Om något verkar för orimligt för att vara sant — då är det förmodligen inte sant

Katarina Areskoug, ny chef för EU-kommissionens kontor i Stockholm var intervjuad i Lördagsintervjun den 25 april.

Intervjun handlade nästan bara om TTIP och ISDS. Intervjuaren Monica Saarinen tog upp ett fall där där det franska företaget Veolia påstods ha stämt Egyptiska staten för att landet höjt minimilönen.

Det låter ju ytterst anmärkningsvärt. Ett multinationellt företag startar en process mot ett land för att det höjer minimilönen. I själva verket förefaller det helt orimligt att ett företag bry sig om att ta jobb och kostnader för att stämma ett land för dess nivå på minimilönerna.

Vilket det naturligtvis också är.

Fakta i målet är följande:

Veolia, med stöd av Världsbanken (FN), startar ett projekt i Egypten för att minska klimatnotan från avfallshanteringen i staden Alexandria. Ett avtal skrivs, där man från båda sidor gör utfästelser till varandra för att det ska bli lyckat. Då lovar Egypten att minimilönen ska vara på en viss nivå, och lovar ersättning i reda pengar om den höjs. Sedan höjs minimilönen kraftigt, men Egypten kompenserar inte. Det är därför Veolia stämmer, och den väg som är anvisad av avtalet är ICSID, det vanligaste förfarandet när det gäller Världsbanksprojekt.

Man får säga att det är ganska anmärkningsvärt att Saarinen tar upp fallet bara med orden ”Veolia stämmer Egypten för att de höjt miminilönen”. Det låter som om Veolia är ondskefulla och försöker förvägra människor sin grundinkomst. Sanningen är att de gått med i ett projekt för att rädda klimatet, och försöker få sina kostnader ersatta enligt avtalet.​

En springande punkt är dessutom frågan om ”right to regulate”, eller som LO kallade det för vid seminariet i Riksdagen i torsdags, ”vi måste ha rätten att fatta demokratiska beslut”.

Det har man också. Man kan höja minimlönen i Egypten hur man vill. Men om man har varit oförsiktig nog att skriva ett glasklart avtal först, där man lovar betala ersättning om lönen ändras, så får man ju stå sitt kast. Det innebär ingen inskränkning i att fatta vilka beslut man vill.

Att även stater måste följa lagen och uppfylla sina avtal är en absolut grundläggande princip.

Detta är ytterligare ett exempel på mytbildning när det gäller ISDS.

Vad som är förvånande är inte att TTIP-moståndare, ofta på yttersta vänsterkanten, sprider myter. Det förvånande är att journalister inte gör någon form av rimlighetsbedömning innan de använder exempel som utgångspunkt för sina frågor.

 


Kategorier: Frihandel, TTIP, ISDS