Protektionismen är alltid godtycklig

Det här filmklippet är lite kul. Det visar förändringarna av gränserna i Europa under tusen år.  Ingenting är konstant över mer än i bästa fall något decennium. Femtio eller hundra år innebär alltid dramatiska förändringar.

Den protektionistiska föreställningen att det skulle kunna finnas några välfärdsvinster i att reglera handel just vid nationsgränserna måste hantera detta faktum: nationsgränser är godtyckliga. De bygger förvisso här och där på naturliga gränser i form av floder, bergskedjor, stora ogenomträngliga skogsområden, kulturella skillnader mellan folkgrupper eller liknande. Sådana gränser har historiskt begränsat både handel och andra kontakter mellan människor och normalt sett arbetar människor för att överbrygga dessa hinder. Vi bygger broar, spränger tunnlar, röjer väg, inrättar färjeförbindelser, skapar diplomatiska relationer och lär oss varandras språk. Och lika ofta finns dessa gränser inom nationerna i stället för mellan dom.

Men när protektionisterna formulerar sina argument får plötsligt nationsgränser en närmast metafysisk status. De blir till viktiga fakta som allt annat måste ta hänsyn till. Och på andra sidan gränsen är människorna ociviliserade. De plågar sina anställda och sina djur, låter sina barn äta giftig mat och struntar i miljön för att spara några sekiner.

Kom ihåg att de som idag sitter i EU-parlamentet och argumenterar mot att EU skall öka sina handelsförbindelser med omvärlden, kommer från exakt samma partier som för bara några år sedan sade samma sak om EU (EEC, EG…). Där påstod man att det fanns ett nyliberalt mardrömsrike utan fackliga rättigheter, miljöpolitik, jämställdhet och djurskydd. Dessutom var de alla krigshetsare som ville dra in även Sverige i ett säkerhetspolitiskt vågspel (även då fanns en tredje ståndpunkt som gick ut på att man måste förstå att  ”Ryssland” trots allt hade lite rätt…).

Vi i Sverige måste skydda oss bakom våra trygga gränser och vår ”neutralitet”.

De kämpande in i det sista — och många år efteråt — mot det svenska EU-medlemskapet.

Nu har de givit upp den striden. Nu handlar det inte om att ”skydda Sverige”, utan om att ”skydda EU” från påverkan utifrån genom tullar, kvoter och inhemska regleringar.

Men det är faktiskt inte mer rationellt att stoppa handel över Atlanten än det en gång var att stoppa handel över Öresund.

Och det är inte mer rationellt att misstänka USA för att vara ett paradis för de som vill framställa farliga produkter än det var att misstänka Tyskland för samma sak för 20 år sedan.

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel