Kommer omförhandlingen av NAFTA gå samma väg som nedläggningen av Obamacare?

Trumps ambition att omförhandla NAFTA-avtalet kan bli en ny flopp i klass med försöken att eliminera Obamacare. Politico skriver om svårigheterna som börjar torna upp sig.

Även om handel och sjukvård inte har så mycket med varandra att göra finns det två likheter. För det första att det frågorna är extremt komplexa, och för det andra att det finns många minor att kliva på. Det är omöjligt att överblicka hur förändringar påverkar olika grupper.

En viktig skillnad är att NAFTA har funnits i snart 25 år. Initiativet togs av Reagan, förhandlingarna skedde under Bush d ä presidentperiod och avtalet skrevs under och trädde i kraft under Clintons första period. En bra bit över 20 år med andra ord. Det betyder att alla vid det här laget har anpassat sig till NAFTA som det är i dag. Det finns inga intressegrupper som har nytta av en tillbakarullning.

Förra veckan fick kongressen i USA ett preliminärt dokument om hur Trumpadministrationen tänker sig ett nytt NAFTA-avtal. Det intressanta är att det knappast känns som ett dokument

Inledningen av dokumentet närmast hyllar avtalets resultat.

“Since 1993, U.S. trade with Canada and Mexico has more than tripled. The two countries account for 29 percent of total U.S. goods trade, and are among the largest export markets for manufacturing, the first and third largest markets for agricultural goods, and the second and third largest sources of imports.”

Den som kan historien förstår varför. Av Mexiko, USA och Kanada var det USA som hade de lägsta tullarna. NAFTA skapade alltså mer möjligheter för amerikanska producenter än för grannländernas. En del enklare industrijobb har förvisso flyttat till Mexiko, men det är i samklang med en global trend och mycket oklart om det har särskilt mycket med NAFTA att göra. USA:s industriproduktion är i dag större än någonsin. Trumps enorma överdrifter kring hur katastrofalt avtalet har varit går inte att stödja med någon tillgänglig statistik. Varje politiker har varit med om att de politiska visionerna krockar med förvaltningarnas osentimentala redogörelse för fakta och gällande lagstiftning. Trump har åkt på den typen av smällar ett antal gånger nu. Chansen är stor att NAFTA blir ytterligare en sådan, även om det kommer att dröja ett tag. Omförhandlingarna börjar först efter sommaren och lär ta minst ett år.

Dokumentet som kongressen nu har fått innehåller 49 punkter. Men ingen berör valutamanipulationer, en av Trumps huvudpunkter under valrörelsen.

I stället inriktar det sig på att lösa problem som beror på att nya faktorer har kommit till sedan avtalet förhandlades; e-handel, miljöfrågor, arbetsmarknadslagstiftning, intellektuella äganderätter, statliga företag, tjänstehandel.

Det tråkiga är att allt sådant var hanterat i TPP-avtalet som Trump kastade i papperskorgen när han tillträdde. TPP var tillsammans med CETA världens modernaste frihandelsavtal och hade löst en rad problem som nu finns kvar. Handelsminister Wilbur Ross och finansministern Steven Mcnuchin har till och med sagt att TPP kan vara en bra utgångspunkt för att omförhandla NAFTA.

Problemet är att både Kanada och Mexiko är ganska nöjda med avtalet som det är. Visst ser de behov av moderniseringar, men samtidigt har de ingen anledning att försämra för sig själva. Handelsavtal kan bara bli verklighet om de som förhandlar kan sälja in resultatet på hemmaplan. De hade gått med på en del kompromisser i TPP för att det avtalet gav tillgång till viktiga länder i Asien, men den moroten finns inte längre. För exempelvis Mexikos president vore det att skriva under sin egen politiska dödsdom att gå med något som skulle kunna uppfattas som försämringar för Mexikos del så länge Trump är president. Han har trots alla kallat mexikanerna för våldtäktsmän och vill bygga en mur för att hålla dem borta. Sådant genererar sällan någon större välvilja.

Visst kan Trump hota med att bara lämna förhandlingarna och säga upp avtalet, en metod han då och då använt i affärsförhandlingar. Men då händer två saker. För det första återgår läget till det som gällde innan NAFTA, då tullarna mot Mexiko och Kanada var betydligt högre jämfört med USA:s. Om NAFTA försvinner skulle konsekvenserna bli oöverskådliga. Värdekedjorna i alla tre länders industriproduktion passerar ofta gränserna flera gånger.

Till sist skall Trump få ett nytt avtal genom kongressen. Med tanke på hur snabbt presidentens auktoritet just nu eroderas kommer han knappast kunna få några kongressmän att ställa upp på något som kräver ens det minsta risktagande.

I den globala ekonomin är USA en mycket viktig spelare, men kommer inte i närheten av sin forna auktoritet. Ingen kan bestämma villkoren — inte ens USA:s president. Och medan en presidentkandidat bedöms efter sina ord, bedöms en president främst efter vad han åstadkommer.

Lyckligtvis för Trump och världen lär det dröja ett par år innan NAFTA-frågan ställs på sin spets.


Taggar:
Kategorier: Frihandel