Historien visar att slutenhet ger problem

Att vara för frihandel är inte nödvändigtvis ett principiellt ställningstagande. Trots allt är handel normaltillståndet i moderna industrisamhällen och de flesta av oss inser intuitivt det absurda i vara emot handel samtidigt som vi dagligen använder tusentals importerade produkter. Det är huvudsakligen grönvänstern som är förmögna till något så tanklöst som att protesttwittra mot handel och globalisering.  Det är ungefär som att IOGT-NTO skulle försöka locka folk till sina möten genom att erbjuda whiskeyprovning.

Men nästan all protektionism och nationalism är tanklöst poserande. Tyvärr förstår de som driver detta inte konsekvenserna av sin hållning.

Historieprofessorn Barry Strauss skriver i Wall Street Journal om antikens Aten som gick från att vara centrum i ett handelsimperium till besegrad makt som ett resultat av protektionism och nationell självtillräcklighet. Aten hade aldrig ett imperium i den meningen vi känner termen från till exempel det romerska imperiet. Aten lade inte under sig stora landområden. Istället etablerade man handelsstäder (ibland med stöd av militära operationer) och dominerade handeln genom valuta, mått och vikt och ett språk som talades mer eller mindre väl av handelsmännen runt medelhavet. Man lade sig inte i kulturers religion och sedvänjor. Däremot var det inte en helt och hållet fredlig verksamhet. De allierade städerna kring Egeiska havet var tvungna att ställa upp med militär styrka och de kunde inte lämna förbundet. Som Strauss skriver:

”The story begins about 2,500 years ago with an alliance between Athens and the Greek city-states of the Aegean. Historians usually call it an empire, but it was more like a cross between the European Union and the Warsaw Pact. It was meant to protect Greece against Persia and it succeeded so well that it left some allies complaining it had turned into a protection racket in which they were bullied into playing along but got nothing in return. Athens didn’t allow allied exits and backed up its position with force.

At first, things worked smoothly. Athens slowly turned the alliance into a common market in which Athenian coins, weights and measures became the norm, a kind of ancient euro. Athens’s free-trade zone fostered prosperity, democracy and the soaring confidence that built the Parthenon and fired the Golden Age of Greece.

Athens also had a magnetic appeal to immigrants. They came from far and wide and represented rich and poor. Immigrants competed with natives for jobs but not for political power since they were rarely allowed to become citizens.”

Det hela fungerade ganska bra med andra ord.

Men så kom nedgången, som enligt Strauss berodde på tre faktorer:

Nativism. Föreställningen att de ursprungliga medborgarna i ett samhälle skall ha en privilegierad ställning jämfört med senare kulturer.

Demagogi. Folkledare som bygger sin retorik på förenklingar, aggressivitet och vulgaritet. Om det finns någon etikett som passar på Donald Trump så är det just att han är en demagog. Konventionella politiska etiketter fungerar inte riktigt eftersom Trump är så ohämmat inkonsistent.

En konfliktskapande utrikespolitik. Aterna kom efterhand att allt mer använda stadens makt till att skaffa sig orättmätiga fördelar på sina allierades bekostnad. Att vara allierade med Aten gav kanske rikedom, men också förnedring.

Resultatet blev att Atens forna allierade till sist gjorde gemensam sak med stadens arvfiende Sparta. I och med peloponnesiska förlorade Aten allt.  Dess forna allierade hade förvisso vunnit kriget, men totalt sett hade även den försvagats och den hellenska kulturen återhämtade sig aldrig.

Just nu står USA inför en liknande utveckling. Trump är symptomet på att USA vänder sig inåt. Ett handelskrig och en politik som förnedrar forna anhängare kan ge mycket negativa konsekvenser.

 

 

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel