Handel — det mest naturliga man kan göra med kläderna på

Handel framstår i debatten som en relativt ny företeelse och som driven av stora företag, nationer och reglerad av stora institutioner som WTO eller EU.

Men handel är en av de äldsta och mest naturliga verksamheterna. På individnivå är handel en nödvändighet. Jag är till exempel ingen vidare lantbrukare, jag saknar därtill både jordbruksmark, grisar, höns och kor, men kan ändå äta mig mätt (mer än mätt, ofta) genom att byta till mig mat och andra förnödenheter på marknaden. Som de allra flesta moderna människor kan jag inte överblicka alla miljoner transaktioner som leder till att mitt arbete ger mig bacon i pannan, än mindre förstå hur de processer jag drar nytta av fungerar.

Men avancerad, storskalig handel har funnits i alla fall de senaste 4000 åren. Antikens Athen byggde sitt imperium på handel över hela medelhavsområdet och Svarta Havet. På samma sätt som britterna hade de en mäktig (och dyr) flotta vars uppgift var att hålla handelsvägarna säkra.

Rom blomstrade inte på grund av krigsbyten. I stället skapades en blomstrande ekonomi genom att de erövrade länderna infogades i vad som i praktiken var ett stort frihandelsområde. Romarna höll vägarna säkra genom att med svårslagen brutalitet göra slut på både rövare och sjörövare. De romerska godsen och villorna var inte befästa. De många borgarna vi ser i Italien och Sydeuropa växte fram efter Roms fall när vägarna åter blir osäkra och lokala krigsherrar (som skaffar sig tjusiga titlar) håller ordning lokalt mot att de tar ut höga tullar. Under medeltiden avfolkas städerna — exempelvis Rom — eftersom handeln inte längre fungerar så att städerna kan försörjas.

Men handel är äldre än så. I England har arkeologer hittar spår av odlat vete i stenåldersboningar som tillhört jägar- och samlarkulturer, alltså från människor man säkert vet inte odlade jorden. Det handlar om lämningar som är 8000 år gamla, ett par tusen år innan man började odla vete i England. Hypotesen är att stenåldersjägarna bytt till sig spannmål från kontinentaleuropa dit jordbruket kom tidigare. Spridningen av ny teknik gick inte så fort på den tiden. Det tog 6000 år för jordbruket att sprida sig från det område där Iran idag ligger till England och Nordeuropa.

Det finns också tecken som tyder på att råvaror har transporterats långa sträckor för mellan 50 000 och 200 000 år sedan. I Afrika (Riftdalen, som anses vara mänsklighetens vagga) har man hittat stenarten obsidian som uppenbarligen har flyttats och bearbetats för 200 000 år sedan.  Även i Spanien har man hittat ”fabriker”, det vill säga områden där men uppenbarligen koncentrerat tillverkningen av flintverktyg, vilka ligger flera tiotals kilometer från de berg där flintan har hämtats.

Självklart är det osannolikt att det var ”handel” i modern bemärkelse, men det var i alla fall organiserad förflyttning av varor och man får anta att de som gjorde jobbet på ena eller andra sättet hade stöd av de andra medlemmarna i stenålderssamhället.

Till och med chimpanser handlar med varandra. Bland annat byter hannar till sig sex från honor genom att erbjuda kött eller andra särskilt efterfrågade födoämnen.

Det är alltså uppenbart att handel är något ursprungligt och sannolikt en del av den mänskliga naturen. Det fanns handel i meningen ändamålsenligt byte av resurser långt innan det fanns formell samhällsorganisation, pengar, krediter, stat, kontrakt eller ens någon idé om handel. Gissar att de tidiga människorna, lika lite som chimpanserna, hade hört talas om Smith, Ricardo eller Cobden.

 


Kategorier: Frihandel