Gästbloggare Anders Johnson: Varför inte ett nytt globalt handelsavtal inom ramen för WTO?

TTIP-avtalet – en ny möjlighet för liberalare handel

Förhandlingarna mellan EU och USA om Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP) startade i juli 2013. Syftet med TTIP är att på bred front öka integreringen mellan EUs och USAs ekonomier.

TTIP omfattar ett brett spektrum av frågor, bland annat tullar, tjänstehandel, regleringar, investeringar, immateriella rättigheter, offentlig upphandling och subventioner av statliga företag, arbetskraftens rörlighet, hållbar utveckling, regler om fungerande kontroller av handeln och tullsamarbete, konkurrens, energi- och råvarufrågor, handelsrelaterade aspekter på små och medelstora företag, kapitalrörelser och betalningar samt en institutionell ram, inklusive en tvistlösningsmekanism.

Det har gjorts flera analyser av vilka vinster som TTIP kan ge. Resultaten varierar en hel del mellan olika bedömare. Men alla seriösa studier visar

  • att handeln mellan EU och USA kommer att öka,
  • att välståndet kommer att öka, både i EU och USA,
  • att fler jobb kommer att skapas och arbetslösheten kommer att sjunka, både i EU och USA,
  • att effekterna för världen som helhet kommer att vara positiva.

En berättigad fråga är om det inte vore inte bättre med ett nytt globalt handelsavtal inom ramen för WTO. Genom WTO och dess föregångare GATT har det etablerats ett globalt regelverk för den internationella handeln som är mycket betydelsefullt. Men det finns flera områden där WTO saknar eller har ett svagt regelverk, till exempel då det gäller tjänstehandel, offentlig upphandling och gränsöverskridande investeringar.

TTIP är ingen konkurrent till WTO utan ett komplement. Erfarenheten har visat att det är mycket svårt att samla omkring 160 länder till genomgripande reformer av världshandeln. EU och USA, som båda är politiskt, ekonomiskt och tekniskt mycket utvecklade, och som redan har mycket starka ekomiska band, kan ha lättare att finna lösningar på några av dagens svåraste utmaningar inom handelspolitiken.

Om världens två största ekonomier kan finna gemensamma lösningar inom handelspolitiken, kan detta tjäna som förebild för andra internationella handelsavtal, till exempel för ett kommande bilateralt avtal med Kina.

TTIP kan även ge en stimulans till förhandlingarna på global nivå. Det har skett tidigare. Uruguayrundan inom GATT, som bland annat ledde fram till bildandet av WTO, kunde framfångsrikt slutföras 1994, bland annat genom det tryck som skapades när Europeiska Unionen bildades 1993 och frihandelsområdet NAFTA skapades året därpå av Kanada, Mexico och USA.

TTIP bör utformas på ett sådant sätt att det underlättar för handel även med länder som står utanför avtalet, till exempel genom de kan att ansluta sig till hela eller delar av avtalet. Om EU och USA kan enas i frågor kring standardisering och olika regleringar, underlättar det även för andra länder som vill exportera varor till EU eller USA. Det är inte heller omöjligt att gemensamma standarder och regleringar mellan världens två största ekonomier kan få global acceptans.

Det är viktigt att TTIP inte innehåller komplicerade ursprungsregler eftersom regionala eller bilaterala regler om produkters ursprung kan skapa en ”spagettiskål” av regler som leder till höga administrativa kostnader för gränsöverskridande handel.

Anders Johnson, skriftställare med inriktning på politisk och ekonomisk historia. Han har författat en skrift om TTIP-avtalet som inom kort kommer att ges ut av Svenskt Näringsliv.


Taggar: NAFTA, GATT
Kategorier: TTIP, Gästbloggare, WTO