Indien har långt kvar till inre marknad

Expressens ledarskribent Erik Erfors skriver om Indien och det faktum att de 28 olika förbundsstaterna har olika regleringar och momssatser som effektivt försvårar handeln mellan de olika staterna.

De saknar helt enkelt en inre marknad. Ett av skälen till den goda utvecklingen av IT-sektorn är att den utvecklades så snabbt och är så komplex att politiker och byråkrater inte hann med.

Men på övriga områden har politiken fått verka med ostörd destruktiv kraft. Indien är ett skräckexempel på reglerad handel. Och det är ytterst svårt att komma åt problemen. Varje lite reglering, momssats och avgift har tusentals intressenter. Allt från byråkrater som har till jobb att handlägga tillstånden (och kan ta mutor), till entreprenörer som på ett intelligent sätt lyckats dra nytta av reglerna och anpassat sin affärsmodell till dem.

Och det är ingen tvekan om att dessa människor på ett likaledes intelligent sätt klär sina egenintressen i allmänintressets termer. Arbetsmarknadshänsyn, regional utveckling, miljö, traditioner, rättvisa, konsumentskydd, trygghet.

Protektionism stöds i dag ytterst sällan, jag skulle säga aldrig, med nationalistiska argument. Det handlar alltid om mer ädla värden. Däremot kan vi ju se att misstänksamhet mot utlänningar ligger som en dold premiss i motståndet mot frihandel och avregleringar. De antas alltid vara lite smutsigare, slarvigare och ondare. Sämre miljö, svagare regleringar, frånvaron av arbetarskydd och konsumentskydd.

Och redan ett litet antal regleringar ställer krav på nya byråkrater, kostar enorma pengar för företagen och göder korruption.

Ett tragiskt exempel från Indien är att deras transportväsende var närmast helt förstatligat på 70-talet. Alla lastbilar ägdes av delstaterna. Dessutom var handeln med jordbruksprodukter starkt reglerad med bland annat priskontroller.  Det gjorde att när skörden slog fel i någon del av Indien tog det lång tid att hitta spannmål att köpa (priset låg under det pris vid vilket bönderna kunde sälja) och lång tid att administrera fram transportkapacitet. Detta var huvudorsaken till de svältkatastrofer vi ofta läste om på den tiden.

Rajiv Gandhi liberaliserade en stor del av både jordbruks- och transportsektorn på 80-talet, och sedan dess slipper vi läsa om svältkatastrofer i Indien.