Till försvar för WTO

Kritiken mot World Trade Organisation bygger på felaktiga premisser. Förhandlingar är bara en del av organisationens verksamhet och det är medlemsstaterna, inte WTO, som bestämmer tempot. Förr eller senare kommer politikerna inse värdet av globala handelsavtal och trycka på gasen.

World Trade Organisation ifrågasätts ibland på grund av att förhandlingarna om ett heltäckande globalt handelsavtal har gått i stå. Förhandlingarna i Doha-rundan började 2001 och fyller snart 20 år. Var är meningen med att förhandla så länge? Antyder inte detta att WTO har spelat ut sin roll och borde ersättas eller läggas ner?

Men förutom det argument emot som ligger i den självklara frågan “ersättas av vad?” bygger kritiken av WTO inte på korrekta premisser.

Det sker framsteg. Processen pågår. I grunden finns tre avtal med generella principer för global handel inom tre områden; om varor (GATT), tjänster (GATS) och intellektuella rättigheter (TRIPS). Under dessa finns sedan bilagor med detaljer, sen dokument med olika länders konkreta utfästelser. Det är en naturlig ordning för att förhandla och komma överens i komplexa frågor — att börja med de övergripande principerna, sen arbeta ut detaljerna och till sist få parterna att lova exakt vilka åtgärder de skall vidta.

Till det kommer ett avsnitt om tvistelösning (rättsordning) och ett om hur WTO skall kunna kontrollera om länderna följer avtalen. Att dessa ligger separat är naturligt, det är övergripande frågor som delvis är oberoende av de övriga avtalens innehåll.

Därutöver finns ett par avtal som inte är undertecknade av alla länder om handel med civila flygplan och tillgång till offentlig upphandling.

Vad som i praktiken förhandlas och där processen är långsam är bilagorna med alla detaljer. Det är inte bara tullsatser på varor utan antidumpning, subventioner, hur man beräknar tullar, tekniska handelshinder, importlicenser.

Med andra ord pågår det hela tiden processer på olika områden. I vissa sammanhang sker det framsteg. På andra områden, främst jordbrukssektorn, finns det starka låsningar.

Om processen går långsamt eller inte är omöjligt att säga. Förhandlingar om frihandelsavtal drar ut på tiden och ett halvt decennium för ett separat avtal är inte ovanligt. När det gäller Doha-rundan är det dessutom så att ingen har tidigare skapat ett globalt frihandelsavtal. Alla länder som deltar i förhandlingarna har inte erfarenhet eller ens stabila administrativa och politiska system som kan backa upp förhandlingarna. Regimskiften sker dessutom varenda vecka i ett sammanhang där världens alla länder deltar. Så tjugo år är kanske inte särskilt anmärkningsvärt. Man skall dessutom komma ihåg att det inte är WTO som bestämmer takten. Det är länderna som förhandlar. WTO är inte på något vis en överstatlig organisation.

Till det kommer att WTO gör annat än förhandlar fram nya avtalstexter. Framför allt kontrollerar man att avtalen följs av medlemsstaterna genom att dessa stiftar nödvändiga lagar och bygger upp administrativ kapacitet för att följa avtalen, vidare finns en tvistelösningsfunktion dit staterna kan vända sig om de upplever att andra stater inte följer reglerna. Och dessutom bidrar WTO med statistik och rådgivning för att medlemsstaterna skall kunna sätta upp system för att hantera sin handelspolitik. Den totala budgeten är cirka två miljarder kronor (som jämförelse kan man säga att en svensk kommun med 35 000 invånare har en omslutning på två cirka två miljarder, Stockholms läns landsting omsätter 100 miljarder).

Med andra ord gör WTO en hel del nytta förutom förhandlingsarbetet.

Just nu går världen åt fel håll när det gäller handelspolitik. Dels på grund av framför allt USA:s hållning där man motverkar global frihandel och dels för att USA har abdikerat från rollen som auktoritet på området. Länge var USA pådrivande i WTO och andra länder följde efter. Just nu driver USA ingen linje alls — snarast är hållningen destruktivt ointresse.

Men också för att trögheten i WTO:s förhandlingsprocess har lett till att EU och många andra länder har ingått separata frihandelsavtal vid sidan av WTO-systemet. Det ger en mycket komplex situation som orsakar kostnader och osäkerhet för företag.

Gissningsvis kommer världens större handelsnationer att förr eller senare samla sig kring att skapa en global handelsordning. Donald Trump är inte evig och dagens protektionistiska våg kommer att gå över.

Då kommer det vara bra att ha WTO kvar så att det bara är att trampa på gasen. Det är nämligen världens länder, inte WTO, som bestämmer takten.


Taggar:
Kategorier: Frihandel