Var Adam Smith för protektionism?

Det hävdas ibland att den berömde nationalekonomen Adam Smith hyste vissa protektionistiska åsikter. Detta antagande grundas främst på ett antal undantag för frihandeln som Smith nämner i sina verk. Men dessa undantag gör honom knappast till anhängare av protektionismen.

Den som vill stärka sina argument gör klokt i att hitta välkända och respekterade historiska figurer som stöder ens uppfattning.

Ännu bättre är det om man hittar figurer som är kända för att ha drivit en viss uppfattning, men som visat sig vara svaga i tron och antingen bytt ståndpunkt på äldre dagar eller medgett viktiga undantag från sina principer.

Adam Smith påstås ibland ha varit för viss protektionism, men enligt en artikel av Donald J. Boudreaux hos American Institute for Economic research stämmer det inte. 

In this spirit, those who today oppose a policy of unilateral free trade frequently claim as an ally none other than Adam Smith. With a deserved reputation as a staunch defender of free markets generally, and of free trade especially, if even Adam Smith in fact carved out exceptions to his case for free trade, then today’s proponents of protectionism must have a near-ironclad case for their support of wide government discretion to impose protective tariffs and otherwise to affect international commercial arrangements.

Adam Smith, it is true, believed that there’s a necessary role in a free society for government. Also true is the observation that Smith acknowledged some exceptions to a policy of unilateral free trade. These utterly mundane facts, however, do not begin to support the conclusion that Smith was – or would be today – sympathetic to the pleas of protectionists.

While he admitted the possibility that circumstances could arise to justify a handful of limited exceptions to a policy of free trade, as I (and many others) read Smith, his presumption was clearly that a policy of unilateral free trade should be the default position and that justification for any deviation in practice from this policy must meet a high standard of persuasion.

Vilka är då undantagen som Adam Smith nämner?

Hans verk An Inquiry Into the Nature and Causes of the Wealth of Nations från 1776 är uppdelad i fem böcker och i den fjärde radar han upp följande undantag:

  • Att skydda nationell säkerhet.
  • Att regeringen måste beskatta importerade varor lika hårt som inhemskt producerade.
  • Att få andra länder att minska sina tullar.
  • Att skydda inhemsk arbetskraft från att plötsligt drabbas av konkurrens.

Boudreaux menar att ingen av dessa punkter egentligen är ett avsteg från principen om frihandel och den variant som Adam Smith förespråkade, nämligen om nödvändigt ensidig frihandel.

Idén om handelshinder för att skydda den nationella säkerheten uppfattar Smith som önskvärda, men menar samtidigt att det inte är ekonomiskt motiverade åtgärder. Snarare skadar de ekonomin och därmed bör ses som en kostnad.

Kravet att regeringen ska beskatta importerade varor lika hårt som inhemskt producerade är helt i linje med frihandelns principer. En grundläggande idé är att varken import, export eller inhemsk produktion ska särbehandlas. Både undantaget och argumentet i just detta fall bygger på att skatteuppbörden på 1700-talet riktade in sig enbart på varor och egendom. Inkomstskatt för vanliga anställda förekom inte. 

Det tredje undantaget, att använda tullar för att försöka tvinga fram minskade tullar hos andra länder – Trumps viktigaste argument sedan han givit upp idén om att utjämna handelsbalansen problematiserar Smith själv. Det är ineffektivt och skadar både ekonomin och konsumenterna i det egna landet. 

Slutligen det fjärde skälet, att skydda inhemsk arbetskraft genom att fasa ut tullar under en längre tid, är inte heller ett argument mot frihandel. Det är vad vi idag skulle kalla en reformstrategi, ett sätt att genomföra förändringar på ett sätt som inte orsakar motstånd. Det är inte alldeles ovanligt att de negativa konsekvenserna av ”marknadsreformer” kommer snabbare än de positiva.

Det är också solklart att Smith menar att grundproblemet är att tullarna överhuvudtaget finns och måste tas bort, om än stegvis.

Boudreaux sammafattar:

One may agree or disagree with Smith on any or all of these so-called “exceptions.” But one cannot legitimately identify Smith’s own discussion of these “exceptions” as reason to doubt that he strongly believed that maximum widespread prosperity and justice over the long run are best ensured by a policy of unilateral free trade.

/Magnus Nilsson


Taggar: