The Economist är ute och cyklar

Tidningen The Economist är ofta förnuftig men har i en ledare om ISDS trampat ordentligt snett, uppenbarligen missledd av omfattande mytbildning kring det faktum att de flesta internationella handelsavtal innehåller en klausul om skiljedom.

För det första hävdar tidningen att antalet stämningar mot stater med hjälp av ISDS har ökat.

Det stämmer. Från ett tjog i mitten på 2000-talet till ett drygt 50-tal nu.

Men med tanke på att ISDS-klausuler finns i tusentals handelavtal som reglerar miljoner affärer och investeringar — vilka också har ökat snabbt — känns 50-60 mål inte som särskilt mycket. Detta trots att vi både i EU och USA har haft ekonomiska kriser med omfattande på- och omregleringar av viktiga sektorer.

The Economist tar upp gammal skåpmat på området. Bland annat det faktum att Philip Morris har stämt  Australien för att landet vill införa så kallad plain packaging.  Men är detta särskilt upprörande? Man kan tycka illa om cigaretter, men trots allt är det en laglig produkt. Australien har sin fulla rätt att förbjuda cigaretter, men så länge de är lagliga är det inte rimligt att tillverkarna skulle vara helt rättslösa när det gäller utformningen av produkten. Det kan tilläggas att i Sverige hindrar vår tryckfrihetslagstiftning staten från att agera på det sättet.

Tidningen tar också upp det faktum att svenska Vattenfall har stämt Tyska staten för panikstängningen av kärnkraften. Även detta är helt i sin ordning. Den tyska el- och energisektorn är inte en marknad. Politikerna bestämmer spelreglerna. Vattenfall har åtagit sig att göra stora investeringar för att Tyskland skall kunna få elektricitet mot att dessa spelregler ligger fast. Och så ändras de, bokstavligt talat från en timma till en annan, och alla kalkyler ställs på ända. Är det verkligen orimligt att investerarna kompenseras? När Barsebäck lades ner fick ägarna kompensation.

Detta beskrivs dessutom av The Economist i termer av  ”prevent a nuclear catastrophe”. Som om den tyska kärnkraften var på väg att ställa till en katastrof fram till 2011? Inte ens Merkel trodde nog att kärnkraften i Tyskland skulle drabbas av en tzunami. Till saken hör att nio av de största kärnkraftverken ännu är i drift. Vågar The Economist ledarskribent resa till Tyskland? Eller till Frankrike som vadar i kärnkraft. Eller ens stanna hemma — England har världens mest ålderstigna kärnkraft…

I ytterligare några av The Economist’s exempel förefaller det helt rimligt att företagen kunnat stämma stater på skadestånd. I inget fall handlar det bara om att företagens vinster i största allmänhet hotas av nya skatter och regleringar eller försök att ta över offentlig tjänsteproduktion (de vanligaste myterna om vad ISDS skulle kunna leda till).

Sammanfattningsvis kan sägas att The Economists ledarartikel präglas av lika delar okunskap och tanklös idéologisering.

 

 

 


Kategorier: ISDS