Glöm aldrig: Brexit var en katastrofalt usel idé

Det går mycket fort från en situation där något närmast otänkbart inträffar till att den nya situationen känns normal. Att Donald Trump skulle kunna bli president kändes overkligt för 18 månader sedan, men vi har redan vant oss vid att ha en amerikansk president som sitter och twittrar slumpmässigt om nätterna, och kommer i bråk med alla från fotbollsspelare till Nordkoreas diktator.

Samma sak är det med Brexit. När Cameron löste ett privat problem han hade med sitt eget parti genom att lova en folkomröstning var det knappast någon som trodde att det skulle sluta med ett utträdesbeslut.

Men nu är vi där och den skenande galenskapen att Storbritannien är på väg att lämna EU känns som normal politik. Förhandlingarna och utspelen rapporteras i media som om det fanns någon rationalitet eller förutsägbarhet i det hela.

Vad man helt och hållet glömmer är hur osannolikt dum hela idén är. Man kan förstås reta sig på drygheterna som byråkrater och politiker i EU då och då undslipper sig, men det rationella förhållningssättet är ändå att se till den praktiska verkligheten. Vad är viktigt för moderna européer, människor som idag till stor del tillhör en ganska välbeställd medelklass? Mycket enkelt; resa, jobba, exportera, importera (eller i vilket fall konsumera importvaror), investera. Och detta i länder där det råder ordning och reda, som har en hyggligt fungerande rättstat.

Kort sagt, som vi har det i EU.

Att EU är byråkratiskt och pådyvlar oss regler är sant. Men de nationella politikerna och byråkraterna är ungefär lika effektiva i att hitta på lagar och regler. Alla med någon erfarenhet från nationellt politiskt arbete inser också att en stor del av överdrifterna och dumheterna beror på att nationella byråkrater tolkar EU-reglerna med lika stor nit som kreativitet. ”Så här måste vi göra enligt EU” sägs med

självförtroende, medan det visar att sig att andra EU-länder gör på hela andra vis.

Det förtjänar att upprepas att Camerons idé om folkomröstning var ett episkt misstag. Inte för att det är fel att folkomrösta — men för att Cameron ställde till en folkomröstning som gav britterna möjlighet att välja något som Cameron ogillade.  Att i onödan ta ett initiativ som innebär att man riskerar att förlora något man redan har är fantastiskt korkat. Att tänka efter vilka beslut man vill ha upp på bordet är grundkurs 1.A. i kursen att bli politiker.

Det är helt marginellt hur förhandlingarna om utträdesvillkoren går. Britterna kommer att förlora på Brexit och övriga medborgare i EU kommer att förlora på Brexit. Säkert kommer en rad frihandelsavtal med övriga världen att bli verklighet, men de blir i genomsnitt knappast bättre än de avtal som dessa länder har med EU. På ena eller andra sättet kommer vi också att fortsätta att handla med EU och resa fram och tillbaka.  Men det blir helt i onödan dyrare och krångligare.

Förhoppningsvis får vi nu ett par generationer i EU som lär sig att politik är på allvar och beslut man fattar har konsekvenser. Det kan gå extremt fort att omintetgöra framsteg som tagit decennier att uppnå.

 

 

 

 


Taggar: EU, Brexit, Cameron
Kategorier: EU