TTIP-motstånd knappast idéellt

Det finns en föreställning om att TTIP-motståndet är spontant och folkligt.

Och till viss del är det nog så. Det bygger på en märklig mix av antiamerikanism, allmänt nej-sägande och misstänksamhet mot utveckling, företagande och marknadsekonomi som ofelbart får en liten grupp människor på fötter.

Men till stor del finns det sannolikt finansiärer och särintressen bakom protesterna. Ttippen.se är relativt okontroversiell. Den finansieras av skattebetalarna genom Miljöpartiet.

En av de mest agressiva anti-TTIP-rösterna är Skiftet.org. Sidan är allmänt vänsteraktivistisk men ägnar en stor del av sin energi åt att sprida myter om TTIP.

Den utger sig för att bygga helt och hållet på ideella krafter, men som Rebecca Weidmo Uvell har visat på sin blogg drivs den av folk som har anställningar eller uppdrag på Socialdemokraterna, Västerpartiet, Tiden (Socialdemokraterna).

De investerar också i dyra kampanjverktyg och ägnar sig åt informationsinsamling om användarna.

Vilken slutsats kan vi dra av detta?

Ja, inte att de gör något fel. Man får opinionsbilda som man vill. Det är inte olagligt att mörka sina finansiärer. Knappt ens omoraliskt.

Men däremot att påståendet eller antagandet om att TTIP-motståndet bygger på spontan, folklig förankring är tvivelaktigt.

Det är inte särskilt långsökt att anta att en stor del av det motstånd vi ser i andra EU-länder bygger på liknande system för finansiering. Protektionism är inte på modet. Ingen vill bli förknippad med p-ordet. Men det går att svänga ihop andra typer av argument: folkhälsa, miljö, demokrati, arbetsrätt och stampa fram motstånd i huvudsak byggt på okunnighet.

Det intressanta här är att sossarna och LO finansierar aktivister som försöker ramponera det som de själva har intresse av och försöker genomföra i regeringsställning.


Kategorier: TTIP