Handel alltid bättre än frånvaron av handel — oavsett principer

Är det rimligt att ha handelsförbindelser med mer eller mindre tvivelaktiga regimer?

Frågan aktualiseras av en pågående debatt om den planerade ryska gasledningen i Östersjön, Nord Stream II.

Liberalerna  Jan Björklund,  och  Jasenko Selimovic är emot.

Lars O Grönstedt, konsult åt Nord Stream, är inte oväntat för.

Som så ofta kompliceras frågan av att staterna på olika sätt är inblandade. Det handlar inte enbart om att medborgare i olika länder köper och säljer mat, kläder och andra industriprodukter till varandra. I Nord Stream II-fallet handlar det om relationer mellan regeringar, territorialfrågor och eventuella möjligheter utöva utpressning från Rysslands sida.

Till att börja med kan man konstatera att få som hävdar moralargumentet klarar av att vara helt konsekventa. Många invänder mot exempelvis Saudiarabien, men knappast någon har invändningar mot handelsförbindelser med Kina. Ändå är Kina en ungefär lika hård förtryckarregim som Saudi. Man kan kanske hävda att det finns en del viktiga skillnader, men att det ena landet skulle vara okey att handla med, men inte det andra, är svårt att argumentera för. Att saudierna torterar och avrättar folk offentligt, medan kineserna gör det bakom stänga dörrar, är knappast en avgörande skillnad. Ryssland är därvidlag inte värre än andra länder EU gör affärer med.

För det andra är mellanstatliga affärer inte ”frihandel” i konventionell mening. Vapen, stora infrastruktursatsningar med inslag av biståndspengar, motköp och liknande uppfyller inte kraven på att vara en fri marknad. Oftast har hela produktionskedjan inslag av planekonomi och detaljstyrning.

Gängse frihandelsargument är alltså inte tillämpliga.

Däremot är det ostridigt att fredliga samarbeten som leder till ömsesidigt beroende har en civiliserande effekt på relationerna mellan olika länder. Särskilt om det handlar om ekonomiskt beroende. Om den ena parten verkligen behöver gasen, och den andra parten verkligen behöver få in sina dollar, är chansen stor att man tänker både en och två gånger innan man ställer till en konflikt. Och om en sådan verkligen uppstår har konfliktlösning hög prioritet. Om kontraktet är skrivet mellan stater eller inte spelar mindre roll. Pengar talar alltid sitt tydliga språk.

Dessutom kan man inte ha en affärsrelation utan att då och då träffas. Människor som har en återkommande relation tenderar att vara mindre misstänksamma och aggressiva mot varandra. Även om det vinns gott om exempel på att människor med mycket nära relationer börjar hata varandra — se på alla skilsmässor — är avstånd och isolering en vanligare grund för hat och aggression.

Framför allt brukar politiker av Putins typ inte böja sig för påtryckningar. Ryssland må vara ekonomiskt pressat just nu, men dess förmåga att utöva aggression eller på andra sätt ställa till bekymmer påverkas inte nämnvärt av det.

Men andra ord är det lämpligt att inte vara allt för kräsen när det gäller vem man handlar med.