Var det handeln som gjorde oss till människor?

Byta av varor mellan människor stimulerar den tekniska utvecklingen.

Kanske är det handeln som gjort oss till människor? Eller är det i vilket fall människans förmåga att byta saker även med främlingar som gjort att vi utvecklat kultur, teknik och därmed välstånd?

Dan Sanchez har en intressant artikel på temat hos Foundation For Economic Education.

Det är väl känt att arkeologer gjort fynd som tydligt visar att produkter förts långa sträckor. Man har hittat snäckskal i grottor fjärran från havet. Produktionen av flintyxor och pilspetsar har skett långt ifrån den plats där flintan förekom naturligt.  Det tyder på organiserad, storskalig och specialiserad produktion av flintföremål och — gissningsvis — mycket annat; det är bara sten, ben, keramik som blir kvar. I vissa områden har människor med säkerhet gjort spjut och knivar av bambu. De blir hårda, starka och ruggigt vassa men försvinner förstås mycket snabbt.

Neandertalarboplatser innehåller inga sådana fynd. De uppvisar tecken på flexibilitet, men verktygen är alltid gjorda av material som fanns i närområdet.

Tidigare människotyper, The Boxgrove Horse Butchers  producerade samma typ av stenyxa i uppemot en miljon år. Under den tiden fick människoarten en 30 procent större hjärna, men deras verktyg förändrades inte.

Hos inga andra primater vi känner till är det möjligt för två flockar att stöta på varandra utan att det uppstår våldsamheter. Även hos oss människor är det en stark drift att ta till våld, men tillräckligt ofta kan vi hantera denna drift och i samarbeta även med okända människor enskilt eller i grupp. Inte minst kan vi byta saker med varandra, vilket närmast per definition är teknikutbyte. Vi byter inte till oss saker som är exakt samma som de vi kan göra själva.

Forskaren och vetenskapsjournalisten Matt Ridley skriver:

“I am not talking about swapping favours — any old primate can do that. There is plenty of ‘reciprocity’ in monkeys and apes: you scratch my back and I scratch yours. (…) Such reciprocity is an important human social glue, a source of cooperation and a habit inherited from the animal past that undoubtedly prepared human beings for exchange. But it is not the same thing as exchange. Reciprocity means giving each other the same thing (usually) at different times. Exchange — call it barter or trade if you like — means giving each other different things (usually) at the same time: simultaneously swapping two different objects. In Adam Smith’s words, ‘Give me that which I want, and you shall have this which you want.’”

…the homicidal relationships between tribes. Famously, no other species of ape can encounter strangers without trying to kill them, and the instinct still lurks in the human breast. But by 82,000 years ago, human beings had overcome this problem sufficiently to be able to pass Nassarius shells hand to hand 125 miles inland.

This is in striking contrast to the Neanderthals, whose stone tools were virtually always made from raw material available within an hour’s walk of where the tool was used. To me this is a vital clue to why the Neanderthals were still making hand axes, while their African-origin competitors were making ever more types of tool. Without trade, innovation just does not happen. Exchange is to technology as sex is to evolution. It stimulates novelty. The remarkable thing about the moderns of west Asia is not so much the diversity of artefacts as the continual innovation. There is more invention between 80,000 and 20,000 years ago than there had been in the previous million. By today’s standards, it was very slow, but by the standards of Homo erectus it was lightning-fast. And the next ten millennia would see still more innovations: fish hooks, all sorts of implements, domesticated wolves, wheat, figs, sheep, money.”

Självklart kan inte stenåldern och människans tidigaste utvecklingen direkt användas som argument för frihandel i dagens värld.

Men den grundläggande iakttagelsen att utbyte stimulerar teknisk och förmodligen kulturell utveckling torde vara relevant även i dag. Nu med tillägget att systematisk forskning och utveckling är resurskrävande och därför förutsätter stora marknader.

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel