Vad hände med Trumps handelskrig mot Kina?

Donald Trump kommer till Davos på torsdag. Frågan är vad han kommer att säga i sitt tal inför World Economic Forum. En utestående fråga är relationen mellan USA och Kina. När det gäller handel är åtgärderna mot Kina en av de viktigaste vallöftena han ännu inte infriat.

USA:s president Donald Trump agerade snabbt för att kasta grus i handelsmaskineriet så snart han tillträtt för ett år sedan. TPP i papperskorgen för USA:s del, TTIP i frysboxen, NAFTA till omförhandling. Men det stora handelskriget med Kina har uteblivit. Det förvånar kanske någon. Anklagelserna mot Kina för bland annat valutamanipulation var stapelvara under Trumps valrörelse.

Men som så ofta har det visat sig att Trumps världsbild varit förenklad bortom allt sunt förnuft.

President Trump trodde nog en gång i tiden att Kina i huvudsak sålde enklare produkter till USA, produkter som lätt skulle kunna tillverkas om inte billigare så i vilket fall bättre av amerikanerna själva. Och förmodligen hade Trump inte ägnat en tanka åt frågan om vad kineserna egentligen gjorde med alla dollar de fick när de exporterade till USA. Om ett land A har ett stort överskott i handelsbalansen mot land B betyder det att land A med tiden får enorma mängder av B:s valuta. I praktiken blir land A efterhand utarmat. Man skeppar värdefulla saker till land B och får som ersättning papperslappar eller snarare tillgångar i form av allt mer imponerande kontoutdrag från banken.

Men kineserna är förstås inte så dumma. De kunde göra affärer långt innan USA ens var påtänkt. De vet att vitsen med att exportera är att kunna importera. Så kineserna importerar från USA. Kina är USA:s största handelspartner, tredje största exportmarknad efter EU och Japan och den exportmarknad som växer snabbast. Men det är ändå så att amerikanerna köper mer från Kina än kineserna köper från USA. Förklaringen är enkel. Amerikanerna har mer pengar än kineserna. Mer pengar, mer shopping.

Men det råder fortfarande ett underskott i handelsbalansen. USA importerar mer än de exporterar till Kina. Vad händer med de dollar som kineserna trots allt får över?

Svaret är att det finns en plats i världen som aldrig får nog av dollar. Nämligen amerikanska staten. USA:s regering måste alltid låna pengar. Och att låna ut pengar till amerikanska staten är en av de säkraste placeringar som finns. Räntan är inget vidare men USA kommer knappast att hamna i ett läge där man inte kan omsätta sina lån eller betala sina räntor. Till skillnad från exempelvis Grekland har USA en excellent produktionsapparat.

Kina har 1,3 trillioner dollar i amerikanska statsobligationer, vilket motsvarar en tredjedel av Kinas valutareserv. Det räcker med att Kina så mycket som  andas om att kanske inte köpa så mycket av USA:s statspapper för att göra marknaderna en aning nervösa.

Men samtidigt har Kina inget intresse av att ställa till problem för sin största kund.

Kort sagt är USA:s och Kinas ekonomier så integrerade att den som försöker skada den ena oundvikligen kommer även den andra.

Risken USA löper för tillfället är att Kina stärker sina band med andra länder, och att omvärlden generellt anpassar sig till ett mer inåtvänt och opålitligt USA. TPP kollapsade inte när USA lämnade, de andra länderna fortsatte utan USA. EU närmar sig Mexiko och Latinamerika och Kina gör massiva investeringar i det som kallas den nya sidenvägen.

USA är helt enkelt inte i den styrkeposition som Trump antog. Landet är förvisso med god marginal en stormakt, men omvärlden utvecklas snabbt och blir därigenom allt mindre beroende.