Frihandel i media vecka 43

Frihandel med Egypten, USA i Kinas fotspår och liberal optimisms i veckans pressklipp om frihandel. 

2018-10-26

Egyptiska Daily News rapporterar om initiativen till ett frihandelsavtal mellan Egypten och USA. Kanske inte den viktigaste handelpartnern för USA, men handeln med Egypten kommer gissningsvis inte hota att den amerikanska bytesbalansen: 

Greg Lebedev, senior advisor to the US President and CEO of the American Chamber of Commerce (AmCham), confirmed that the free trade agreement between Egypt and the US is under consideration, and that he believes that it will be a strong stimulus towards increasing trade exchange between the two countries.

Lebedev’s statements came during a press conference held on the sidelines of the AmCham’s conference on Thursday. He said that the chamber will submit a request to the US government in which they will demand serious negotiations to be conducted in order to initiate and finalise a free trade agreement with Egypt.

Moreover, Lebedev indicated that the meeting between President Abdel Fattah Al-Sisi and the US delegation shed light on the investment opportunities in the Egyptian market, and the economic reforms which improved Egypt’s investment climate.

“As a result of Egypt’s economic indicators-which exceeded our expectations-many American companies have shown a strong desire to invest in the Egyptian market,” he declared.

Concurrently, Tarek Tawfik, head of the AmCham in Cairo, stressed that the economic reforms cannot be implemented all at once. However, he announced, the Egyptian government has achieved remarkable progress in its economic reform programme.

Meanwhile, Omar Mehanna, chairman of the Egyptian-American Business Council, expressed that this current US visit is different, adding that “contrary to previous visits, where we invariably posed problems and pledged to resolve them, this time we revealed the solutions of the challenges facing investors.”

 

2018-10-25

Janerik Larsson skriver om liberalism och frihandel (och varför man skall vara optimist) i Liberalernas tidning Nyhetsmagasinet Nu:

”På min kavaj har jag oftast optimistnålen med budskapet VAR OPTIMIST. Den skapades för länge sedan av Gustaf Dalén.

AGA-magasinet berättar: 1912, samma år som han fick Nobelpriset förlorade Dalén synen på båda ögonen i en explosionsolycka. Under 1920-talet drabbades både han och AGA av stora ekonomiska problem och Dalén förlorade sin förmögenhet, men kom på fötter igen. På 1930-talet fick AGA, i Kreugerkraschens spår, återigen ekonomiska problem. Dalén lät sig dock aldrig nedslås eller deppa ihop.

Istället lät han tillverka en nål med texten ”VAR OPTIMIST”. Dalén bar själv alltid optimistnålen på kavajen och mötte han någon som verkade nedstämd eller negativ, så fäste han sin nål på dennes rockslag.

Med den utgångspunkten ska jag söka peka på några utgångspunkter för en optimistisk syn på liberalismens framtid – i Sverige och i resten av världen.

John F Harris, som är chefredaktör för den amerikanska politiska nyhetssajten Politico citerade nyligen Chicagos Borgmästare Rahm Emanuel. Det blir mer exakt på engelska:

”Democrats are the first to believe elite opinion and editorial-page opinion represent America, and they don’t,” said Chicago Mayor Rahm Emanuel.

(Chicagos borgmästare Rahm Emanuel: -Demokraterna är de första som tror att elit-opinionen och ledarsidornas skribenter representerar Amerika – men så är det inte.)

En fråga om den svenska liberalismen och dess framtid handlar just om detta, förmågan att lyssna inte bara på de som alltid brukat hålla med.

Ett annat sätt att formulera samma frågeställning är att ställa sig inför valet om man är nöjd med att man har rätt eller om man i politisk strid vill anstränga sig för att få rätt, att förverkliga in politiska linje.

En stridbar liberalism inriktad på resultat har aldrig varit avgränsad till Folkpartiet (nu Liberalerna). Liberalismen – i olika versioner kompletterade med en viss dos konservatism – har mycket länge varit en dominerande tankeströmning i västvärlden.

Denna framgångsrika liberalism har varit välståndsskapande och en av denna liberalisms starka grundpelare är marknadsekonomi med dess förutsättningar – främst rättsstaten.

Detta idéarv är öppet för alla att ansluta sig till och det är därför i allra högsta grad en bred kyrka som accepterar många olika prioriteringar och framför alltid möjliggör ganska skiftande politiska agendor.

(—)

En ung optimism har alla förutsättningar att se bakom detta och sikta mot att utveckla goda samhällen i vår del av världen. Det är denna liberalism för en ung generation som jag saknar i dagens svenska diskussion om liberalismen. Alltför mycket tycks mig handla om defensivt försvar av gamla ordningar.

Norden och EU erbjuder goda möjligheter och globaliseringen kommer att ta nya steg framöver. Här några ingångar:

Kinas ekonomiska liberalisering började i slutet av 70-talet. EUs inre marknad kom 1993, NAFTA 1994, WTO 1995 och frihandelspolitiken har fortsatt trots Donald Trump: de 11 TPP-länderna fortsatte efter USAs avhopp, EU har slutit frihandelsavtal med Japan och Kanada och nya sådana förhandlingar pågår.

Marknadsekonomi och liberalism har mycket mera att erbjuda mänskligheten och något -egentligt alternativ finns inte. Det betyder att själva grunden för den välståndsskapande liberalismen består.

Moln vid horisonten? Visst. Nu som alltid. Men det är VAR OPTIMIST som gäller.”

 

2018-10-23

Holman W. Jenkins, Jr. skriver i Wall Street Journal om att Trumps handelskrig står inför ett vägval. Kina undergräver sin egen utveckling genom att bli allt mer auktoritärt och genom att en grundläggande förståelse för marknadsekonomi saknas. USA bör inte gå i Kinas fotspår:

Business leaders who expect the China trade dispute to end the way the Mexican and Canadian disputes did had better wake up. It won’t be over soon. When a tariff is announced on Chinese production, expect it to stay on forever. By now, the U.S. has imposed initial duties on about half of China’s exports to the U.S.—worth $250 billion. More are coming.

U.S. companies are starting to be publicly pressured to reduce their reliance on Chinese suppliers and markets. Vice President Mike Pence, in a speech this month, applauded unnamed U.S. business for turning away from the China market if it requires surrendering to Beijing’s technology theft agenda, adding, “More must follow suit.” Apple has been laughing off Mr. Trump’s demands for factories in the U.S. Maybe it shouldn’t.

It’s been a strange few weeks in this regard. Bloomberg News produced a detailed and elaborate account of China’s sneaking hidden components into U.S. motherboards. All the U.S. companies named in the story issued stringent denials.

Then there’s the odd matter of Broadcom and its latest U.S. acquisition target, CA Technologies. In response to Trump pressure, Broadcom has redomiciled in the U.S. but remains a China-influenced company. CA’s roll-up business model has made it the sole-source supplier of legacy software used in U.S. banks, hospitals and power companies. A Defense Department letter criticizing the sale is reportedly a forgery. Yet if the Trump administration means what it says, the transaction is exactly the kind that might seem suspect. Look for a resurrection of the long-defunct Coordinating Committee for Multilateral Export Controls, which once applied a stern hand to U.S. and allied companies to curb commercial technology flows to America’s adversary in the last Cold War.

But with one difference—last time we had a debate. Arthur Vandenberg and all that.

Maybe it’s time for the Trump administration to lay out for the American people just how thoroughly it intends to shake up the hugely important U.S.-China economic relationship.

By one view, China is becoming the worst enemy of its own development. It doesn’t need our help. Its surveillance and social-control agenda likely will deter its best minds from staying in China or coming back from a foreign university. The Soviet Union, in the 1980s, thought with enough bureaucratic imperative and enough stealing it could keep pace with the U.S. It couldn’t. Under Xi Jinping, China seems increasingly confused about output and value—more high-speed railways to nowhere, more towering buildings with nobody inside.

A traditional free-trade view would say if China wants to chase away foreign investment, China pays the cost, not the U.S. If China wants to tax its people to subsidize steel, solar panels and auto parts for export, we would be wise to pocket these handouts to our consumers and businesses and focus our resources elsewhere. When your adversary insists on shooting himself in the foot, let him. China’s avid pursuit of artificial intelligence worries Western experts but is likely to be employed mainly in destroying the creativity and initiative of its own people.

If the Trump boom has proved anything, meanwhile, it’s proved that American prosperity is still made at home. A better answer to China’s perverse ambitions would be to focus on renewing our own economic dynamism, building up our military and alliances, dealing with the fiscal challenge of our welfare state. These priorities are likely to guarantee American success in the coming century, not following Xi Jinping down the path of seeking foreign scapegoats for failure and heavy-handed intervention at home.

Tempted by the potentialities of technology to create the thoroughly modern totalitarian state with himself at the center, Mr. Xi is rapidly undermining the openness that lifted China out of poverty. His personal ambition—not any political necessity—seems to be driving the show. That’s a mistake the U.S. does not need to emulate.


Taggar:
Kategorier: Frihandel i media