Kina är också en handelskrigare av rang

Den enes död den andres bröd. Eller kanske snarare den enes problem den andres möjligheter.

Trumps angrepp på Kinas handelspolitik är förenklad och förgrovad — men inte helt utan grund. Dels kan det vara så att Kina faktiskt manipulerar sin valuta även om det är svårt att exportera, men framför allt har de en rad olika strategier för att underlätta export och försvåra import. Det är subventioner till inhemska företag, byråkratiska tullprocedurer, rättsosäkerhet, tvång för investerare att ingå samarbeten och dela med sig av teknik och kunnande, begränsade möjligheter att delta i offentliga upphandlingar och en rad andra liknande metoder. Kina gör sitt bästa för att framstå som frihandelns kämpe och får god draghjälp av Trump som sätter en ära i sin provokativa retorik när det gäller handel.

Tvärt om förefaller han enligt en artikel i  Wall Street Journal förbereda en upptrappning av handelskriget genom att driva igenom en förändring av sättet att beräkna handelsunderskottet.

”The Trump Administration’s trade policy still isn’t clear, but one worrying sign is an effort to recalculate U.S. trade flows to show larger deficits. This trick, which is borrowed from the political left, deserves to be hooted down as an attempt to manipulate statistics to assist bad economic policy.

The Journal reported this weekend that Trump officials have asked employees at the Commerce Department and Office of the U.S. Trade Representative to calculate U.S. trade flows in a way that exaggerates the overall U.S. trade deficit, overstates deficits with countries such as Mexico, and even creates the illusion of deficits where none exist. Some bureaucrats complied, the Journal wrote, “but included their views as to why they believe the new calculation wasn’t accurate.”

The dissenters are right. The requested method applies fuzzy math to the treatment of “re-exports,” or goods that arrive in the U.S. as imports but leave unchanged as exports. Think of a car dealer in Buffalo that imports 100 BMWs from Germany but sells 50 across the border in Toronto. The proper way to book this transaction in official data, as the U.S. has for decades, is to record that 100 cars arrived as imports and 50 left as exports, for a net of 50 imports.

The Trump team wants to exclude the value of re-exports from the U.S. export total because these goods aren’t manufactured in the U.S., while keeping them on the import side of the equation. So official data would suggest that 100 cars arrived as imports and zero left as exports, for a net of 100 imports. This is single-entry trade bookkeeping.”

USA:s agerande gör det alltså för tillfället lättare för Kina att komma undan med sina egna protektionistiska strategier.

Men lösningen är förstås inte att som USA nu planerar skjuta sig själv i foten, med eller utan udda sätt att beräkna handelsbalansen.

Tyskarna tar nu istället chansen. När Kina står inför hotet att tappa en del av exporten till USA kanske de är villiga att försöka förbättra handelsrelationerna med andra länder.

Jörg Wuttke, chef för EU:s handelskammare i Kina ser enligt Politico framför sig möjligheten att få Kina att gå med på att jämna ut spelplanen.

”German businesses have long complained that free trade does not mean the same in Beijing as it does in Berlin, and that they have not been granted the same access to Chinese markets that their Chinese counterparts enjoy in the EU.

“German companies in China continue to be faced with various barriers to market access, such as joint venture requirements resulting in a comprehensive transfer of technology in certain industries, like the automotive or rail industry, or restrictions of access to public tenders or product approval procedures,” confirmed a November 2016 statement by the German Chambers of Commerce’s Greater China chapter, adding: “The lack of intellectual property protection and insufficient legal certainty hamper both market entry and market development for German companies in China.””

Hittills har Kina varit kallsinnigt till alla försök att göra överenskommelser. Förhandlingarna om ett investeringsavtal mellan Kina och EU har exempelvis lagts på is av kineserna. Samtidigt är kineserna aggressiva när det gäller investeringar och uppköp i Tyskland:

”Over the last couple of years, Chinese companies, many of them supported by the Chinese government, have been on a global spending spree. One of their primary targets in Europe has been German high-tech companies, with experts warning this will harm the competitiveness of European business in the long term.

Last year alone, Chinese companies took over robotics maker Kuka for €4.4 billion, waste incinerator EEW Energy for €1.4 billion, residential property group BGP for €1.1 billion and industrial machinery maker KraussMaffei Group for almost €1 billion.”

At the same time, German companies face major obstacles in China. During a panel discussion at the Berlin conference, Gordon Riske, CEO of multinational manufacturers Kion, spoke of Chinese authorities using industry standards “as hidden instruments to push [foreign investors] out of the market.”

Bilden är alltså inte så enkel att Trump och USA är de onda och kineserna de goda. Tvärt om har både USA och Kina hittills fört ett lågintensivt handelskrig om marknadsandelar. Samtidigt gör kineserna sitt bästa för att komma åt västerländsk teknologi eftersom de identifierat att väst fortsätter att hålla ledningen när det gäller teknisk utveckling. Apple och Iphone är amerikanska varumärken och det är i USA största delen av vinsterna hamnar. Kina är fortfarande ett land där billig arbetskraft sätter samman västerländska produkter.

EU kanske kan bryta detta och få Kina att spela på samma villkor, men det bör man inte tro förrän man ser det. Inte minst eftersom EU också har fingrarna i den protektionistiska syltburken.

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel