Uppenbart att Ryssland motarbetar TTIP och CETA

Att Ryssland lagt sig i debatten om TTIP är inte en fråga om spekulation. Så är det.

Sputnik News, en statlig rysk nyhetstjänst, publicerar återkommande nyheter om CETA och TTIP med tydlig negativ vinkel. Bland annat citeras återkommande Michel Chossudovsky som är chef för Centre for Research on Globalization, en organisation som driver en bisarr mix av antiamerikanism och konspirationsteorier om EU.

Frågan är förstås om Ryssland också agerat genom bulvaner.

Det är i så fall ingen ny företeelse. Den under 70- och 80-tal mycket synliga “fredsrörelsen” i Europa försvann ungefär när Sovjet kollapsade. Fredsrörelsens budskap hade udden mot USA och NATO och framför allt etablering av kärnvapenbestyckade medeldistans- och kryssningsmissiler i Europa. Sovjets kärnvapen fick inte samma uppmärksamhet. En frånvaro av kärnvapen på NATO-sidan skulle ha givit Sovjet ett avgörande övertag genom sin överlägsna konventionella styrka i Europa.

När Sovjet upplöstes blev fredsrörelsen betydligt mindre synlig, trots att den ursprungliga anledningen till dess uppsving under 70- och 80-tal inte försvunnit. Det som försvann var stödet från Sovjet.

Kunskaperna om hur man arbetar med påverkan i de demokratiska Europa har däremot inte försvunnit i den ryska administrationen. Ryssarna är otvivelaktigt mästare i propaganda och har snabbt blivit skickliga på att utnyttja moderna sociala medier.

Står de också bakom eller finansierar frihandelsmotståndet? Det är förstås fullt tänkbart, men en berättigad fråga är om man i dagens mediesamhälle ens behöver ta till sådana åtgärder för att sprida ett budskap?

En del av frihandelsmotståndet är dessutom redan finansierat av EU-kommissionen eller offentliga bidrag från de olika EU-länderna.

Däremot står det helt klart att Ryssland har stort intresse av att sätta käppar i hjulen när det gäller CETA och TTIP. Båda avtalen innebär en stärkning av den demokratiska världen, av länder vars system bygger på marknadsekonomi, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Stora handelsavtal innebär samarbete vilket innebär styrka och stabilitet. Dessutom är samarbete kring ökad handel alltid lockande. Till skillnad från de flesta andra internationella samarbeten orsakar frihandelsavtal ingen fet nota som skall fördelas och betalas. Andra länder vill gärna ansluta sig. Turkiet ingår redan i en tullunion med EU, vilket innebär att de indirekt drar nytta av CETA som nu träder i kraft.

Den utvecklingen är otvivelaktigt ett hot mot Ryssland.  Landet är stort med enorma naturtillgångar och stor befolkning. Det är också en militär stormakt. Men Ryssland är samtidigt en ekonomisk dvärg. Dess BNP motsvarar de skandinaviska länderna plus Finland. Den som reser i Ryssland ser småstäder och landsbygd där det råder ren nöd. Ryssland är på gränsen till att vara ett u-land. BNP per capita ligger på cirka 9 000 dollar, mellan Turkiet och Mexiko. Exporten består huvudsakligen av råvaror, främst gas och olja, en export som dessutom använts som utpressningsmedel mot grannländerna. En del av CETA och TTIP handlar om just möjligheten för EU att köpa olja och gas från Kanada och USA, något som skulle hota både Rysslands ekonomi och dess möjligheter att utöva utpressning.

Det är ingen tvekan om att Ryssland skulle vara välkommet i ett handelssamarbete. Ingen vill stänga Ryssland ute — tvärt om finns det starka intressen av göra Ryssland så delaktigt som möjligt i ett internationellt samarbete. Men ett samarbete med handel- och ekonomi som grund och byggt på fasta förhållanden är inte lockande för Ryssland. USA, Kanada, EU är världens starkaste ekonomier. I det sammanhanget kan Ryssland inte dominera.

Men det finns två egenheter i TTIP-motståndet inom EU som känns inspirerat från Putins Ryssland med dess rötter i KGB och Sovjets propagandaapparat.

Det första är att argumentationen mot TTIP och CETA i så hög utsträckning bygger på att skapa, förstärka och utnyttja misstro mot de demokratiska institutionerna i EU. Förhandlingarna sägs vara hemliga, “industrin” påstås ha någon form av gräddfil för inflytande eller veto mot lagstiftningen, tvistlösningsmekanismen i avtalen (ISDS) påstås vara någon form av “privata direktörsdomstolar”, TTIP-avtalen påstås också kunna driva fram eller cementera privatiseringar av offentliga tjänster i strid med folkviljan. Allt detta är uppenbara lögner. Att samtliga demokratiska nivåer inom EU och medlemsstaternas regeringar står bakom besluten att förhandla fram avtalen, har full insyn i förhandlingarna och skall fatta beslut om det färdiga TTIP-avtalet (exakt som CETA-avtalet) förtigs helt och hållet. Det är förvånande att svenska miljöpartister, vänsterpartister och socialdemokraternas hårda vänsterflygel tillsammans med Europas extrema nationalister helt okritiskt ställer sig bakom den verklighetsbilden.

Det andra karaktärsdraget i anti-TTIP-argumentationen är att de uppenbara felaktigheterna upprepas bokstavligt talat år efter år. Det är som att motståndarna till TTIP helt och hållet har lämnat bakom sig idén om ett demokratiskt samtal. I det finns en outtalad överenskommelse att när man blivit beslagen med att ljuga eller ha helt och hållet fel så slutar man använda just de argumenten. Men när det gäller TTIP-motståndet fortsätter bara propagandamaskinen att mala ut lögnerna.

Inget av dessa två fenomen är nya eller okända i andra sammanhang. Men det som är unikt för att vara en demokratisk debatt är bredden, konsekvensen och uthålligheten. Alla från Greenpeace och Jordens vänner över miljöpartiet, socialdemokraternas vänsterflygel och vänsterpartiet till Putins Sputnik News säger exakt samma sak — år efter år.

Där kan man också lägga märke till att Trumps frihandelsmotstånd — om än lika vansinnigt — bygger på en helt annan föreställning. Trump är inte direkt mot frihandel. Men han förefaller däremot övertygad om att alla frihandelsavtal som USA någonsin ingått är till USA:s nackdel. Alla länder har på något magiskt sett haft politiker och förhandlare som varit smartare i handelsfrågor än de stackars amerikanerna. Utom när det gäller NAFTA. Där blev USA:s förhandlare förvisso inte lurade av kanadensarna, men väl av de listiga mexikanerna.

Sammanfattningsvis är det solklart att Ryssland motarbetar CETA och TTIP, frågan är bara hur.

 

 

 

 

 


Taggar: Ryssland
Kategorier: Frihandel, TTIP