Swartz bild av globalisering och frihandel stämmer inte

Frihandeln är en del av det vi kallar globalisering. Varor liksom människor, kapital och information är allt lättare att flytta. Med modern containerfrakt kostar det idag nästan ingenting att transportera varor med båt. Den processen har pågått sedan 1800-talet då stålskrov och ångmaskiner gjorde sitt intåg. Tåg, långtradare och till och med flygfrakt blir allt billigare.

Även att resa har blivit billigare jämfört med tidigare. På 60- och 70-talen var det kungligheter och rockstjärnor som kunde åka en helg till London eller New York för att festa och shoppa. Idag är detta tillgängligt för stora delar av medelklassen — i vilket fall så länge de saknar barn.

Skillnaden är kanske störst på informationsområdet. Den som ville skicka en vetenskaplig rapport med bilagor till USA för bara 30 år sedan fick betala en rejäl slant och det tog ändå flera dagar. I dag tar det några sekunder och är i praktiken gratis. Det var inte bara svårt att få tag i en Svenska Dagbladet i Washington D.C. i början på 90-talet. Det var inte säkert att man kunde få tag i en färsk Norrbottenskuriren i Stockholm. I dag finns allt tillgängligt överallt.

Men globaliseringen upplevs också som ett hot. Den vanligtvis välsorterade Richard Swartz i DN beskriver det bra, men har ändå fel på viktiga punkter:

”Globaliseringen bygger på samma principer som det europeiska samarbetet: den fria rörligheten för människor, kapital, varor och tjänster. Fast av EU:s inre marknad har då blivit världsmarknaden; vår värld har dramatiskt krympt och snart sagt alla länder blivit del av den. Och det är just världsmarknaden – inte u-hjälp, allmosor eller revolutioner – som lyft länder som Kina, Indien, Brasilien och Indonesien ur fattigdom och fått oss att se dem som någonting annat än eviga exempel på underutveckling och exotisk folklore.

En rapport nyligen från Världs­banken visar att 10 procent av världens befolkning i dag lever i extrem fattigdom (strax under 2 dollar per person och dag), men att tendensen är raskt fallande. Så sent som 1981 rörde det sig om 44 procent och FN räknar med att den extrema fattigdomen är helt utrotad år 2030. I flera asiatiska samhällen finns i dag en spirande medelklass där för någon generation sedan bara fanns analfabetiska bönder. Ingenting har bidragit mer till detta än just världsmarknaden, själva sinnebilden för globaliseringen.

Hur kan det då komma sig att den i vår del av världen håller på att bli till ett spöke?

Det enkla svaret: därför att vad som i grunden förändrar hela världen inte är gratis; förändringen har ett pris som huvudsakligen måste betalas av oss här i västvärlden. Ingen är emot att andra får det bättre, fast bara om det inte sker på vår bekostnad. Men det är just vad som verkar ske när globaliseringen blir till förlorade jobb och en jättelik folkvandring som väller in över oss européer och amerikaner.”

De två första styckena är korrekta. Problemen finns i det sista stycket som ger en bild som är alarmistisk, men framför allt grundfalsk.

  • För det första har globaliseringen inte lett till att vi i västvärlden fått det sämre. Tvärt om har globaliseringen ökat både välståndet och antalet jobb inom EU. Sverige som är ett av de mest globaliserade länderna i världen är också ett av de länder som har lägst arbetslöshet i den infödda befolkningen och absolut högst välstånd. Andra får det bättre, men det sker inte på vår bekostnad. Vi får det också bättre. De allra flesta som påstår att frihandel och globalisering kostar jobb har jobb, eller så är det synnerligen oklart om det är globaliseringen som gjort dem arbetslösa. Jobb försvinner och skapas hela tiden i alla ekonomier som inte är strikta planekonomier. Där saknas aldrig jobb, men nästan allt annat.
  • För det andra har vi faktiskt inte en ”jättelik folkvandring” som ”vällt in” över oss EU eller USA. Många europeiska länder har knappast tagit emot några flyktingar alls. Vi i Sverige har tagit emot flest per capita i EU, men vi talar ändå om enstaka procent. Det är vidare inte ett resultat av någon okontrollerad yttre process utan i huvudsak för att vi i Sverige har fört en generös politik. Att den med tiden blev mer generös än vi klarade av är sant, men det beror fortfarande inte på en folkvandring som ”väller in över oss”.  Problemet är snarast att politiken är inriktad på att försöka ge nyanlända flyktingar en av världens högsta boende- och levnadsstandarder från dag 1. Något vi inte klarar av och som framför allt få eller inga asylsökande har bett om. USA, eller möjligen snarast en del amerikaner, uppfattar illegala invandrare från främst Mexiko som ett problem, men ingen som varit i USA upplever direkt att samhället håller på att kollapsa under framvällande mexikaner.
  • Och för det tredje är beskrivningen av globaliseringen som en okontrollerad process, närmast naturlag, i hög utsträckning felaktig. Under efterkrigstiden har det förts en medveten politik för att underlätta handel och investeringar, ta bort visumkrav, krav på pass, gränskontroller med mera. Inom WTO, EU och i andra sammanhang har detta skett systematiskt och målmedvetet både för att öka tillväxten och även den individuella friheten. Att USA:s tillväxt är bättre än Mexikos, eller att stora delar av Mellanöstern är drabbad av krig har inte mycket med globaliseringen att göra. Det mest globaliserade landet i Mellanöstern är Israel som både är relativt fredligt, välmående och demokratiskt. Att människor tar sig mellan Nordafrika och Grekland i gamla skorvar beror på kollapsade samhällen, inte ökad globalisering.

Det tråkiga är att Swartz inte gör skillnad på hur det är och hur folk kanske tror att det är. Det är uppenbart att många har felaktiga uppfattningar om att frihandeln kostar jobb, eller att invandrare tar jobb. Men det betyder inte att det stämmer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Kategorier: Frihandel