Kommer EU och USA ro frihandeln i land den här gången?

Nytt försök att skapa ett frihandelsavtal mellan EU och USA. Nedskalade ambitioner — mer realism skulle några nog säga — gör att processen kan bli enklare. 

Den 18 januari offentliggjordes mandaten för de nya förhandlingarna mellan EU och USA om ett frihandelsavtal. TTIP får därmed betraktas som ett avslutat kapitel.

Det rör sig om två områden. Dels avskaffandet av tullar på industriprodukter, och dels ett avtal om att ta bort det som kallas icke-tariffära handelshinder, i huvudsak skillnader i tekniska standarder och produktkrav samt nationella subventioner av egen industri.

Vad är skillnaderna mot TTIP som lade på is och nu i praktiken kommer att ersättas av det nya avtalet?

  • För det första är öppenheten större. Instruktionerna till förhandlarna var inledningsvis hemliga när det gäller TTIP, nu görs de offentliga omedelbart.
  • För det andra är tydligheten bättre. Det är enklare att förstå vad förhandlingarna kommer att beröra.
  • För det tredje blir det ingen tvistelösningsmekanism (ISDS) som skyddar utländska företags investeringar mot diskriminering från stat och myndigheter.
  • Och för det fjärde berörs inte jordbruksprodukter. Där hoppas man istället på olika typer av frivilliga överenskommelser som till exempel att EU har ökat sin import av sojabönor från USA.

Med andra ord är instruktionerna inriktade på ett mindre omfattande avtal, vilket också var inriktningen i det gemensamma uttalande från USA och EU i samband med Junckers besök i Washington i juli 2018.

Är detta bra eller dåligt ur frihandelssynpunkt?

Om man börjar med de negativa aspekterna är det förstås i teorin sämre med ett mindre omfattande avtal och avsaknad av oberoende tvistelösning.

Men sett genom lite mer positiva glasögon finns det en rad saker att glädjas åt. För det första att EU och USA lyckas gå vidare i arbetet med ett frihandelsavtal samtidigt som det pågår ett handelskrig — vi har bara en vapenvila med USA där de hotar med biltullar och EU har väl förberedda motåtgärder klara att sättas in.

Kommissionen har anpassat sig till kritiken om slutenhet och hemlighetsmakeri och ökat öppenheten. Kritiken var i huvudsak obefogad, men i längden kan ingen demokratiskt styrd organisation fortsätta med beteenden dess företrädare inte kan försvara. I samband med debatten om TTIP och CETA-avtalen kollapsade kommissionens försvarslinjer totalt på grund av ren inkompetens hos framför allt Juncker. Cecilia Malmström skall i sammanhanget ha allt heder. Hon var förnuftets röst och försökte hålla linjen, men det var förstås omöjligt när Juncker släppte allt. Det är fullt möjligt att Malmström faktiskt satte sin position på spel i försvaret av den oberoende tvistelösningen.

Ökad import av naturgas från USA är också positivt. Dels för att det underlättar övergången från kol till naturgas, och dels för att det minskar EU:s beroende av Ryssland för sin energiförsörjning.

Till det positiva med ett begränsat avtal där det mest kontroversiella elementet — ISDS — har tagits bort är förstås att det går att få igenom EU-parlamentet och av allt att döma inte behöver godkännas av de nationella parlamenten. Handel är en exklusiv kompetens för EU vilket är bra. Osäkerheten har skapats av ISDS, både den traditionella tvistelösningen och den lösning som hastades fram för att rädda CETA. Den anses av juristerna beröra de nationella rättssystemen på ett sätt som går utöver EU:s kompetens. Om det är så kan inte Frihandelsbloggen svara på, men i grunden är det sunt att EU inte genom internationella avtal kan sätta sig på medlemsstaterna. Att handelsfrågor är en EU-kompetens har medlemsstaterna gått med på. Å andra sidan kan man ju säga att det existerar ett stort antal avtal med ISDS-klausul vilket aldrig har lett till några problem.

Det finns ett gammalt ordspråk, dock inte från djungeln, säger att ”den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket”. Stora breda politiska reformer är tilltalande för att de löser många problem och skapar konsekvens. Men de är samtidigt ofta så stora att ingen har överblick.  Konsekvensen uteblir och gamla problem ersätts av nya problem utan att mycket är vunnet.

Men framför allt drabbas stora reformer av stort motstånd. Många olika särintressen kan locka in sina aktivister under fanorna och politikerna drabbas av en tsunami av ilska och motargument. Debatten blir ohanterlig. En begränsad ambition provocerar inte så mycket motstånd och kan lättare försvaras. Stötestenen är förstås att ett avtal med USA gör det extremt lätt för grönvänstern att mobilisera — det traditionella USA-hatet är en närmast religiös kraft i framför allt Tyskland.

Framtiden kommer ge svaret. Nu skall mandaten kollas av de nationella regeringarna och sen vidtar förhandlingarna. Under förhandlingarna kommer det ske regelbunden information till parlamentet och föras dialog med olika intressegrupper. Kanske kan debatten genom detta hanteras och hållas rimligt saklig.


Taggar:
Kategorier: Frihandel