Till att börja med så är det krig som pågår i Gaza en tragedi och en utmaning för varje människa och samhälle som värnar människors liv, värdighet och rätt till en framtid. När civila drabbas är varje förlorat liv, palestinskt eller israeliskt, en lika stor tragedi. Men ska vi kunna motverka denna tragedi och lägga grunden för en fredlig utveckling måste man se till de krafter som driver hatet och krigföringen sedan lång tid tillbaka. Vill vi lägga grunden för fred kan vi inte göra det genom att sluta upp bakom dem som önskar kriget.
Iran, som nu attackeras av Israel, har upprepade gånger förklarat att man vill utplåna Israel. Den omfattande och för ett fattigt land extremt kostsamma utvecklingen av olika typer av långdistansmissiler har detta som sin bakgrund och motivering. Utvecklingen av kärnvapen, som först under mycket lång tid pågick dolt och senare efter avslöjanden öppet, har som syfte att kunna dominera regionen och sätta en agenda präglad av islamistisk extremism i strid med mer sekulära eller pragmatiska regimer samt att visa att man har kraft och möjligheter att eliminera den israeliska staten.
Israels attacker på anläggningarna för utveckling av kärnvapen samt på ledande militärer har som skäl att det är ett pågående krig som Iran har inlett och som man under mycket lång tid genomfört med hjälp av terrororganisationer som ombud, så kallade proxies, som Hamas i Gaza, Hizbollah i södra Libanon i Syrien samt Huthi-rebellerna i Jemen. Det har varit en ständigt pågående krigföring, initierad, finansierad och väpnad med hjälp av Iran.
Under åratal har dessa terrororganisationer bedrivit krig genom terrordåd mot Israel eller israeliska intressen samt genomfört en mer konventionell krigföring genom upprepade och kontinuerliga missilattacker mot Israel. Massakern den 7 oktober var ett led i denna krigföring som syftar till att utplåna Israel och dess judiska befolkning. Massakern präglades av det hat som är grunden för den ständiga krigföringen och hotet om att utplåna Israel.
Det är ett hat som vi för övrigt ser att palestinska aktivister i Sverige samt grupper på den svenska vänsterkanten omsätter i sin aktivism mot Israel. Det är ett hat som går långt bortom reaktionerna i en lång rad andra konflikter där muslimer eller andra utsätts för krigets tragedier. Det medvetna dödandet som vi såg i massakern den 7 oktober, som ISIS genomförde eller som vi ser till exempel i Sudan eller Jemen, har aldrig fått sådan kritik som de som hatar Israel nu för fram mot landet.
Den kritik man riktar mot Israel tar sig hatets uttryck och handlar inte om den kritik som alltid är relevant att rikta mot krigförande parter. Det bör finnas ett ansvar för politiska ledare av varje slag att inte låta hatets krafter i Sverige styra den svenska debatten och kritikens utformning. Gör man det faller man i praktiken in bland dem som hatar Israel för att det är en judisk stat. Eller de som hatar Israel för att man är en demokrati.
Det finns förvisso skäl att kritisera Israel för att man inte gör det man bör göra för att respektera krigets lagar och skydda civilbefolkningen. Det gäller både kravet att tillföra mat och medicin, men också det nödvändiga i att det måste finnas trygga områden för civila, liksom att attacker mot Hamas måste ske under former som så långt som möjligt värnar om civila. Israel får inte låta Hamas förakt för människoliv forma hur kriget förs. Den israeliska regeringen förtjänar kritik för att man inte gör mer för att värna civilbefolkningen och rätten till trygga platser. Den israeliska regeringen bör lyssna till dem som värnar om den israeliska statens rätt att försvara sig. Den svenska regeringens kritik är ett exempel.
Det som drabbar civilbefolkningen i Gaza måste samtidigt sättas in i perspektivet att Hamas med hjälp av internationellt bistånd som syftat till att hjälpa Gazas invånare har befäst hela Gaza med bland annat ett tunnelsystem som till sin omfattning är större än Londons tunnelbana. Det är därför Hamas ledare återkommande spåras till tunnlar under sjukhus eller i civila bostadsområden. De för kriget till de civilas lidanden.
I det totalitära samhället av iransk modell kontrollerar man allt och alla, även de hjälporganisationer som under lång tid befunnit sig där, och dödar dem som sätter sig emot. För det finns i princip ingen respekt för de människors liv som man använder sig av som mänskliga sköldar. Om detta finns det en besvärande tysthet bland dem som säger sig värna palestiniernas intresse men som hellre vill delta i hatet mot Mellanösterns enda demokrati.
De som använder kriget och tragedierna som grund för att hata Israel, som underblåser växande antisemitism, ställer sig i praktiken bakom dem som kräver att Israel inte längre ska finnas. Det är det hatet från Iran och andra som har lett oss dit vi i dag är.
Det finns vare sig någon möjlighet att förstå Mellanösterns konflikter eller bidra till fred om man inte ser den avgörande roll som Iran har för att destabilisera, rusta, hota och terrorisera västerländska intressen samt staten Israel.
Iran har under mycket lång tid mötts av en naivitet motsvarande den som europeiska politiker under lång tid betraktade Ryssland med. Det har till och med funnits en förlåtande attityd till brutalt förtryck med hänvisning till en annan kultur, i den ljusskygga uppfattningen att det ingår i iranska människors kultur att bli förtryckta och torterade om det sker under hänvisning till islamistisk extremism.
Israel befinner sig i en unik situation bland världens stater eftersom man hotas av att bli eliminerad som nation och utplånas som folk. Den regering som Israel i dag har bidrar inte till att göra Israel starkare i den situationen. Men världssamfundet och vi alla har ansvar för att utpeka den som driver på kriget som den ansvarige. Inte göra som Trump och hävda att det är två likvärdiga parter som ”bråkar”. Iran och dess ombud hotar att utplåna Israel och man gör återkommande allvar av detta hot. Det är mot Iran som världens ilska ska vändas, liksom mot Hamas, Hizbollah och Huthi-ledarna. De förtrycker, torterar och avrättar, hyllar kriget och gör verklighet av hoten.
Det innebär inte att kraven på demokratin Israel ska vara några andra än de som måste vara de krav som ska ställas på varje demokrati och rättsstat. Det innebär krav på att den israeliska staten och dess försvarsmakt bör ställa dem som har begått övergrepp till svars liksom att Israel bör stå till svars för de anklagelser som avser krigsbrott.
Detta, liksom vårt ansvar för dem som nu är de mest utsatta förändrar inte vår skyldighet att inse att det vi nu ser är en del av det krig som Iran inlett för en lång tid sedan och som har till syfte att utplåna staten Israel. Det är Iran som av omvärlden måste tvingas ge upp planerna på kärnvapen och målet att utplåna Israel. Försummar vi det blundar vi för dem som har kriget som mål och vi förlorar möjligheten att verka för fred. De som drabbas mest av detta är de som nu drabbas av kriget.
Gunnar Hökmark, ordförande Frivärld.
