det inte heller är fråga om att utöka den tullfria kvoten på 45 000 ton. Det är viktigt för europeiska nötköttsproducenter som är känsliga för konkurrens utifrån.

(—)

Kvoten skapades när EU:s förbud mot tillväxthormonbehandlat kött fick underkänt av WTO, Världshandelsorganisationen. Det gav USA rätt att applicera strafftullar på varor från EU. Med sänkta tullar på en begränsad mängd nötkött kunde EU undvika det och samtidigt ha kvar förbudet. Sedan överenskommelsen 2009 har USA:s del av kvoten krympt. Det väckte missnöje redan under Barack Obamas regering, men frågan har blivit känsligare och mer akut med Donald Trumps aggressivare förhandlingsmetoder hängande över alla handelsfrågor.”

Dagens Nyheters ledarsida skriver om NAFTA-förhandlingarna:

”Utan tvivel har Nafta gynnat alla tre länderna. Efter nästan ett kvartssekel behöver avtalet ändå moderniseras för att täcka e-handel och annat som inte var uppfunnet vid starten. Fast de förändringar USA och Mexiko har enats om borde inte göra någon glad.

På onsdag är det meningen att handelsförhandlingarna mellan USA och Kanada ska återupptas. Mexiko är redan överens med Trumpadministrationen, och vill det sig väl blir resultatet ett något reviderat Nafta. Men presidentens lynniga utfall kan i värsta fall rasera hela bygget.

Utan tvivel har Nafta gynnat alla tre länderna. Efter nästan ett kvartssekel behöver avtalet ändå moderniseras för att täcka e-handel och annat som inte var uppfunnet vid starten. Fast de förändringar USA och Mexiko har enats om borde inte göra någon glad.

Regler om lokalt producerat innehåll och vissa bilarbetares löner ser mest ut som dyr byråkrati för företagen. Andra risker är spruckna leverantörskedjor och högre konsumentpriser. Att särskilt många fabriksjobb skulle återvända till USA är en illusion.

Kanada har klena argument för att behålla sina höga tullar på mejerivaror. Men det sätt som Trump försöker förolämpa sig till kanadensisk underkastelse är likafullt ett sorgligt skådespel. Uppgörelsen med Mexiko är inget vidare, men bättre än man hade kunnat frukta. Att lämna Kanada utanför det nya Nafta vore däremot ett allvarligt misstag.

Kongressen får en nyckelroll. Trump kan faktiskt inte riva upp handelsavtal hur han vill, även om han nu fräser att ingen ska lägga sig i vad han gör. Republikaner är av tradition frihandelsvänner. Tyvärr har de hittills fegat ur mot presidenten, även när hans urspårningar går emot deras intressen.

Förra veckan hotade Trump än en gång med att USA skulle lämna Världshandelsorganisationen, WTO. Konflikten med Kina trappas snart upp. Skället på EU fortsätter, och den löjeväckande motiveringen ”nationella säkerhetsskäl” upprepas när han hittar på nya tullar.

Handel är en bra affär. Det är bisarrt att en företagare fullständigt har missat det.”

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel i media