Frihandelsavtalet mellan Ukraina och EU ljusglimt i mörkret

Frihandelsavtalet med Ukraina är en viktigt och positiv händelse. Just nu är EU verkligen i behov av exempel på att det går att öka integrationen mellan länder. 

Vid årsskiftet trädde det nya frihandelsavtalet mellan Ukraina och EU i kraft. Som vanligt har det ett långt och komplicerat namn och en förkortning som inte går att uttala: Deep and Comprehensive Free Trade Area (DCFTA).

Men det är ett avtal med mycket dramatisk historia. Avtalet är en del i ett större samarbete mellan Ukraina och EU som 2014 ledde till oroligheterna i Ukraina, att den proryske presidenten Viktor Yanukovych tvingades avgå och till sist den ryska annekteringen av Krim.

Vidare har Ryssland nu plötsligt sagt upp sitt gamla handelsavtal mot Ukraina. Under 2015 har Cecilia Malmström mött ryska och ukrainska representanter vid arton tillfällen för at lösa olika problem som ryssarna upplever att avtalet mellan Ukraina och EU skapar. Bland annat menar ryssarna att avtalet hotar landets sanktioner mot EU. Men det är ett svepskäl. Det finns system med ursprungsregler som hanterar ett läge där ett land har olika handelsavtal med olika handelspartners. Det är en vanlig situation. Ryssarna har uppenbarligen använt sin traditionella taktik med att ställa krav som är uppenbart orimliga, bland annat att få tillgång till EU:s tulldatabaser och att Ukraina skulle delta i Rysslands handelssanktioner mot EU. Taktiken syftar till att försöka skrämma motståndarna till eftergifter och som bakgrund för den inhemska propagandan: att EU skulle vara helt omöjliga och vägra kompromissa.

Konsekvensen är att Ukraina nu kommer tappa en stor del av sin export till Ryssland men å andra sidan har ett fördelaktigt avtal med EU.

Förändringarna i handelsreglerna kommer att ske successivt när Ukraina implementerar avtalet. Men redan nu är i princip alla tullar avskaffade. Med tiden kommer företag från båda sidor av gränsen kunna delta i offentliga upphandlingar, Ukraina kommer att omfattas av EU:s regler för energimarknaden (vilket gör landet mindre beroende av Ryssland) och inte minst kommer investeringar att underlättas. Fullt implementerat kommer Ukraina och EU få en nästan helt integrerad marknad.

Att ryssarna känner sig hotade är inte överraskande. Ytterligare en del av det forna sovjetiska imperiet knyts närmare EU. Ur ryskt perspektiv är EU och NATO tätt sammanbundna och Ryssland — eller i vilket fall Putin och kretsen kring honom — tolkar världen i termer av dominans och påtryckningar snarare än samarbete.

Från EU:s sida är det dock synnerligen viktigt att ha fått ett avtal på plats vilket bygger på grundtanken om tillit, öppenhet och samarbete. Som bekant har 2015 varit ett år då öppenheten och ”europatanken” utmanats på allvar.

Det är ingen långsökt tanke att handel, ekonomisk integration, ekonomisk tillväxt och välstånd är en förutsättning för öppna gränser.

Mer information:

Carl Bildts blogg.

Wall Street Journal.