Veckans handelspartner: Brasilien

EU (och därmed Sverige) handlar med alla länder i hela världen och har handels- och investeringsavtal med de flesta.

Varje vecka kommer Frihandelsbloggen presentera ett nytt land och EU:s handelsförbindelser med det.

Vad kan passa bättre denna vecka än att presentera Brasilien?

Den största ekonomin i Latinamerika, ett BNP på drygt 2000 miljarder dollar (cirka fem gånger Sveriges BNP). BNP per capita är dock bara 11 000 dollar, det vill säga strax under 100 000 kronor — att jämföra med Sverige som ligger på drygt 420 000 kronor.

EU är Brasiliens största handelspartner med 20 procent av handeln Brasiliens handel. Brasilien står dock för bara 2 procent av EU:s handel. Det förklaras av att EU är större än Brasilien och att EU har fler attraktiva produkter. Brasilien har till exempel ganska liten bilindustri eller annan avancerad verkstadsteknisk industri även om många av EU:s företag har sammansättningsfabriker i Brasilien. Volvo har till exempel stor lastbilstillverkning där. Men nästan 70 procent av Brasiliens export till EU består av jordbruksprodukter och råvaror.

EU står också för den största andelen — 50 procent — av direktinvesteringar i Brasilien.

Kina ligger hack i häl på EU när det gäller handel och investeringar.

Det finns inget frihandelsavtal mellan EU och Brasilien och importtullarna till Brasilien är i snitt 13,5 procent. Det betyder att vissa tullar är betydligt högre.

Brasilien har en historia av protektionism och regeringarna brukar vara snabba att höja tullar så snart de kan hitta en anledning.

Skyddet av den egna industrin har inte lett till att den har blivit starkare. Istället utmärks den av låg produktivitet och långsam utveckling. Att bygga en bil kostar 50 procent mer i Brasilien än i Kina. Och tyvärr är inte den brasilianska bilen 50 procent bättre än den kinesiska. Snarare tvärt om.

Brasilien som nation lider av dålig infrastruktur och lågutbildad befolkning. Brasilien exporterar råvaror som har lågt förädlingsvärde och därmed inte ger så mycket pengar, och köper produkter med högt förädlingsvärde som då är relativt sett dyra. Ett säkert sätt att inte bli rik.

Höga tullar ger i och för sig en del direktinvesteringarna. Tullar på datorer har fått datatillverkare att lägga fabriker i Brasilien, men att amerikaner och kineser sätter upp sammansättningsfabriker för konventionella datorer leder inte till någon större utveckling. Utan global konkurrens kommer stagnationen fortsätta.

Brasilianska politiker har helt enkelt en uppfattning om ekonomi och handel som man i Europa får gå tillbaka till 70-talet för att stöta på. Tanken är att man genom höga tullar och andra importhinder skall skydda den egna industrin, framför allt nya företag och branscher. Företagen skall växa sig starka bakom tullskyddet och sen kunna konkurrera på världsmarknaden. Tyvärr fungerar det inte. Det är som att tänka sig att det nationella fotbollslandslaget skall skyddas från landskamper. Efter några år skall de ha blivit tillräckligt vältränade och fått självförtroende nog för att vinna VM. Alla förstår att det är en vansinnig idé. Faktum att är att tanken att bygga ett konkurrenskraftigt näringsliv genom tullar är lika dum.

Men det finns hopp. Brasilien är med i den sydamerikanska handelsorganisationen Mercosur som återigen är inne i förhandlingar om ett frihandelsavtal med EU. Ett sådant vore mycket värdefullt för både EU och Mercosur. Det blir en ytterligare spagettibunt i spagettiskålen av handelsavtal som genomförs i väntan på att WTO:s doharunda kommer vidare. Men det är bättre än att allt står still.

 

 

 


Kategorier: Frihandel