Olika regler — inte hårda regler — är problemet för handeln

Antagandet att harmoniserade regelverk med syfte att öka handeln med automatik innebär avreglering är fel. Olika regler, inte hårda regler, är grundproblemet i handeln mellan EU och USA. Industrin i båda områdena är redan anpassad till världens hårdaste produktkrav.

I SvD svarar de båda ekonomiprofessorerna Rudiger von Arnim och Eric Sjöberg från University of Utah på Cecilia Malmströms artikel från den 25 november.

De påpekar helt riktigt att ett stort problem för handeln mellan USA och EU är att regleringarna för till exempel miljö, hälsoskydd och produktsäkerhet är olika mellan de båda sidorna av Atlanten. Tullar och kvoter är relativt låga (även om de som vanligt inte tar upp att hur höga de genomsnittliga tullarna är inte är det enda problemet — även om snittet är lågt kan det finnas mycket höga tullar på enskilda produktkategorier).

Därför måste TTIP-avtalet leda till att regleringarna harmoniseras. De båda professorerna undrar hur detta kan kombineras med löftena om att det inte kommer ske någon avreglering, givet att målet är högre ekonomiskt tillväxt. Det målet måste ju enligt dem innebära lägre krav:

”Gällande ny reglering så visar läckta dokument på att all ny reglering primärt ska bedömas på hur den kan öka den transatlantiska handeln. Således kommer hälsa, livsmedelssäkerhet och miljö att värderas lägre.”

Lägg till att börja märke till TTIP-motståndarnas retoriska grepp 1A i alla sammanhang, orden ”läckta dokument”. Formuleringen förekommer i överraskande många TTIP-kritiska artiklar.  De ingår i den konspirationsteoretiska myten om slutenheten i TTIP-förhandlingarna (som är unikt öppna). Det är extremt bekvämt att hänvisa till ”läckta dokument”: vilka är de, vad har de för status, exakt vad stod det, vem hade skrivit dem, hur gamla är de, finns det överhuvud taget?

Men bortsett från detta gör de båda professorerna ett felaktigt antagande. Nämligen att målet att öka handeln nödvändigtvis resulterar i lägre krav.

Problemet är nämligen inte att produktkraven är höga i EU men låga i USA eller tvärt om. Problemet är att de varierar mellan EU och USA. Skillnader i regelverket gör att bilar måste krocktestas två gånger, mediciner testas för de olika marknaderna och så vidare. Det är skillnaderna som ställer till problem — inte nivån på kraven i regelverket. Alla som har varit i USA vet att produktsäkerhet, inklusive absurda varningstexter, är en del av nationalkaraktären.

Med andra ord finns det inget som säger att harmoniserade regler kommer att innebära generellt lägre produktkrav. Säkert kommer kompromisser i förhandlingarna leda till något sänkt gränsvärde, ibland för EU och ibland för USA. Men om man inte uppfattar att varje liten regel är helig, att även mindre kravsänkningar innebär katastrof och de enda förändringar som får ske är skärpningar, är det knappast ett problem. Våra regelverk kring miljö, produktsäkerhet och hälsa har i normalfallet extremt stora marginaler.

Artikeln tar också upp det faktum att USA och EU kommer att få ett gemensamt organ för att koordinera framtida regleringar. I det kan möjligen industrin få en framträdande roll, vilket är vettigt: skall man reglera industriprodukter är det inte så dumt att redan från början ta in sakkunskap kring hur det kan göras på bästa möjliga sätt.

Men inte heller där finns det anledning att tro att industrin nödvändigtvis vill ha mindre krävande regelverk. Tvärt om är industrin i EU och USA anpassad till hårda regler, vilket i praktiken är en konkurrensfördel jämfört med resten av världen.