Frihandelsavtalet EU-Japan stor framgång — 600 miljoner människor inkluderas

Förra veckan blev frihandelsavtalet mellan Japan och EU klart.

Nu inleds en legal granskning av avtalstexten som därefter ska översättas till de 23 officiella EU-språken och till japanska.  Avtalet skall sedan godkännas i Europaparlamentet samt av medlemsstaterna. Förhoppningsvis skall avtalet träda ikraft innan slutet av kommissionens nuvarande mandatperiod 2019.

Tullarna tas bort för import och export av varor förutsatt att avtalets ursprungsregler följs. Huvuddelen av de tullar som EU:s företag betalar vid export till Japan idag, cirka en miljard euro per år, avvecklas. En viktigt del av avtalet gäller offentlig upphandling. Europeiska företag kommer att få större möjligheter att lägga bud för offentliga upphandlingar i 48 stora japanska städer. Även viktiga järnvägssektorn öppnas för EU:s företag.

Vissa handelshinder försvinner med en gång, medan andra fasas ut under längre perioder, upp till 15 år.

Frågorna om investeringsskydd och tvistlösning för investeringsskydd ingår inte i avtalet utan är skjuten på framtiden. Den frågan är extremt känslig för EU-kommissionen som genom okunskap schabblade bort debatten om det som allmänt kallas ”ISDS” när protesterna mot TTIP-avtalet drog igång under 2014. Motståndarna mot TTIP och sedmera CETA lyckades effektivt demonisera det FN-kontrollerade systemet med internationell skiljedom som fungerat väl i decennier och som med något undantag är standard i alla internationella handels- och investeringsavtal. Även EU:s. Genom kommissionens brist på beredskap och koll tvingades man till en rad reträtter. För att rädda CETA-avtalet inrättades en särskild domstol för just detta avtal, som EU nu vill expandera och att andra länder skall ansluta sig till. Japan har tvekat om detta och en vanlig ISDS-paragraf skulle förmodligen ha äventyrat avtalet.

Genom att ISDS inte ingår i avtalet med Japan kommer det kunna godkännas utan att nationella (och i vissa fall regionala) parlament blandas in i processen eftersom inga nationella frågor anses beröras. Handel är en ren EU-kompetens, medan rättsfrågor är nationella.

Men det viktiga är förstås de enorma marknader som får bättre villkor för sin handel. EU och Japan har en sammanlagd befolkning på 600 miljoner människor och står för uppemot 30 procent av planetens BNP. Dessutom är det demokratiska rättsstater med stor stabilitet och utvecklingskraft på alla områden. Under början på nästa år kommer EU:s avtal med Mercosur att bli klart och under 2017 har CETA, avtalet mellan Kanada och EU, börjat implementeras.

EU framstår därigenom allt mer som en stormakt på handelsområdet. USA:s roll har istället minskat genom Donald Trumps fientlighet mot multilaterala handelsavtal och WTO. Trump är egentligen inte emot internationell handel, men hans besatthet av att minska USA:s handelsunderskott har satt USA i en mycket okonstruktiv position där de tappar allierade och inflytande.

Avtalet med Japan är ett mycket större framsteg än många inser. Det har bara tagit kring fyra år att förhandla fram. Japan är dessutom ett slutet land med starka ekonomiska särintressen, och en företagssektor närmast sammanväxt med statsmakten, som lätt skulle kunna ha satt sig på tvären. För att inte tala om jordbruket och japanernas närmast religiösa inställning till mat som ställt till problem tidigare. Till framgången bidrar säkert att Japan har haft Storbritannien som port till EU med bland annat sammansättningsfabriker för bilindustrin. Det japanska intresset för ett avtal lär ha ökat markant när Brexit blev ett faktum. Men det hindrar inte att avtalet är ett stort framsteg.


Taggar: Japan, ISDS
Kategorier: Frihandel, EU