Att M, KD och L vill samla en riksdagsmajoritet för att genomföra Försvarsberedningens förslag till en upprustning av försvaret är bra. Nu är det avgörande var Centerpartiet står i frågan.
Försvarsminister Peter Hultqvist. Foto: Joel Thungren/Försvarsmakten
Det var ett välkommet besked från Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna i helgen, när de i en debattartikel i Dagens Nyheter förklarade att de tänker försöka samla en riksdagsmajoritet för att genomföra Försvarsberedningens förslag till en upprustning av det svenska försvaret.
Socialdemokraterna har sedan försommaren på olika sätt försökt smita ifrån den politik, vars substans det har funnits en bred enighet om. Om orsaken till detta är partivänstern som har revolterat, miljöpartiet som lagt in sitt veto, finansdepartementet som har sagt nej eller om det är en kombination av alla dessa faktorer, får historikerna avgöra. Helt klart är emellertid att varken statsministern eller försvarsministern orkar leverera vad partierna efter två års överväganden har enats om är en miniminivå för satsningarna.
Idén med en bred försvarsuppgörelse bygger givetvis på att frågan lyfts ur budgetsamtalen inom ramen för januariöverenskommelsen. Om uppgörelsens satsningar inte är fredade för de kortsiktiga prioriteringarna i det årliga budgetarbetet så föreligger ju i praktiken ingen överenskommelse, utan upprustningen av försvaret blir helt en fråga för regeringen och dess stödpartier. Det är uppenbarligen så Socialdemokraterna vill ha det. Deras problem är att januariöverenskommelsen inte omfattar försvarspolitiken.
För Moderaterna och KD är problemet enkelt. Vill Socialdemokraterna driva försvaret med hjälp av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, alltså den yttersta vänstern på området, och cementera blockpolitiken istället för att söka en fast och långsiktig uppgörelse med de försvarsvänliga partierna på andra sidan blockgränsen, är det socialdemokratins val. Det är ett dåligt och ansvarslöst val för Sverige men det är deras beslut.
Liberalerna och Centern måste däremot välja sida i försvarsfrågan. Om regeringen tvingar fram en budgetöverenskommelse som innebär att man inte tänker genomföra Försvarsberedningens satsningar så tvingas också stödpartierna att underfinansiera försvaret och att inställa den upprustning som borde ske. Försvaret blir en budgetregulator och all långsiktig planering omöjliggörs i praktiken. Liberalerna har uppenbarligen valt sida. De prioriterar försvaret framför samarbetet med regeringen. Det är ett bra beslut och ett uttryck för att partiet tar det långsiktiga ansvar för Sveriges säkerhet och svenskarnas trygghet, som en svag och splittrad rödgrön regering inte förmår.
Frågan är: vad gör centern?
I praktiken är det Centern som sitter på avgörandet. Med ett mandats övervikt kan de välja mellan en rödgrön nedrustning eller en satsning som på sikt innebär att Sverige når upp till en rimlig nivå för att säkra vårt lands territoriella integritet och politiska oberoende. Det rödgröna alternativet i försvarspolitiken innebär en fortsatt underfinansiering och en långsiktig urholkning av försvaret i en tid då den säkerhetspolitiska utvecklingen talar för att konfliktriskerna ökar också i vårt omedelbara grannskap.
Centerpartiets val bör ses i ljuset av att covid-19 pandemin har avslöjat dramatiska brister i den svenska beredskapen, när det gäller såväl materiel som procedurer, organisation och beslutskapacitet. Till detta kommer utvecklingen i Belarus och Putinregimens öppna besked om sin avsikt att återintroducera Bresjnevdoktrinen och återföra läget i Europa till det kalla krigets situation före Helsingforsavtalet och Parisstadgan.
Sveriges säkerhetspolitiska läge är alltså sämre än när Försvarsberedningen utformade sina förslag. Och osäkerheten ökar.
Till bilden hör att vi under flera år har utvecklat ett försvarssamarbete i närområdet med våra nordiska grannar. Deras regeringar följer noggrant vad som sker i Sverige. Om vi i ett försämrat säkerhetspolitiskt läge väljer att föra en rödgrön försvarspolitik som de facto innebär en fortsatt urholkning av vår försvarsförmåga så förvandlas alla svenska solidaritetsutfästelser till skrift i vatten. De förluster i tillit och trovärdighet detta skulle innebära kan inte värderas i pengar. De är bokstavligen ovärderliga. I höst är det upp till bevis för Sverige. Vi måste visa att vi tar försvaret på allvar och att det handlar om att öka vår förmåga. Tomt prat är inget försvar, och därför finns det heller inget försvar för en ny kaskad av tomma löften.
I DN-artikeln finns konkreta besked om vilka satsningar som ska genomföras. Alternativt är en rödgrön nedrustning som drivs av socialdemokratins splittring och regeringsmaktens upplösning och inte av läget i vår omvärld. Valet borde inte vara svårt för centern.
Olof Ehrenkrona
Tf redaktör
