Överdrivna löften ersätter komplex verklighetsbeskrivning

Judson Phillips är en konservativ kolumnist i den likaledes konservativa tidningen Washington Times. Tidningen kan rekommenderas för den som vill ha ett konservativt alternativt.

Phillips kritiserar i en artikel Trans Pacific Partnership, det andra stora frihandelsavtalet förutom TTIP som USA just nu förhandlar.

Han jämför det med avtalet med Sydkorea som ingicks för två år sedan. Det har nyligen utvärderats (läs mer på bloggen här).

Icke förvånande har de prognoser som gjordes inte infriats. Det sades skulle komma att ge en ökad amerikanske export på 10 miljarder dollar och ge 70 000 nya jobb i USA. Resultatet blev att exporten minskade med 3,1 miljarder medan importen från Sydkorea ökade med 8,7 miljarder. 60 000 amerikanska jobb försvann.

Phillips kritiserar både republikaner och demokrater för att vara naiva. Han menar att de låter sig luras. De gillar ordet “free trade” men inser inte att avtalen handlar om allt annat än “free trade”. De innehåller faktorer som missgynnar USA.

Det kan tyckas svårt att argumentera mot siffrorna.

Men sanningen är att Phillips har fel.

Varför köper amerikanska konsumenter sydkoreanska produkter i stället för amerikanska? Svaret är enkelt: därför att de koreanska produkterna är bättre och/eller billigare. USA:s konsumenter, samhället som helhet, får alltså en välståndsökning.

Att 60 000 jobb “försvunnit” (en ganska liten siffra med tanke på hur många nya jobb som skapas i USA årligen) är bara en del av sanningen. Det har ju också kommit till jobb, men de kan inte direkt hänföras till handel med Sydkorea. Export och import mellan länderna är i huvudsak varor, och inte så mycket tjänster.

Vad siffrorna visar är helt enkelt mer av den utveckling som gjort att USA under flera decennier trots allt har haft tillväxt. Lågproduktiva industrijobb har flyttat till exempelvis Kina, medan den amerikanska ekonomin har gått mot allt mer högproduktiva tjänstejobb.

Mer bank, finans, mjukvara, forskning- och utveckling. Mindre stålverk.

Ett exempel är dataindustrin. Amerikanerna utvecklar datateknik och produktionsmetoder (högproduktiva jobb). Men löpande bandet (lågproduktiva jobb) byggs i Kina därför att där är arbetskraften billigare. Det betyder att amerikanerna (och resten av världen) köper amerikanska telefoner och läsplattor från Kina. Och de köper dem delvis för att marknadsföringen är så otroligt sofistikerad och effektiv. Och marknadsföringen görs av amerikaner (högproduktiva, kreativa, välbetalda jobb).

Men på ytan ser det ut som att Kineserna har slagit ut den amerikanska dataindustrin. Det är rätt svårt att hitta en dator som det står “Made in America” under.

Det är där Phillips gör sitt feltänk. Han tror i princip att det är ett problem att det inte finns fabriker i USA med tiotusentals tempoarbetare som klämmer in kretskort i plåtlådor. För att sen stoppa plåtlådorna i papplådor tillsammans med några sladdar och skyfflar ut på en lastkaj.

Men om det vore så skulle datorerna antingen kosta många gånger mer, eller lönerna i de amerikanska fabrikerna vara på kinesisk nivå (och kineserna fattigare än i dag).

Exakt vem som skulle ha glädje av det?

I praktiken har Sverige haft samma utveckling. Jobb inom processindustri, sammansättning, tyngre materialbearbetning har flyttat utomlands. I stället har vi mer forskningsintensiv och avancerad industri- och tjänsteproduktion.

Men självklart har inte industrin försvunnit. Tvärt om. Men vi bygger avancerade saker. Vi gjuter inte stekpannor en masse. Och kom ihåg att “avancerade saker” inte nödvändigtvis måste vara datorer. En så vardaglig sak som modern förpackningskartong — en svensk specialprodukt — har förbättrat villkoren för människor över hela världen och är extremt avancerad. Det handlar ju inte bara om själva produkten utan om ekonomi, produktionsmetoder, miljö och mycket annat.

Jobb och industrier försvinner på grund av handel. Men samtidigt får samhället tillgång till bättre och billigare produkter. Det gör att de resurser som frisätts (det finns plötsligt inte jobb på “bruket”) används på ett smartare sätt.

Men detta är en lite för komplex verklighet. Den går inte att förklara för allmänheten.

I stället gör man glädjekalkyler på ökad export som förmodligen inte kommer att hålla. NAFTA är ett annat exempel på ett utmärkt avtal men som inte lever upp till de överdrivna löften som ställdes ut. Det funkar för att få igenom ett avtal. Men sen ger de sådana som Judson Phillips vatten på den protektionistiska kvarnen.

 

 

 


Kategorier: USA, TPP