Gästbloggare Göran Arrius, SACO: Frihandelsavtal måste respektera arbetstagarnas rättigheter

En stor del av framgången för Sverige beror på frihandel. Ett litet land med en stor exportindustri kräver öppna gränser och få handelshinder för att lyckas.

Det förstod den svenska fackföreningsrörelsen tidigt, vilket till en del förklarar att medborgarna i vår nordliga avkrok av världen klarat sig relativt väl vid en internationell jämförelse. Med några svackor har tillväxten varit hyfsat stabil och med den ökningen av reallönerna och levnadsstandarden.

Öppna gränser och hård internationell konkurrens leder till krav på nödvändiga strukturrationaliseringar som leder till arbetstillfällen i bärkraftiga verksamheter, alternativet är stagnation, tillbakagång och högre arbetslöshet. Fackets styrka kombinerad med förändringsbenägenhet har gjort det möjligt att avtalsvägen komma överens med arbetsgivarna om socialt acceptabla former för omställning. Ett förhållande som numera lyfts fram som modell för resten av världen.

Den utvecklingen fortsätter. Saco har i en historisk uppgörelse enats med LO och TCO om att tillsammans bejaka ett handels- och investeringsavtal mellan EU och USA. Styrelserna för de tre fackliga centralorganisationerna har antagit ett gemensamt policydokument för hur man ska se på förhandlingarna om TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership).

Den grundläggande positiva attityden skiljer sig från en del andra mer protektionistiska krafter inom EU och USA. Svenska fackföreningsledare har insett fördelarna med frihandel, vilket manifesterades vid en gemensam konferens med alla förbundsordföranden inom LO, TCO och Saco i januari. Den svenska fackföreningsrörelsen är övertygad om att ökad handel mellan EU och USA leder till ökad tillväxt och sysselsättning.

Men inte bara det. Ett avtal vore också bra eftersom det kan sätta standard för kommande liknande förhandlingar med bland annat Kina. Ett tredje argument för TTIP är att det är positivt att fördjupa den så kallade transatlantiska länken, alltså förbindelserna med USA.
Stödet är dock inte villkorslöst. Facken är inte naiva i sin syn på ekonomiska intressen. I den fackliga policy som LO, TCO och Saco gemensamt antagit framgår t.ex. att vi är starkt kritiska till det investerarskydd (ISDS) som diskuteras, och att vi inte anser att ISDS ska inkluderas i avtalet. En sådan möjlighet behövs knappast för att garantera investerarnas intressen i ett avtal mellan EU och USA och bör utgå.

Konkurrens måste ske på lika villkor, inte genom att några skaffar sig fördelar genom ojusta anställningsvillkor. Därför måste det finnas en ”bottenplatta” för arbetsförhållandena grundad i ILO:s kärnkonventioner. Frihandelsavtalet måste vila på respekt för arbetstagarnas grundläggande rättigheter.
Avtalet får heller inte inskränka möjligheten att fatta demokratiska beslut i de olika länderna. Hur samhällsservicen ska organiseras, hur välfärdssystemen ska utformas och andra liknande beslut måste fortsatt vara frågor där de valda politikerna har oinskränkt beslutsrätt.

Sammantaget är detta hinder som bör gå att lösa i förhandlingarna. Sker det kommer jag tillsammans med mina kolleger i LO och TCO att vara starka förespråkare för TTIP i alla sammanhang.

Göran Arrius, ordförande Saco


Taggar: Saco, Arrius
Kategorier: Frihandel, TTIP, ISDS