USA håller på att hamna på bänken

Det gick exakt som väntat. TPP är av allt att döma på dödsbädden eller i vilket fall på långvården. Mellan 500 och 1000 miljarder kronor beräknas det att kosta amerikanerna i utebliven export.

Kineserna är inte sena ur startblocken. De har inom ramen för den asiatiska ekonomiska samarbetsorganisationen APEC arbetat på sitt regionala frihandelsavtal Regional Comprehensive Economic Partnership (RCEP) under en tid, förmodligen under förhoppningen att TPP av det ena eller andra skälet skulle kollapsa.

Asia Times skriver om RCEP som inte är ett lika ambitiöst avtal som TPP, det handlar i huvudsak om tullar och kvoter. Men om det kommer till stånd omfattar det 46 procent av världens befolkning och 40 procent av världshandeln.

På förra veckans APEC-möte i Lima blev det uppenbart att ledarna för länderna kring Stilla Havet inte tänker ha någon sorgeperiod för TPP. Australien och Nya Zeeland har flaggat sitt intresse och skrivningarna i slutdeklarationen var ytterst positiv till både RCEP, TPP samt handel och globalisering generellt.

“We encourage that all regional undertakings, including TPP and RCEP, remain open, transparent and inclusive and draw on each other so as to jointly contribute to the trade and investment liberalization and facilitation in the region and the eventual realization of the FTAAP;
We also reaffirm our vision contained in the Pathways to FTAAP. In this connection, we note recent developments on RTAs/FTAs in the region and the progress of the possible pathways to the FTAAP, including efforts by TPP signatories to complete their domestic processes and efforts by RCEP parties to accelerate towards the completion of the negotiations to achieve a modern, comprehensive, high-quality and mutually beneficial agreement.”

Utvecklingen är politiskt intressant.

För det första är det uppenbart att de nyprotektionistiska strömningarna är isolerade till vissa grupper i EU och USA. Övriga delar av världen är i allt väsentligt positiva till handel och även i EU är en majoritet av länderna och medborgarna handelsvänliga — i princip är det Tyskland och Österrike där opinionen har havererat på grund av trycket från extremt välorganiserade miljö- och vänsterorganisationer (i Tyskland i stort sett samma sak), bisarrt nog ofta finansierade av EU och underblåst av ryska media. Samtidigt kan man konstatera att det nya frihandelsavtalet med länderna i Södra Afrika och de uppstartade förhandlingarna mellan Japan och EU inte tilldragit sig någon som helst uppmärksamhet, vilket stöder föreställningen om att TTIP-motståndet mest handlar om den egna marknadsföringen. Det traditionella USA-hatet i framför allt Tyskland är ett säkert kort när det gäller att piska upp känslorna.

För det andra har Kineserna varit extremt snabbfotade. De är redan på väg att ta kommandot i handelsfrågor och möter inget motstånd ens från länder som i normalfallet är USA:s allierade. För bara ett år sedan satt kineserna på bänken och fick nöja sig med att titta på när den demokratiska världen under ledning av USA var på väg mot total dominans av världshandeln. Donald Trump, Bernie Sanders och Hillary Clinton har på ett halvår lyckats skapa helt omvända roller. Det är som om det politiska etablissemanget i USA antingen glömt att det finns en omvärld, alternativt att det finns något sådant som export till en världsmarknad. En sak är handelsbalansen mot Kina och rätt lösa spekulationer om kinesernas valutamanipulationer, en helt annan sak är att Kina konkurrerar med USA på den övriga världsmarknaden och producerar en hel del av de produkter som är amerikanska exportsuccéer. Den som tittar noga på sina Apple-produkter ser att det står “Designed by Apple in California” (Inte USA…) men “Assambled in China”. Och det är inte kineserna som fått den största delen av pengarna som du betalat för produkten. Pengarna hamnar i Kalifornien som är en del av USA.

Med andra ord ser vi hur världens tre mest välmående och betydelsefulla export- och handelsekonomier — USA, Tyskland, Storbritannien — vänder sig bort från världshandeln. Eller fyra, om vi räknar i Kalifornien där medborgarna visserligen inte röstade på Trump, men väl på först Sanders och sen Clinton som också gick till val på protektionistiska budskap.

Frågan är nu hur länge det dröjer innan exportföretagen i USA börjar presentera fakta för Trump och får honom och hans rådgivare att inse att de frivilligt håller på att hamna utanför världshandeln. Inte ens USA är idag en ekonomi som kan klara sig helt på egen hand.

 

 

 


Taggar: APEC, Kina, TPP, RCEP
Kategorier: Frihandel, USA