Halvsanningar och dolda premisser

Den TTIP-kritiska bloggen Ttippen.se har ofta rätt märkliga argumentationslinjer.

Nu senast kritiserar den en rapport från kommissionen som hävdar att små- och medelstora företag är positiva till TTIP.

Rapport här.

Rapporten, menar Ttippen.se, håller ingen vidare vetenskaplig standard.

Det stämmer möjligen. Men sanningen är att vi kan veta rätt mycket utan att göra stora vetenskapliga studier. Ibland räcker det med att fråga ett antal personer i en grupp eller göra en enkel observation.

Jag har till exempel aldrig träffat på några småföretagare som håller på med export som tycker illa om EU eller som vill ha mer handelshinder, snarare än mindre. Man skulle visserligen  kunna tänka sig att en småföretagare vill ha handelshinder för att slippa konkurrens på hemmaplan. Fullt rimligt. Men småföretagare tenderar att se möjligheter i stället för problem och byter gärna lite trygghet mot större möjligheter.

Ett annat exempel. Är det farligt att köra motorcykel jämfört med bil? Ja. Hur vet jag det? Stora statistiska studier? Nej, alla som har frågat en trafikpolis eller en akutläkare har fått svaret att det är farligt. Motorcyklister är starkt överrepresenterade bland döda och skadade i trafiken.

Det finns helt enkelt en massa kunskap som är uppenbar. Vetenskap behöver man för att observera sådant som ligger utanför de möjligheter våra sinnen har, eller för att hitta korrelationer som är så små att det krävs stora kontrollerade studier och statistisk för att avslöja dem.

Man kan nog tryggt utgå från att entreprenörer har koll på vad som ligger i deras intresse.

Det andra argumentet Ttippen.se använder är mer försåtligt. De skriver så här:

“Vilka hinder är det då som företagen upplever? Jo, på området ”varor” är de tre överlägset högst angivna ”hindren” direkt kopplade till miljö- och konsumentskydd. Även de företag som svarat tillhör främst medelstora och stora företag. Dessa hinder beskrivs som ”regler för att skydda människor eller djurs hälsa från farliga kemikalier eller infektioner”, tekniska regler som påverkar produkten (i form av miljöregler), samt gränspassering (däribland kontroll för att säkerställa korrekt ursprungsmärkning). I de mer ingående definitionerna för respektive område (s.40) nämns exempelvis gränsvärden för bekämpningsmedel, hygieniska krav på produkter, produktmärkningskrav och djurskyddskrav. På tjänsteområdet, där betydligt fler mikro- och småföretag svarat, pekas exempelvis kommunala företag eller statligt ägda företag som opererar i en viss (delvis privatiserad) sektor ut som potentiella hinder.

Men var det inte allt det här som TTIP skulle värna? Miljöregler, djurskyddskrav, regler kring kemikalier, kommunala företag, ursprungsmärkning? Menar kommissionen att dessa ska kringgås eller avskaffas för att småföretag ska tjäna på TTIP? Och om detta ska bevaras, vad är det då som småföretagen ska vinna så mycket på kring TTIP?”

Dessa två stycken innehåller ett par märkligheter.

Lägg till att börja märke till formuleringen “direkt kopplade till miljö- och konsumentskydd”  och den dolda premiss som ligger i inledningen till nästa stycke; “Men var det inte allt det här som TTIP skulle värna?”

Den dolda premissen är att det faktum att företagen upplever problem som “direkt kopplade” innebär en önskan att reglerna inte skall “värnas”.

Men så är det av allt att döma inte alls. Företag efterfrågar harmoniserade regler, inte urvattnade eller borttagna regler. Man vill slippa att testa produkter två gånger, och man vill slippa byråkrati vid export och import. Företag som redan har implementerat produktregler har inget intresse av att de tas bort eller förändras.

Vidare i texten: “Men var det inte allt det här som TTIP skulle värna? (…) kommunala företag…”

Svaret är nej. TTIP skall inte värna “kommunala företag”. Däremot är det solklart att TTIP inte kommer hindra myndigheter att behålla eller inrätta offentliga monopol eller driva offentlig verksamhet i egen regi.

Så har vi redan inom EU. Exempelvis har en kommun full rätt att driva verksamhet (äldreomsorg, snöröjning, IT-underhåll — ja, vad som helst)  i egen regi, antingen i förvaltningsform eller som ett kommunalägt aktiebolag eller stiftelse.

Men om kommunen väljer att handla upp en verksamhet måste alla anbudsgivare behandlas på samma sätt. En kommun får alltså inte vid upphandling gynna sitt eget bolag. Men — återigen — om kommunen inte handlar upp är det fritt fram att låta det kommunala bolaget sköta uppgiften.

Samma ordning kommer gälla även i TTIP-avtalet. Fritt fram för offentliga monopol och offentlig produktion, men om det görs upphandlingar måste alla företag från alla länder inom avtalsområdet få ge bud på samma villkor.

Sammanfattningsvis är ovanstående ett ganska bra exempel på hur TTIP-motståndarna argumenterar. Man rör sig hela tiden lite halvsanningar och är experter på dolda premisser.

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel