Svar på frågor du inte vågat ställa om Kina som marknadsekonomi (eller hur kul blir det med handelskrig egentligen?)

Norges jordbruksminister lär en gång ha sagt att ”förut var vi bara två personer som förstod hur den norska jordbrukspolitiken fungerar, men nu är det bara jag. Gud har givit upp…”

Lite samma känsla kan man få när det gäller Kina, EU, WTO och Kinas ändrade status till ”marknadsekonomi” som skedde den 11 december.

Men jag skall göra ett försök att reda ut saken.

För det första är det förstås mest metafysik att Kina blev en ”marknadsekonomi” just den 11 december. Det finns ingen strikt definition av marknadsekonomi. Beroende på vilka kriterier man tillämpar kan Kina betraktas som en marknadsekonomi eller inte. Och detsamma gäller USA och EU. Det finns helt rimliga definitioner på ”marknadsekonomi” som skulle utesluta i stort sett alla länder. Termen betyder här bara att en 15 år gammal övergångsregel som handlar om hur EU, USA och andra WTO-medlemmar skall beräkna antidumpningstullar mot Kina försvinner.

Så här är det.

Inom ramen för World Trade Organisation (WTO) försöker världens länder skapa ett enhetligt system av regler för internationell handel. Man kan säga att det yttersta målet är ett globalt frihandelsavtal. Alla länder inom WTO, vilket i stort sett är alla som finns håller i princip med om detta. I praktiken sätter en armé av nationella särintressen käppar i alla tillgänglig hjul och framgångarna i förhandlingsarbetet är generellt sett små. Men det finns områden av WTO-arbetet där framdrivningen är hygglig. Det är nog ingen diskussion om att organisationen är värd sin budget.

En del WTO:s regelverk för internationell handel berör på vilket sätt länder har rätt att försvara sig mot dumpning av export. Dumpning betyder helt enkelt att exportlandets stat på ena eller andra sättet subventionerar landets export. Det kan ske på ett otal olika sätt. Det enklaste och mest självklara förekommer förstås inte alls. I ingen statsbudget kan man hitta utgiftsposter av typen ”Exportsubventioner för 10 000 traktorer till Europeiska Unionen och USA: 1 miljard binuriner”.

I stället kan traktorfabriken i ha fått billig industrimark av staten varav den kunnat sälja hälften till marknadspris, rabatt på transporterna på det statliga järnvägsnätet, en order från staten på 1000 mycket dyra (otroligt dyra faktiskt…) traktorer. Kreativiteten vet inga gränser (syftet är förstås att dölja subventionerna för att slippa motåtgärder).

Länderna som importerar dessa traktorer, eller konkurrerar med dem på världsmarknaden, blir förstås mindre nöjda. Deras traktorproducenter slås ut av de dumpade importtraktorerna. De vill skydda sig genom antidumpningstullar.

Då uppstår frågan om hur höga dessa tullar skall vara? Hur mycket är traktorerna egentligen subventionerade?

Man kan inte gärna ringa fabriken eller finansdepartementet i exportlandet och fråga. Det måste räknas fram.

I praktiken finns det två metoder.

  1. Den gängse metoden enligt WTO: Göra en uppskattning av kostnadsläget i exportlandet. Enklast är att kolla vad en traktor kostar på hemmamarknaden i exportlandet; ta en titt på prislappen helt enkelt. Men det är förstås inte så lätt när det gäller produkter utan prislapp. Traktorer och liknande köps efter ett offertförfarande och priset beror på en rad faktorer. Man kan också göra en egen beräkning.  Vad kostar arbetskraft, stål, gummi och standardkomponenterna en traktor består av?  Det är i sig ingen särskilt svår operation. Någon med erfarenhet av traktortillverkning och gott om tid kan ganska lätt göra ett överslag och avgöra om en traktor kostar vad den rimligen skall göra. Hur den processen skall gå till finns specificerat av WTO. Men i ett land som Kina med statlig inblandning på alla områden i ekonomin är den ytterst osäker.
  2. Den metod som tillämpas enligt de övergångsregler som gällde till den 11 december: Jämföra med vad traktorer kostar från andra jämförbara länder. Det är vad som tillämpades fram till 11 december 2016. Importländer gillar den metoden eftersom den är enkel och mycket beror på vilka andra länder man jämför med. Den är inte heller en del av WTO:s regelverk utan en tillfällig lösning som infördes när Kina gick med i WTO för 15 år sedan. Tillfälliga lösningar som existerar i 15 år är inget konstigt när det gäller internationella handelsavtal. Avtalen påverkar investeringar med långa avskrivningstider och nationella regelverk som skall ändras och fasas ut under många år. Det är också lättare att få med nationella särintressen när alla aktörer vet att de kommer att ha dött, gått i pension eller i vilket fall ha bytt jobb när de nya reglerna inträder.

Att Kina får status som ”marknadsekonomi” betyder helt enkelt att man övergår från metod 2 till metod 1.

Konsekvenserna är oklara.

Klart är att EU (även USA och alla andra WTO-medlemmar berörs av förändringen) fortfarande kan införa antidumpningstullar mot Kina.

Farhågan är att det kommer att vara svårare och mer tidsödande och att den nya beräkningsmetoden kommer ge en lägre nivå på tullarna. Man beräknar att den tidigare metoden (metod 2, jämförelser med andra länder) ger uppemot 40 procent högre antidumpningstullar än den gängse metoden som styrs av WTO:s regelverk.

Redan den 12 december begärde Kina konsultationer i WTO med EU och USA om beräkningsmetoderna. Det betyder att parterna kommer diskutera saken under ordnade förhållanden, men om de inte kommer till ett resultat inom 60 dagar går det till skiljedom.

Hur lång tid en sådan process tar är oklart.

Men Donald Trump kan ställa till problem. Han kan driva att USA skall strunta i WTO:s utslag. Frågan är hur EU då skall ställa sig och hur kineserna reagerar. Hittills har linjen från både USA och EU varit att gemensamt försöka få Kina att respektera internationella avtal; att få Kina att respektera rättsstatliga principer åtminstone i internationella sammanhang. Allt detta kan gå om intet om USA plötsligt bestämmer sig för att strunta i internationella avtal landet har skrivit under.

Dessutom ställer Trump till handelskrig med USA:s viktigaste handelspartner. Det kommer bli hårda tag.

EU hamnar mellan sköldarna. Det blir inte självklart alldeles supermysigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel