Förr i tiden menade experter att Europa var ”en ekonomisk gigant, men en politisk pygmé”. Med det menades att Europa saknade politisk och militär makt jämfört med USA, men kunde åtminstone hävda sin rätt globalt givet storleken på dess ekonomi. 2050 beräknas EU dock stå för mindre än en tiondel av världens samlade BNP, jämfört med en dryg fjärdedel 1990. Samtidigt hävdar EU-kommissionen att EU måste satsa på ”strategisk autonomi” och göra sig mindre beroende av omvärlden.
Hur går detta egentligen ihop? Vad riskerar konsekvenserna att bli? Och går det att göra annorlunda? Dessa frågor besvarar Fredrik Erixon i rapporten ”Achtung Europa! How the Quest for Strategic Autonomy Could Undermine Europe’s Power and Prosperity”.