Myten om att politikerna bara lyssnar på industriintressen

I förhandlingarna om TTIP har en rad olika grupper deltagit och tillfrågats. Detta som komplement till det faktum att kommissionen har någon form av demokratisk grund (om än mycket formell) och att resultatet av förhandlingarna kommer att antas eller förkastas av både USA:s och EU:s beslutande församlingar av folkvalda.
Men protektionisterna försöker ändå ge intrycket av att förhandlingarna är en sluten process som styrs av industriintressen. Monbiot återigen:
”From the outset, the transatlantic partnership has been driven by corporations and their lobby groups, who boast of being able to “co-write” it. Persistent digging by the Corporate Europe Observatory reveals that the commission has held eight meetings on the issue with civil society groups, and 119 with corporations and their lobbyists. Unlike the civil society meetings, these have taken place behind closed doors and have not been disclosed online.”
Ok. Det låter skumt. Åtta mot 119. Och öppna, inte slutna.
Detta kan så klart ifrågasättas.
Men vid närmare eftertanke är relationerna fullt rimliga. Antalet företag och branscher är stort. Deras betydelse för det samlade välståndet är stort. De totala antalet anställda och medborgare som berörs är stort. Och företagens beroende av internationella handelsavtal och vad dessa innehåller är helt avgörande.
Detta skall jämföras med ett ganska litet antal ”civil society groups” (i praktiken olika politiska organisationer) samt fackföreningar, vilka ju ändå har stort politiskt inflytande. Den av Monbiot nämnda Corporate Europé Observatory förefaller vara seriös. Men de två namn i deras Advisory Board jag kan identifiera är Thomas Wallgren, finsk filosof och EU-motståndare samt America Vera-Zavala, svensk vänsterpartist, så det är rimligt att se den som en politisk vänsterorganisation snarare än en oberoende granskare av de politiska processerna i EU.
Hur är det med öppenheten då? Varför är mötena med näringslivet slutna medan mötena med politiska organisationer är öppna?
Detta är en rimlig fråga, men den har också ett rimligt svar. Näringslivet har en tradition av att förhandla i slutna rum eftersom man har affärshemligheter att skydda. Detta ser vi även i Sverige och under alla politiska majoriteter. Möten med politiska organisationer är däremot av tradition öppna. Vill de organisationer som Monbiot talar om ens ha slutna förhandlingar? Och har de i så fall bett om det?
Sammantaget kan skillnader i antalet möten och öppenhet naturligtvis ifrågasättas, men frågorna har bra svar.
Och återigen. Förhandlingsresultatet kommer att underställas demokratiska beslut.
Så slutsatsen får nog trots allt bli att tanken att förhandlingarna sker under orimligt stort inflytande av näringslivets intressen är ogrundad.


Kategorier: TTIP, Protektionism