Trumps handelskrig en total flopp

Donald Trumps handelspolitik är fundamentalt misslyckad. Det kan konstateras oavsett vad man tycker om frihandel. Trump har misslyckats med sina två mål, att minska handelsunderskottet och att få industrijobb att flytta tillbaka till USA. Inte heller har han fått Kina på knä. Det enda resultatet är försämrade villkor för handeln och därmed för tillväxt av välstånd. 

Det är närmast omöjligt att hålla reda på alla turerna i handelskriget mellan USA och Kina, och än värre är det att försöka göra en analys eller förutsäga framtiden och effekterna.

Anledningen är att Donald Trump inte har några principer eller strategiska mål för sitt handlande. Taktiken är att genom ständigt nya besked och uttalanden stressa motparten. Det är standardknepet bland oseriösa försäljare, en svada vars syfte är att omöjliggöra rationella överväganden och genomtänkta beslut. Målgruppen är förstås inte Kinas regering utan media, aktiemarknad och väljare. Ohämmat självskryt och positiva besked utan täckning, blandat med hot och anklagelser skapar en bild av strid, initiativ och framgång.

Men de två syften som handelskriget inledningsvis motiverades med har fallit. Underskottet i handelsbalansen har ökat under mandatperioden och inga jobb har flyttat tillbaka till USA, varken från Kina, Kanada eller Mexiko. Däremot gör Trumps kraftfulla stimulanspolitik att den amerikanska ekonomin går bra och skapar jobb — men det har inte med handelspolitiken att göra.

En positiv nyhet är att det finns en överenskommelse om att handelsavtal. Det betyder att inga nya tullar mot Kina — de planerade tullarna var från 25 till 30 procent på varor för 250 miljarder dollar —  kommer att införas i morgon, tisdag, och att ett skrivet avtal skall tas fram och undertecknas inom några veckor.

En viktig del i avtalet är att Kina lovar att köpa jordbruksprodukter från USA.

Nu är förstås tillkomsten av även detta framtida avtal osäkert. Donald Trump kan ändra sig i sista stund, det har hänt förr.

Ändå går börsen upp efter beskedet om ett eventuellt avtal. Det kan förefalla vara ett mysterium, men har en enkel förklaring.  Visserligen påstås det att “marknaden hatar osäkerhet”, vilket skulle ha gjort Trumps presidentskap till en enda lång börsnedgång. Men osäkerhet är en fundamental del av människans villkor och när Trump säger något positivt är det trots allt bättre än när han säger något negativt, oavsett uttalandets halveringstid.

Avtalets kärna är alltså att försöka undvika problem för amerikanska lantbrukare som Trump redan ställt till. Med andra ord har USA kommit till det sista stadiet av dålig politik där man i huvudsak löser problem som politiken orsakat. De problem som från början skulle lösas är däremot kvar eller förvärrade.

Under en tid låg handelskriget med EU på is, men kom igång tack vare WTO:s dom mot Airbus. WTO konstaterade att det förekommit subventioner och vad därför amerikanerna rätt att ta till strafftullar. Det är en påminnelse om att Donald Trump inte är ensam skurk när det gäller handelsfrågor. Men det hade varit rimligt av USA att vänta med strafftullar då WTO med största sannolikhet kommer med en motsvarande fällning mot Boeing i nästa månad.

Och i december kommer för övrigt WTO:s appellationsdomstol att sluta fungera då USA blockerar tillsättningen av nya domare.

Det är ytterligare ett steg mot en världsordning där handeln styrs av enskilda länders interna politik och mellanstatliga avtal och inte av ett internationellt regelverk.

Politik är delvis konsten att kunna övervintra. I värsta fall kommer Donald Trump att vara president en hel mandatperiod till. Men därefter finns det all anledning för världens ledare att ta ett helhetsgrepp och återuppta försöken att skapa en stabil, regelstyrd, global handelsordning.


Taggar:
Kategorier: Frihandel