Pål Jonson och Hans Wallmark, om att antingen måste ambitionen sänkas eller så måste mer medel tillföras om försvarsberedningens förslag ska kunna genomföras.
Nu har analysgruppen avslutat sitt arbete inför förhandlingarna om försvarsbeslutet i höst. Den slutrapport som producerats i anslutning till analysgruppen är i grunden en redogörelse från Försvarsmakten om ett antal frågor som ställts från de politiska partierna.
Analysgruppen är också crescendot på ett mörkt halvår i svensk försvarspolitik. Den senaste tiden med allehanda turer, kommer inte att gå till historien som speciellt framgångsrikt om man vill värna breda och långsiktiga överenskommelser inom försvarspolitiken. Det har funnits missförstånd om hur M/KD-budgeten som antogs av riksdagen 2018 ska hanteras, ekonomiska överenskommelser har inte prissäkrats vilket innebär att miljardbelopp till försvaret skulle gå förlorat och ÖB bedömer att endast hälften av försvarsberedningens förslag går att genomföra fram till 2025.
Följande fyra saker är dock uppenbara.
För det första saknas det fortfarande en bedömning av vad det skulle kosta att genomföra försvarsberedningens förslag. Skälet till det är att regeringen mycket medvetet gett Försvarsmakten ett omöjligt uppdrag. I direktiven skrev regeringen att Försvarsmakten skulle räkna på vad det kostar att förverkliga hela försvarsberedningens förslag samtidigt som Försvarsmakten skulle utgå från flera olika och mindre ekonomiska ramar. Försvarsmakten hemställde under resans gång om vägledning från Försvarsdepartementet för att få klarhet i de motsägelsefulla direktiven. Men fick inget svar.
Ingen kan med rätta kritisera Försvarsmakten för den inte räknat på försvarsberedningens helhet. Däremot förtjänar Peter Hultqvist kritik för att medvetet rört ihop korten.
För det andra ska inte ÖB ha kritik för att han presenterar förslag till en annorlunda krigsorganisation än den försvarsberedningen presenterat. Vi förväntar oss att han ska ge oss detta råd. Det handlar om respekt för profession och kompetens. Ytterst är det dock ett politiskt beslut att anta en ny krigsorganisation och vi står bakom den politiska överenskommelse som försvarsberedningen presenterat men kommer noggrant att väga in ÖB:s råd.
För det tredje har Försvarsmakten i analysgruppen varit förhindrad att ge sin bild av riskerna och kostnaderna för de större materielprojekten, vilka är en viktig del av försvarets förmåga, framgent – trots att flera av de politiska partierna efterfrågat detta. Det är en skandal.
Slutligen har arbetet med det civila försvaret knappt kommit ur startblocken sedan december 2017 när försvarsberedningen avslutade sin rapport Motståndskraft. Engagemanget för det civila försvaret hos Mikael Damberg är uppenbarligen begränsat, men ska också ses i ljuset av att Justitiedepartementet har andra frågor att hantera.
Det ekonomiska utrymmet för att förverkliga försvarsberedningens förslag är väsentligt mindre än försvarsberedningens bedömning. Vid sidan av detta finns det skäl att tro att nya kostnadsdrivande materielfrågor kommer att dyka upp. Antingen måste ambitionen nu sänkas eller så måste mer medel tillföras om försvarsberedningens förslag ska kunna genomföras. Annars kommer vi återigen få ett underfinansierat försvarsbeslut.
Moderaterna kommer därför inte att gå in i de politiska förhandlingarna om det kommande försvarsbeslutet med låst ekonomi. Det vore helt enkelt oseriöst. Aldrig mer ett underfinansierat försvarsbeslut.
Vidare ska svensk försvarspolitik tillbaka till den anda och konstruktivitet som präglade arbetet i försvarsberedningen. Målet måste vara att uppnå breda och långsiktiga överenskommelser om försvaret. Det lyckades försvarsberedningen mycket väl med till dess att regeringen vägrade ställa sig bakom åtagandet att finansiera de förslag som presenterades.
Vi kräver därför att de politiska förhandlingarna inför det kommande försvarsbeslutet ska ske inom ramen för försvarsberedningen. Det skulle garantera att alla partier i riksdagen är inkluderade och det skulle även ge de deltagande partierna mer likvärdiga möjligheter att ta del av all relevant information samt att kunna få stöd av ett till beredningen knutet sekretariat.
Vi befinner oss nu ett läge där det finns stort politiskt stöd för att stärka försvaret för att kunna klara de säkerhetspolitiska utmaningarna i en allt mer orolig omvärld. Den möjligheten får inte slösas bort. Det sista som behövs nu i svensk försvarspolitik är ett scenario där politiken ska köra över Försvarsmakten genom att en handfull partier med begränsad ekonomi ska sätta sig i rökiga rum och ta fram ett excel-ark där man kohandlar över enskilda materielsystem och förmågor.
PÅL JONSON är försvarspolitisk talesperson (M)
HANS WALLMARK är utrikespolitisk talesperson (M).
