Handel ger ökat välstånd

Varför handlar vi överhuvud taget? Frågan måste ställas och besvaras ibland, eftersom debatten om internationell frihandel tenderar att bli ganska teknisk från dem som är för frihandel, medan motståndarnas argument ofta bygger på att frihandel bara är till för att gynna storföretagen genom att skapa större marknader.

Det senare är förstås delvis sant. Företag gynnas av att ha tillgång till stora marknader. Men det viktiga är att inse att det inte bara är företagen som gynnas, utan att även konsumenterna vinner på att företag har en stor marknad. Den som köper en telefon, dator eller bil från någon av de stora tillverkarna får en bättre och billigare produkt eftersom samma produkt säljs över hela världen. Miljoner konsumenter delar på kostnaderna för forskning, utveckling, marknadsföring, produktionskapacitet. Maskinerna kan gå dygnet runt.

Massproduktion är en välsignelse.  Det är tack vare den man idag kan köpa en dator för en kostnad som motsvarar några timmars städning. Städning är en manuell tjänst som inte kan massproduceras. Datorn kan göras av maskiner i miljoner exemplar om det finns avsättning. Och avsättningen kräver globala marknader. Tänk om någon för 50 år sedan hade sagt att en dag kommer det kännas lite lyxigt att få städat hemma och skjortorna strukna, medan en egen personlig telefon uppfattas som en vardagsprodukt som även barn har tillgång till? Ingen skulle ha trott på den personen — och det alldeles bortsett från att det dessutom hade varit omöjligt att förklara vad telefonen skulle få för funktioner utom att vara telefon.

Men åter till de enkla principerna. Handel ökar välståndet genom tre mekanismer: bättre fördelning, arbetsdelning och specialisering/massproduktion.

Bättre fördelning av materiella resurser är det enklaste. Om A har mer potatis än han behöver och B mer kött än han behöver kan de öka sitt välstånd genom att byta en del av potatisen mot en del av köttet. A och B får det bättre trots att det inte har uppstått några nya resurser.

Arbetsdelningen är något knepigare ett förstå. Den bygger på något som kallas komparativa fördelar. Det är ett matematiskt förhållande som gäller även om man inte känner till eller förstår hur det fungerar. Om någon hade hittat på arbetsdelningen hade det varit en av de viktigaste uppfinningarna i mänsklighetens historia, helt i klass med hjulet.

Det magiska med arbetsdelningen är att den gör att alla människor (eller företag, eller länder) kan fylla en funktion och dra nytta av samarbetet i en marknadsekonomi även om de inte är särskilt konkurrenskraftiga på något område. Kritik eller misstro mot marknadsekonomi bygger ibland på föreställningen att den förutsätter konkurrens och därmed på utslagning av alla som inte är riktiga A-människor och toppkrafter.

Lyckligtvis är det inte så, konkurrens i en marknadsekonomi är inte samma sak som inom idrotten. Det är bara att titta på Sverige. 9 miljoner invånare varav 20 procent har det hyggligt, minst hälften har det riktigt bra och 10-20 procent har så mycket pengar att de inte hinner göra av med allt på ett meningsfullt sätt. Ingen av dessa människor är bäst på alla områden, de flesta är inte ens bäst på något område. Ändå tjänar de hyggligt med stålar inom ramen för den globala kapitalismen.

Det går till ungefär så här.

Karin är advokat. En riktigt bra advokat. Hon hann även läsa en ekonomexamen samtidigt som sin jur kand, tränar triathlon med damlandslaget, är med i Mensa, är mentor för unga kvinnliga jurister och meditationslärare. Allt hon gör blir hon bäst på. Full koll på allt hela tiden.

På sin advokatbyrå har hon en städfirma anlitad. Men varför det? Karin städar dubbelt så snabbt och betydligt noggrannare än den anlitade städaren.

Varför inte sparka städfirman?

Helt enkelt för att Karin fakturerar 5 000 kronor per timme som jurist medan städfirman kostar 1000 kronor per timme. Så trots att Karin städar dubbelt så snabbt som städfirman så skulle hon byta en intäkt på 5000 kronor mot en besparing på 2000 kronor och således förlora 3000 kronor. Städaren har ett jobb trots att han inte städar så bra. Detsamma gäller Karins redovisningsbyrå, IT-konsult och firman som vattnar blommorna på kontoret. Karin är bäst på allt, men det betyder inte att hon skall göra allt.

Detsamma gäller mellan länder.

Landet X (duktiga Karin, typ) kan tillverka 10 bilar på en timme eller 2 husvagnar på en timme. Alternativkostnaden för att tillverka en bil är 0,2 husvagnar och alternativkostnaden för att tillverka en husvagn är 5 bilar.

Landet Y (den stackars städaren, typ) kan tillverka 4 bilar per timme eller 1 husvagn per timme, alternativkostnaden för att tillverka en bil är 0,25 husvagnar och alternativkostnaden för att tillverka en husvagn är 4 bilar.

Lägg märke till att landet Y är sämre på att tillverka både bilar och husvagnar. Enligt vänsterns kritik mot handel och marknadsekonomi skulle det landet bli utslaget eller utnyttjas på grund av sitt underläge. Intuitionen säger ju att den som är i ett absolut underläge inte har någon förhandlingsposition utan utlämnad till motpartens godtycke. Men som vi skall se stämmer inte detta.

X har en komparativ fördel av att tillverka bilar (0,2 husvagnar) och Y har en komparativ fördel av att tillverka husvagnar (4 bilar).

Alltså skall landet X specialisera sig på bilar och Y på husvagnar och sen handlar de med varandra. Båda länderna blir rikare.

Men kommer inte Y att utnyttjas av X? Landet Y är ju i absolut underläge och har således ingen förhandlingsposition. Eller? Nej, det stämmer inte. Förutsättningen för att X skall kunna specialisera sig och flytta över alla produktionsresurser till bilproduktion (och därmed bli rikare) är att Y går med på att tillverka och sälja husvagnar. Y har alltså en förhandlingsposition eftersom X vill ha husvagnar.  Priserna sätts efterhand genom tillgång och efterfrågan oavsett produktionskostnader (exemplet förutsätter alltså att både länderna vill ha både bilar och husvagnar).

Däremot är landet Y fortfarande är fattigast eftersom det har generellt lägre produktivitet, men det har inte med handel att göra utan sådana faktorer som lågutbildad arbetskraft, ekonomisk politik, brist på produktionskapital mm.

Den som kom på detta hette David Ricardo, en av världshistoriens mest berömda och kända ekonomer vid sidan av Adam Smith.

Men som alla förstår fungerar lagen om komparativa fördelar även om man inte känner till den. Utmärkande för duktiga entreprenörer är bland annat att de är bra på att se hur produktionsprocesser kan delas upp så att resurser används effektivare. Många duktiga entreprenörer har aldrig hört talas om Ricardo,

Så till sist specialisering och massproduktion.

Också relativt enkelt. Nästan all produktion kräver investeringar, om inte annat i att den som producerar skaffar sig kunskaper och rutiner. Ofta krävs det någon form av utrustning. Det betyder att även enkla verksamheter som att tillverka skor görs bättre av en person i byn, jämfört med att varje hushåll gör sina egna skor. Kan skomakaren även sälja till grannbyn kanske han kommer upp i volymer som bär en investering i en symaskin, sen anställa någon och expansion nästa grannby och till sist en butik i närmaste stad. Flera anställda som var och en är specialiserade, legotillverkning (underleverantörer), annonser i nationell press. Fler maskiner som nu går hela dagarna i stället för vid ett arbetsmoment då och då. Treskift, maskinerna går dygnet runt. Design, bokföring, städning, nya investeringar som sprids på allt fler par skor. Fler människor får bättre skor billigare. Kunskapsökningen gäller inte bara skotillverkning utan är även mer generell: hur man driver och utvecklar företag.

För mer avancerade produkter är stora marknader en nödvändig förutsättning. Sverige som marknad skulle knappt kunna bära utvecklingskostnaden för en enklare bil, och än mindre en dator, mobiltelefon eller läkemedel. En smartphone eller PC för 3000 spänn förutsätter en global marknad. Nordkorea är ett skräckexempel på land som vill vara självförsörjande, även om frånvaron av marknadsekonomi och demokrati gör problemen mångfalt värre.

Alla dessa tre processer förutsätter eller i vilket fall fungerar effektivare ju större marknaderna är. Att USA har varit ledande i utvecklingen av marknadsekonomin hänger samman med att USA faktiskt är den mesta välintegrerade marknad som finns. Ingenstans i världen finns det en marknadsekonomi med 300 miljoner människor som är så språkligt, kulturellt och institutionellt enhetliga. Det finns tydliga skillnader, för att ta EU som jämförelse så har vi olika juridiska system, olika språk och inte minst olika kultur. En annons- eller TV-kampanj från Sverige kan knappt ens användas i Danmark, Finland eller Norge. Frankrike eller Italien är helt uteslutet (med undantag för de allra mest banala annonserna för rengöringsmedel).

Sammanfattninsgvis måste all kritik mot frihandel och globala marknader — oavsett hur motiverad den är — ses mot bakgrund av att frihandel är en nödvändig förutsättning för välståndet.

 

 

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel