Frihandel i media vecka 40

2019-09-29

Daniel Braw i Barometern skriver om Peter Stein och Emil Uddhammars bok Svenska företag i Afrika: från slavhandel till it-revolution.

“I början av augusti år 1863 lämnade en märklig grupp människor Kalmar. De hade nappat på erbjudandet, bland annat framfört i annonser i Barometern, att följa med till Sydafrika och där bedriva jordbruk. De enda formella kraven var att man skulle vara nykter och anständig. Det mönsterjordbruk som de skulle driva, kallat Scandinavia, fick en kort historia. Men i stort sett alla emigranterna, som huvudsakligen kom från Kalmartrakten och Öland, blev kvar.

Expeditionens ledare, Alrik Forssman, fortsatte att handla med timmer som skeppades från Kalmar. Och en av deltagarna på resan, den då blott sjuttonårige Carl Ludwig Theodor Olen, startade senare ett åkeri med oxtransportvagnar. Elva år efter avfärden från Kalmar hade han en flotta på hela 20 oxdragna vagnar.

Detta är ett tidigt exempel på ekonomiskt utbyte mellan Sverige och Afrika, men ingalunda det tidigaste. Som statsvetaren Emil Uddhammar och ekonomen Peter Stein belyser i en nyutkommen bok, Svenska företag i Afrika: från slavhandel till it-revolution (Santérus förlag), finns det en lång historia av svensk näringslivsnärvaro i Afrika. Den har dock varit ganska bristfälligt utforskad. Missionens historia har studerats, biståndsverksamhetens likaså. Men entreprenörernas och företagens bidrag har väckt mindre intresse.

Som framgår av boken är detta dock en synnerligen spännande historia, med färgstarka personer och många tankeväckande inslag. En sådan är att svenska näringsidkare som nådde framgångar i Afrika sände pengar hem till Sverige på samma sätt som emigranterna till Amerika gjorde. ”Idag utgör remitteringar från familjemedlemmar som emigrerat eller som är gästarbetare i andra länder en betydande inkomstkälla för många i Afrika”, skriver Uddhammar och Stein.

En annan är hur snabbt den afrikanska marknaden etablerades som en viktig exportmarknad för Sverige. År 1870 var Sveriges näst största exportmarknad utanför Europa faktiskt Algeriet. Vid sekelskiftet trettio år senare var värdet av exporten till Kaplandet större än värdet av exporten till både Ryssland och Spanien. De stora svenska företagen etablerade sig tidigt och bidrog till den allmänna utvecklingen av kontinenten.”

 

2019-10-02

Moderaternas EU-parlamentariker Jessica Polfjärd skriver i Mariestads Tidningen

“Efter 20 års förhandlingar lyckades EU i somras sluta sitt största frihandelsavtal någonsin. Avtalet med Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay (Mercosur) öppnar upp handeln med länder med mer än 260 miljoner invånare. Marknaden har varit stor men sluten och Mercosur-länderna har oftast haft höga tullar. Bara de borttagna tullarna beräknas spara europeiska företag nästan 45 miljarder kronor per år. Fortsättningsvis är det inte heller tillåtet att diskriminera europeiska varor.

Lägre tullar och mer rättvisa regler ger fler jobb och högre tillväxt vilket gör varor och tjänster billigare och bättre. Avtalet gynnar både EU och Sydamerika liksom alla typer av företag, även små- och medelstora, eftersom de behöver enklare regler som underlättar export.

Vänstersidan inom svensk politik vill stoppa Mercosuravtalet i sin helhet. Vänsterpartiet menar att det skulle hjälpa Amazonas. De misstar sig dock grovt om att ett uteblivet avtal kommer att stoppa skogsbränder och klimatförändringar.

Avtalet förbättrar i stället förutsättningarna för det globala klimat- och miljöarbetet eftersom det binder Mercosur-länderna att anstränga sig för att implementera Parisavtalet och bedriva hållbart skogsbruk. Det ålägger också parterna att se till att ursprungsfolk, efter samtycke, bidrar till ett hållbart skogsbruk som i sin tur bidrar till ursprungsfolkens ökade välfärd. Parterna ska även samarbeta för att bidra till att FN:s globala mål om hållbart skogsbruk uppnås enligt Agenda 2030. Genom avtalet kan EU påverka president Bolsonaros klimatpolitik och ge Brasilien goda anledningar att genomföra nödvändiga reformer för klimat och miljö.

Om vi inte ratificerar Mercosuravtalet riskerar vi att skapa falska förhoppningar om en lösning på klimatfrågan och skogsbränderna. Vi skulle även ge upp vårt bästa verktyg att påverka Brasiliens klimatpolitik. I stället måste vi arbeta på flera fronter samtidigt och handelspolitiken spelar en viktig roll.

Frihandelsavtalet mellan EU och Mercosur måste skrivas under. Europas konkurrenskraft och våra möjligheter att tackla akuta klimat- och miljöproblem är beroende av det. De svåra skogsbränderna i Amazonas är inte en anledning att offra både klimatet och frihandel i lågorna.”

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel i media