Kommer frihandelsavtalet med Japan att orsaka några protester?

Ett frihandelsavtal mellan Japan och EU rycker allt närmare. När USA av allt att döma vägrar acceptera TPP och TTIP-avtalet ligger på is förflyttas fokus snabbt från USA till bilaterala avtal mellan andra stora — och små — ekonomier.

EU:s chefsförhandlare Mauro Petriccione reser enligt Bloomberg i dag, måndag, till Japan för att förhoppningsvis kunna få de sista delarna av ett frihandelsavtal på plats. Petriccione är en av de mest rutinerade personerna på området och var den som räddade CETA-avtalet genom att tillsammans med vallonerna och kanadensarna få fram skrivningar som alla kunde acceptera.

Förhoppningen är att ett avtal skall kunna vara klart till årsskiftet. Det låter snabbt, men förhandlingarna har pågått i fem år. Dock i snigelfart. EU har fokuserat på CETA och TTIP och Japanerna på TPP. Här är senaste rapporten från den 17:e förhandlingsrundan i slutet av september.

Ett avtal mellan EU och Japan kommer att vara en viktig signal om att protektionismen inte är så stark som man kan tro. Japan är EU:s största handelspartner i Asien förutom Kina och världens tredje största ekonomi efter USA och Kina (räknar man EU som en ekonomi kommer EU tvåa efter USA och Japan blir fyra).

Värdet av handeln mellan EU och Japan uppgår till 100 miljarder euro i varor och ytterligare 40 miljarder i tjänster. Huvudsakligen är det avancerade industriprodukter och motsvarande tjänster. EU och Japan handlar inte med enbart flätade korgar och torkad fisk.

Det skall bli intressant om protektionisterna i EU kommer att försöka piska upp motstånd även mot ett frihandelsavtal med Japan.

Det senaste avtalet, med länderna i Södra Afrika, uppmärksammades inte ens.

Inte heller CETA väckte någon som helst uppmärksamhet. Det förhandlades klart och skrevs under utan att protektionisterna i EU sade något. Inte förrän TTIP-anhängarna sade att ”Varför är ni oroliga för TTIP? CETA har ju liknande villkor och det har ni inte sagt något om…” uppmärksammade grönvänstern CETA-avtalet. Konsekvensen blev en massiv svartmålning med åtföljande problem att få igenom det.

En bra indikation på att frihandelsmotståndet i EU inte egentligen har någon principiell grund. Det finns en protestindustriellt komplex befolkat av människor som är verklig mening professionella aktivister. De lever på att driva proteströrelser. TTIP är idealiskt eftersom USA-hat är det effektivaste verktyget när det gäller att få uppmärksamhet och motivera människor att öppna sina plånböcker.

 

 


Kategorier: Frihandel