Svensk export svag men regeringens politik på handelsområdet bra och tydlig

Jonas Hellman skriver i SvD om att Sveriges näringsliv inte riktigt exporterar som man kunde önska. EU som är vår viktigaste exportmarknad, liksom Kina, går trögt när det gäller den ekonomiska tillväxten. Hellmans perspektiv är Indien där Sverige haft svårt att göra inbrytningar. Till viss del beror det på att Sverige är mindre känt än USA, Kina, Tyskland, men också på att Sverige har ett högt kostnadsläge. Vi har inte klarat att hålla produktivitetsökningarna i nivå med löner andra kostnader.

”Affärer i utvecklingsländer kräver ofta fysisk närvaro och politisk uppbackning. I detta avseende har stora länder en fördel jämfört med små spelare som Sverige. Frågan är också vad Sverige kan erbjuda? Även om det finns mycket svenskt kunnande har konkurrenskraften under flera år urholkats. Lönerna har ökat mer än produktiviteten. I dag drivs exporten av en lågt värderad krona, men vad händer sedan – när kronans värde normaliseras?

Flera av de framstående storföretag som har rötter i Sverige blir i realiteten allt mindre svenska. De skapar möjligheter och jobb i andra delar av världen, medan deras verksamhet i Sverige skalas ner. De mindre svenska företagen saknar drivkrafter att växa. Det är svårt att erövra världsmarknaden utifrån en svensk bas, med höga kostnader och svensk personal.”

Regeringens exportstrategi från i höstas tar problemet på allvar, men Näringsdepartementet påverkar inte i särskilt hög utsträckning sådant som kostnadsläge och produktivitet. Där spelar finansdepartementet, miljödepartementet och arbetsmarknadsdepartementet (för att inte tala om utbildningsdepartementet) större roller.

Däremot är det inget tvivel om att Mikael Damberg och hans departement har rätt instinkter när det gäller internationell handel. Dels gäller det stöd som svenska staten kan ge i form av ambassader, konsulat och exportfrämjande organisationer, men framför allt när det gäller de generella villkoren för världshandeln. Så har skriver regeringen i exportstrategin:

”För regeringen är det därför av stor vikt att det ska vara enkelt för företag att exportera och importera varor och tjänster, och att investera både i Sverige och utomlands. I första hand handlar det om att Sverige måste ha en öppen handels- och investeringspolitik gentemot omvärlden. Det uppnår vi genom att:

• Sveriges politik för öppenhet, såsom t.ex. att underlätta för utländska investeringar i Sverige, att underlätta för svenska företag att anlita utländsk expertis eller att försäkra oss om att de administrativa reglerna i Sverige för import och export är enkla och tydliga.
• Fortsätta arbeta för en fördjupad och väl fungerande inre marknad inom EU, och att undanröja kvarvarande hinder, särskilt för tjänsteföretag och företag inom den digitala ekonomin.
• EU har en öppen handels- och investeringspolitik gentemot omvärlden. Sverige måste därför fortsätta verka för att EU liberaliserar sin handelspolitik, sänker sina tullar, avvecklar andra handelshinder, samt underlättar för tjänstehandel och dataflöden.
• Sverige, via EU, även ska påverka omvärlden att föra en öppen handels- och investeringspolitik, och undvika protektionistiska strömningar.
• Främja en fri och rättvis världshandel. Regeringen arbetar för progressiva internationella handelsavtal och att riva handelshinder samtidigt som vi står upp för miljön, löntagarnas intressen och människors hälsa.
• I Doharundan och andra förhandlingar i WTO liksom i standardsättande organisationer värna ett öppet och regelbaserat handelssystem.
• Bidra till slutförandet av de pågående förhandlingarna om bilaterala frihandelsavtal mellan EU och tredjeländer, särskilt de för svensk del viktiga frihandelsförhandlingarna med USA (det så kallade TTIP-avtalet) och Japan.”

Skrivningarna måste vara en av de absolut mest tydliga från någon regering när det gäller frihandel. Ibland är det nog bra att ett politikområde inte väcker starka känslor och står i centrum för den allmänna debatten.

Sen är det alltid en fråga i vilken mån orden blir verklighet. Finns det några som driver på processerna? Men svensk statsförvaltning är jämförelsevis effektiv. Det är fullt rimligt att tro att de sitter ett gäng byråkrater och arbetar igenom sina att-göra-listor på området.


Taggar:
Kategorier: Frihandel