Produktkrav som är olika — inte höga — hindrar handel och ger dyrare produkter

Krav på produkter när det gäller miljö, hälsa och säkerhet är inte handelshinder. De allra flesta länder, inte minst USA, har olika typer av produktkrav. Det är inte svårare för ett svenskt företag att uppfylla amerikanska krav än svenska — eller tvärt om. Det är i princip bara att läsa innantill och implementera.

Problemen uppstår om olika länder har olika krav så att företag måste göra i stort sett samma sak men på lite olika sätt. Mellan USA och EU gäller detta till exempel krocktester av bilar. Bilarna som byggs i USA och EU är lika säkra men myndigheterna kräver något olika testmetoder. Det ger naturligtvis en massa dyrbart dubbelarbete. Kostnaderna för detta måste tas av konsumenterna i form av högre pris på bilarna. Samma sak gäller krav och inspektionerna inom läkemedelsindustrin. De är i princip lika höga och noggranna, men lite olika.

Det är därför den harmonisering av regler som TTIP-avtalet kommer att innebära är till nytta för både konsumenter  och företag.

Det var en av slutsatserna  vid ett TTIP-seminarium på Europahuset fredagen den 17 oktober.

Talarna kom från Kommerskollegium, Sveriges Konsumenter, LRF, Skiljedomsinstitutet vid Stockholms Handelskammare.

Finalen var en debatt mellan fyra politiker: Malin Björk (v), Christofer Fjellner (m), Max Andersson (Mp) och Lars Adaktusson (Kd). Det var där som Björk påstod att handelshinder är något bra, eftersom de visar att länder har höga krav. Detta är en fundamental missuppfattning eftersom det inte är kraven som är problemet utan att de varierar på detaljnivå. Några stora skillnader mellan EU och USA finns inte utan det handlar om detaljer. Amerikanerna har klor på kycklingen, vi har den på sallad (och i bassänger där vi låter våra barn bada).

Överhuvud taget var diskussionen även från LRF:s ordförande Helena Jonsson och Sveriges Konsumenters Örjan Brinkman väldigt problemorienterad. Det är intressant med tanke på att de officiella dokumenten är positiva till TTIP.  Förmodligen har det att göra med intresse- och lobbyingorganisationers grundläggande dynamik: djävulen sitter i detaljerna — det gäller att identifiera och bekämpa de detaljer som kan antas ge problem i framtiden.

Oro över hormonkött och GMO-mat återkommer i alla diskussioner, trots att man mycket enkelt kan ta reda på fakta: sådant som är förbjudet i EU kommer inte att bli tillåtet genom TTIP-avtalet. Avtalstexten står inte över lagstiftning. Om avtalstexten strider mot lagen är det ett problem för avtalet — inte för lagen.

Diskussionen om skiljedom och ISDS präglades också av tre fall som TTIP-motståndarna återkommer till och som har ganska svag relevans. Annette Magnusson som är chef för Stockholms handelskammares skiljedomsinstitut betonade att skiljedom oftast är både snabbare och billigare än förhandling i vanlig domstol.

I sammanhanget är det värt att påpeka att antalet pågående fall i hela världen är färre än 60 stycken, och att staterna vinner majoriteten av fallen.

Ett på alla sätt utmärkt seminarium när det gäller nivå och organisation. Det intressanta är att även på en sorts elitnivå domineras diskussionen om TTIP och ISDS av olika mer eller mindre uppenbara missförstånd eller vanföreställningar.