Hotar regeringens förslag om upphandling av mat frihandeln i EU?

I en debattartikeln i DN från i söndags skriver Ardalan Shekarabi (S), civilminister och Helena Jonsson, förbundsordförande LRF, att myndigheter och offentlig verksamhet skall gynna svenska livsmedelsföretag i offentliga upphandlingar:

”Vårt regelverk för offentlig upphandling bygger på öppenhet gentemot omvärlden i enlighet med vår frihandelslinje och våra åtaganden mot EU:s inre marknad. Det är även i linje med Sveriges politik för global utveckling att vi driver en öppen handelspolitik mot bönder i fattiga länder att kunna sälja sina livsmedel till oss. Öppenhet är något vi måste värna.

Men i Sverige producerar vi livsmedel utifrån en ambitiös djurskyddslagstiftning och svenska bönder åstadkommer världens bästa djurvälfärd. Samtidigt kan våra barn, äldre och sjuka serveras offentlig mat från leverantörer som inte förhållit sig till den ambitiösa djurskyddsnivån vi faktiskt har i Sverige vid produktionen. Det serveras bland annat kött från områden där man använder stora mängder av antibiotika i förebyggande syfte. Sådan användning av antibiotika riskerar att bidra till spridningen av antibiotikaresistens och ökningen av multiresistenta bakterier. Den svenska modellen innebär att hellre förebygga djurens sjukdomar genom ett högt djurskydd och god djurhälsa, därför har vi den lägsta användningen av antibiotika till djur i hela EU.

Mot den här bakgrunden är det obegripligt hur det offentliga Sverige hanterat frågan om djurskyddskrav i upphandlingar under de senaste åren. Även om det blir vanligare att kommuner ställer krav på djurskydd i sina upphandlingar hör vi gång på gång rapporter om hur svenska bönder protesterat mot att kommuner valt livsmedel, som på grund av sämre djurhållning har ett lägre pris, framför varor som lever upp till det svenska regelverket.”

Detta är ett klassiskt exempel på handelshinder — ett påhittat exempel ur en skolbok hade inte kunnat vara tydligare.

1. Vi ser ett samarbete mellan ett särintresse och en politiker. Ovan kan vi se hur ett av Sveriges mäktigaste särintressen, bönderna i form av LRF, har fått jackpot i form av att en minister är med och skriver under.

2. I inledningen hyllas frihandel och det försäkras att avtal skall hållas och öppenheten värnas. Att vara öppen protektionist funkar inte lägre.

3. Men sen kommer det ett ”men” som följs av påståenden om den helt unika situationen som som motiverar undantag från frihandel och öppenhet just på det område som omfattas av särintresset. I detta fall komplett med katastrofhot om antibiotikaresistens.

Detta handlar solklart om protektionism. Regeringen och LRF vill försöka få kommuner, landsting och myndigheter att införa kriterier i offentliga upphandlingar som gynnar svenska producenter.

Enligt en uppföljande artikel i DN på måndagen kan detta komma att hota frihandeln i EU:

”Men enligt Andrea Sundstrand, doktor i offentlig rätt och en av Sveriges främsta experter på lagen om offentlig upphandling, LOU, gör civil­ministern det väl enkelt för sig i  debattartikeln.

– Skulle vi börja ställa specifika krav som gynnar enbart svenska produkter så kommer snart Storbritannien, Tyskland, Italien och alla andra göra samma sak. Och då har vi snart ingen frihandel längre, säger hon.”

Lyckligtvis är detta en aning överdrivet. Andrea Sundström vet mer om LOU än om EU:s regelverk.

Tricket är så enkelt att det har övervägts och prövats tjogvis med gånger i hela EU. I Sverige dyker idén upp lokalt gång efter annan. Det finns nog inte en kommunalfullmäktigeförsamling i hela Sverige som sluppit motioner om ”krav på närodlat”, vilket är exempel på motsvarande. Det går att ställa miljökrav i upphandlingar på samma sätt som det går att ställa andra typer av kvalitetskrav. Men de måste vara tillräckligt generella och får inte uppenbart gynna specifika aktörer.

Att Sverige på nationell nivå så tydligt diskriminerar mot leverantörer i andra EU-länder till förmån för svenska leverantörer kommer inte att accepteras. Det hade varit en annan sak om det i alla EU-länder funnes djuruppfödare med olika strategier när det gäller antibiotika. Men i just detta fall avviker Sverige. Det har inte bara att göra med att svenska lantbrukare är ädlare till sinnet eller duktigare än andra, utan också på att Sverige av geografiska skäl har lättare att skydda sig mot smittsamma sjukdomar. Man måste dessutom komma ihåg att Sverige inte är antibiotikafritt. Det används antibiotika om än inte generellt. Och det finns dessutom ingenting som tyder på att kött i EU är skadligt. De flesta svenskar äter av allt att döma med god aptit kött i Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien.

Lyckligtvis är inte (som Sundström antar) motmedlet mot en sådan regel i Sverige handelskrig, utan EU:s rättssystem. Sverige skulle nästan garanterat bli fällt i domstol och de viten som utdöms på EU-nivå är kännbara.

Så frihandeln hotas inte.

Men idén är gräsligt dum i alla fall.