Varför ogillar tyskar ISDS (som de själva hittat på)?

Varför tyskarna ogillar ISDS,  hur TTIP-förhandlingarna har fått problem att vi inte kan lita på rättssystemet i alla EU-länder var några av ämnen på Utrikespolitiska Institutets seminarium om TTIP och ISDS i måndags.

Bruce Stokes från Pew Research Center inledde med en genomgång av attityderna till handel och globalisering i USA och EU. Att man gjort enkäter om handel, inte om TTIP, förklarade Stokes med att ”det fler människor i USA som tror på utomjordingar än som hört talas om TTIP”.

En sammanfattning av åsikterna skulle kunna vara att en majoritet tror att frihandel är bra för ekonomin, men de är inte så säkra på att det är bra för dem själva.

En förklaring till motståndet mot ISDS i Tyskland kan vara att tyskarna är positiva till allt som har med handel och öppenhet att göra (det är inte så dumt att exportera förstklassiga och dyra bilar till resten av världen) men ogillar direktinvesteringar, det vill säga att utlänningar köper in sig i tyska företag. ”Utlänningar” är nämligen i detta fallet amerikaner och tyskar avskyr amerikansk företagskultur som totalkrockar med det tyska sättet att göra saker.  ISDS ser tyskarna som ytterligare ett sätt för amerikaner att få som de vill. Således den stora misstänksamheten mot något som tyskarna en gång själva har hittat på.

Amerikaner i sin tur är allmänt misstänksamma mot frihandel. Detta gäller framför allt Republikanernas väljare (men inte republikanska politiker). Väljarna är nämligen i hög utsträckning vita män i övre medelåldern som varit med om att förlora sina jobb under 80-talet då en stor del av USA:s tillverkningsindustri bet i gräset på grund av utländska varor som var billigare och ofta bättre. Demokraternas väljare är däremot ofta minoriteter, kvinnor och yngre. De är redan från början ”globaliserade” och/eller jobbar i tjänstesektorn som av enkelt insedda skäl inte är utsatt för utländsk konkurrens.

Valen i december blir av allt att döma en framgång för republikanerna (mid term fungerar i regel som ett protestval mot den sittande presidenten) vilket inte kommer att underlätta för TTIP. Men Obama hade redan tidigare förlorat möjligheten till ett ”snabbspår” för TTIP.

Näste man på scen var Christian Leffler från EEAS som sammanfattade opinionsläget för TTIP i Europa. Problemet var att Kommissionen gjort som man alltid gjort med handelsavtal. Man skriver en instruktion till förhandlarna, låter dem jobba och godkänner (oftast) resultatet. Ingen bryr sig särskilt mycket. Informationen till allmänheten sker genom att pressmeddelanden och dokument läggs ut på webben. Men just när det gäller TTIP har det hela gått över styr. Varför är oklart. Storleken eller att det handlar om USA kan vara förklaringen, men plötsligt har det uppstått en kritisk opinion och alla som tycker illa om något förknippar det med TTIP. Lefflers slutsats var att informationen måste bli bättre. Det räcker inte med att göra dokument tillgängliga.

Susanne Lindberg-Elmgren, utredningschef på LO:s internationella avdelning betonade att LO och de andra facken i Sverige är positiva till TTIP, men samtidigt angelägna om att arbetsrätt, miljöregler och hälsoskyddslagstiftning inte utarmas av avtalet.

Sist ut var Hans Stråberg, vice ordförande för The Trans-Atlantic Business Dialogue och ordförande för Atlas Copco avslutade med ett kraftfullt försvarstal för ISDS.

Ett argument mot ISDS är att skiljedomsförfarande är onödigt mellan USA och EU som båda har så pass välutvecklade rättssystem. Han påpekade att detta knappast stämmer och nämnde Kroatien och Rumänien vars rättssystem är direkt byggda på de system som fanns under kommunisttiden med en lång tradition av korruption. I delar av USA är det förmodligen också svajigt: ”skulle ni vilja stå åtalade inför en jury i Alabama?”

Stråberg menar att situationen för företag kan vara lika osäker. Det behövs en mekanism som balanserar staternas rätt att reglera och investerarnas intressen. Men han var också av uppfattningen att dagens ISDS-mekanismer går att förändra och förbättra.