Gästbloggare Thomas Gür: Investerares skydd mot staten – marknaden stärker juridiken

”Under alla mina år har jag inte varit med om någon enda tvist mellan en utländsk investerare och en offentlig instans i Turkiet, där våra förvaltningsdomstolar dömt till utlänningens fördel. Ska vi skapa ett investerarklimat värt namnet, måste också vårt rättsväsen bli mer opartiskt.”

De orden yttrades av en av Turkiets äldsta aktiva industrialister och tillika en av landets mest förmögna företagare på en konferens som jag ledde i Istanbul för en tio år sedan. Konferensen handlade om relationen mellan ägarstyrningsfrågor och utländska investeringar. Problemet var att ägarstyrning, Corporate Governance, var svagt reglerat i Turkiet kring frågor som minoritetsaktieägares rättigheter, styrelsers och revisorers ansvar och liknande, och att detta hämmade utländska investerares vilja acceptera långsiktiga åtaganden i landet.

Dåligt lagstyre kring just ägarfrågor undertrycker dessutom inte bara långsiktigt ägande, det leder också till att de investeringar som utlänningar (och för den delen också inhemska investerare) företar sig, blir kortsiktiga, med höga krav på avkastning i utbyte mot den risk som man tar. Sådana investeringar får ibland karaktären av rofferi.

Sedan dess har jag gång efter annan stött på problemet med svag reglering av ägarstyrning och ett svagt eller otillräckligt juridiskt system för ägande, ägar- och investerarskydd, som en väsentlig avvärjande faktor för investeringar i utvecklingsländer. Det är ett allvarligt bekymmer, eftersom bristen på förutsägbarhet, tydliga regler, ett oberoende och opartiskt juridiskt system är kanske de viktigaste skälen till varför ekonomier inte utvecklas.

När jag följer diskussionen kring ISDS, Investor-State Dispute Settlement, erinrar jag mig den turkiska industrialistens uttalande. ISDS innebär i korthet att en utländsk investerare och en statsmakt, som vill se utlänningar investera i sitt land, kommer överens i förväg om att gå till ett utomstående, oberoende och privat skiljedomsinstitut för att avgöra eventuella tvister som kan komma upp.

För mig är ett sådant system ett utmärkt belägg för hur den fria marknaden förmår att finna lösningar på frågeställningar som det politiskt skulle ta flera decennier att få bukt med. Ett land, vars juridiska system, lagar och rättsväsende, inte väcker utländska investerares förtroende, kan därmed ändå skapa tillit för att locka till sig investeringar.

Att reformera ett lands rättssystem, att inte bara utbilda jurister, men också att få de jurister man utbildat att anamma och följa en normuppfattning som säger att utländska investerare visst kan, bör och ska få rätt visavi offentliga instanser, när de har lagarna på sin sida, kan ta många år, kanske en generation. Och medan gräset växer dör kon.

ISDS blir då ett sätt att inte behöva vänta tills lagar, rättsväsende och juristkår har nått den mognaden. Samtidigt kan förhoppningsvis också det politiska systemet under tiden initiera reformer och åtgärder som gör att investerares tillit till landets juridiska system ökar.
I detta perspektiv blir kritiken mot ISDS om att det är odemokratiskt eller att det utgör ett påtryckningsmedel från internationella investerare gentemot svagare länder, ovidkommande. Utvecklingsländer behöver långsiktiga utländska investeringar – sådana investeringar tillför inte bara kapital för ekonomisk utveckling, utan leder också till högre reallöneutveckling, erfarenhetsutbyte och satsningar på humankapital.

Ett system som ISDS, att avgöra tvister mellan investerare och statsmakt med, är inte bara till fördel för utvecklingsländer. Rättssystemen i många länder tenderar att ha en nationalistisk slagsida. Förvaltningsdomstolar har dessutom en tendens att gynna offentliga instanser framför förfördelade personer, oavsett om dessa är privatpersoner eller juridiska personer, utlänningar eller landets egna medborgare.

För mig som har sett hur illa förvaltningsdomstolar också i Sverige kan hantera oförrätter som enskilda individer har råkat ut för av det ”allmänna”, är möjligheten för investerare att få rätt mot statsmakter inte ett hot mot demokratin, utan ett löfte om att rättvisa ändå kommer att kunna skipas.

Thomas Gür
Företagare och författare


Taggar: Turkiet
Kategorier: ISDS