Sveriges öppenhet är inte garanterad

Det är inget som säger att Sveriges traditionella öppenhet och frihandelsvänlighet alltid kommer att finnas. Och protektionisten finner nya vägar och nya argument för att få legitimitet.

Maria Ludvigsson skriver utmärkt i SvD om frihandel, TTIP, facket och öppenhet.

Det är bra med en påminnelse om att öppenheten i Sverige inte är garanterad. För tio år sedan skulle nog ingen ha trott att ett parti som SD skulle blivit riksdagens tredje största parti. Främlingsfientlig nationalism och protektionism hänger ihop, det ser vi inte minst på EU-nivå.

Vi har också ett miljöparti med mycket tydlig vänsterprägel. På samma sätt som för de främlingsfientliga nationalisterna har de systerpartier inom EU med protektionistisk agenda. Miljöfrågorna kan ofta nog misstänkas vara ett svepskäl för ren protektionism och en egen variant av främlingsfientlighet. Världsbilden är enormt polariserad och omvärlden, främst USA, framställs som närmast anarkistisk när det gäller miljö-, konsument och folkhälsolagstiftning. Varje reglering och gränsvärde är heligt och minsta kompromiss leder till att dammluckorna öppnas på vid gavel mot klorkycklingar, hormonbiffar och självlysande GMO-grödor. EU kommer att styras från multisarnas direktionsvåningar och demokratin skrotas.

Det är kort sagt inte särskilt långsökt att varna för ett Sverige som blir allt mer slutet och ängsligt där utländska influenser, vare sig det handlar om människor, produkter eller livsstilar ses med alt djupare misstänksamhet.


Taggar: Ludvigsson
Kategorier: TTIP