Skepsisen mot handel existerar — men den är ogrundad

De flesta problem som tillskrivs frihandeln har inte med handel att göra. Skepsisen mot handel må vara ett faktum, men anledningen till skepsisen är ofta en rad missförstånd.

Svenska Dagbladet skriver om WTO:s seminarium i Genève där statsminister Stefan Löfven deltog. 

“Svenska regeringens Global Deal stod i centrum när hundratals handelsdiplomater på onsdagen möttes på Världshandelsorganisationen i Genève. Syftet var att tala om vikten av att handelsvinster fördelas bättre – inte minst mot bakgrund av kritik från globaliseringsmotståndare.

– Handel är främsta motorn för att skapa välstånd i världen. Det har ökat levnadsstandarden runtom i världen, och miljontals människor har lyfts ur fattigdom. Men när ojämlikheter ökar, och ett fåtal får allt välstånd på bekostnad av andra kan ekonomier destabiliseras på sikt, sa Stefan Löfven

– Att minska ojämlikheten är vår tids stora utmaning. Vi måste hantera den skepsis som finns omkring vinsterna från frihandel och globalisering.”

Citatet av Löfven är typiskt för den kritik mot frihandel som i dag är standard på menyn när globalisering och frihandelsfrågor debatteras.

Det förtjänar några kommentarer.

  1. Det är förstås glädjande att Sveriges statsminister liksom de allra flesta ledare i världen står bakom frihandel i generella termer.
  2. Att något uppfattas som ett problem betyder inte att det är ett problem. Visst finns det “skepsis” mot frihandel. Det är ett faktum. Men det betyder inte att “skepsisen” är sakligt motiverad. De allra flesta problem som tillskrivs frihandeln har inte med frihandeln att göra. Det är antingen ärliga missförstånd eller medvetet skapade missuppfattningar.
  3.  Ojämlikheten i världen ökar inte när det gäller tillgång till resurser. Tvärt om får de allra fattigaste allt bättre. Den absoluta fattigdomen minskar radikalt. Ojämlikheten är i huvudsak ett fenomen som syns när man mäter förmögenhet som marknadsvärde på finansiella tillgångar på vissa sätt. Oavsett vad man tycker om detta har det inte så mycket med frihandel att göra.
  4. Frihandel är inte samma sak som globalisering. Det finns en rad andra faktorer som tillsammans med frihandeln utgör det vi kallar globalisering. Migration och att människor från olika länder reser och lär av varandra vilket utjämnar skillnaden mellan olika kulturer beror inte främst på handeln. Att sociala media skapar allt mer internationaliserade nätverk bland medelklassen är också en annan sak än handel. Handel är ett nödvändigt villkor för många av dessa processer, men inte ett tillräckligt. Indierna kommer inte att fira midsommar med sill och nubbe vare sig man kan importera produkterna eller inte.
  5. En rad av de processer som förknippas med handel har inte heller i huvudsak med frihandeln att göra. Att jobb försvinner beror på förändringar av ekonomin som digitalisering och robotisering eller att företag helt enkelt konkurreras ut av andra företag. Det uppstår nya och fler jobb — en process som frihandeln oftast bidrar till.
  6. Ett fritt flöde av kapital mellan länder är förstås en förutsättning för frihandel och globala investeringar. Men att olika länder har olika regler för sina finansiella sektorer eller olika nivåer på bolagsskatten är inte en förutsättning för, eller ett resultat av, frihandel.
  7. Frihandel kräver varken avregleringar eller regleringar i enskilda länder — förutom av tullar och kvoter förstås. Regelverket bestämmer politikerna i varje land. Det enda viktiga för frihandeln är att de nationella reglerna inte är utformade så de kan användas för att diskriminera produkter och företag från andra länder.
  8. Det är olämpligt att försöka reglera sådant som arbetsrätt, miljö, skatter, socialpolitik och liknande i handelsavtal. Vill länder att den typen av frågor skall regleras gemensamt görs det bäst i separata avtal som kan tas fram av experter på de olika områdena.

 

 

 

 


Kategorier: Frihandel, WTO