Janerik Larsson: Obama är ingen Clinton — får allmänintresset vika för särintressena?

Det är en välkänd men inte alltid beaktad sanning att allmänintresset ofta får vika för ett särintresse.

Det råder ingen tvekan om frihandelns enorma betydelse för välståndsutvecklingen i världen, men trots det finns det ständigt starka särintressen som av olika skäl motsätter sig en fortsatt utveckling av frihandelssystemet.

William Galston, en framstående amerikansk politisk analytiker och kommentator, skrev nyligen i Wall Street Journal om hur Bill Clinton arbetade för att genomföra NAFTA-avtalet, det nordamerikanska frihandelsavtal som president George H W Bush förhandlat fram.
Clintons rådgivare såg goda politiska skäl för att den blivande presidenten skulle gå emot NAFTA. Men Clinton sa nej. Jag är inte en isolationlist, jag är inte en protektionist sa han.
Starka röster inom det demokratiska partiet ville säga nej till NAFTA. Men som president kämpade Clinton för NAFTA och vann omröstningen i representanthuset med 234 röster mot 200. 156 demokrater röstade emot, 102 röstade för avtalet.

Galston konstaterade att nu står president Barack Obama inför en motsvarande situation: a moment of truth. Administrationen förhandlar nu om två stora, för världsekonomin mycket betydelsefulla handelsavtal:

Dels Trans-Pacific Partnership (TPP) med 12 länder i Asien (sammantaget ca 40 % av världshandeln)

Dels Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP) med EU.

För Obama är detta en rejäl kursändring. Som presidentkandidat var han ingalunda en Clinton utan sa t ex i ett tal till Texas Fair Trade Coalition at han aldrig stödde NAFTA. ”Fair trade” är för övrigt den mycket vilseledande term bakom vilken det alltid döljer sig protektionister och frihandelsmotståndare.

Hur det nu blir med Obamas båda frihandelsöverenskommelser är närmast omöjligt att förutsäga. Det amerikanska mellanårsvalet i november är sannolikt en tidpunkt innan något avgörande inte är att vänta.

The Economist skrev nyligen i en kommentar att TTIP och TPP sammantaget skulle öka världens årliga BNP med 600 miljarder dollar – en tredjedel av det skulle komma i USA. Det är särskilt viktigt att konstatera att frihandelsavtalen nu siktar på att öppna upp för tjänstehandel.

Economist påminde om att Obama i sitt berömda tal i Berlin 2008 sa: ”America cannot turn inward”. Economist påpekade med vass ironi att Obama 2014 nu svarar med det som var hans paroll i valkampen 2008: ”Yes we can.”

Mycket handlar nu om hur USA som världens ekonomiska stormakt hanterar sina särintressen.

Särintressenas makt är alltid stor, Obama är inte Clinton så utgången får anses vara oviss.
USAs oförmåa att hantera sitt globala intresse vore i sanning en tragedi. Men allt hopp är ännu inte ute även om jag vid besök i Washington DC nyligen inte fann så många optimistiska röster.

Janerik Larsson