Photo by Curioso Photography. Unsplash.
Det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget konstaterade statsminister Ulf Kristersson redan förra sommaren. Samma formulering finns med i den säkerhetspolitiska strategin som presenterades under sommaren av regeringen. Frågan är bara vart det tar vägen härifrån? Käpprätt åt fel håll är svaret från 21 experter i Danmark, Estland, Finland, Norge och Sverige.
Frivärld har frågat experterna om vad de tror om säkerhetslägets utveckling som del av en större enkät om försvars- och säkerhetspolitik inför höstens försvarsbeslut. Den här artikeln är en smygtitt på rapporten, där vi berättar vad experterna tror om framtiden. Och svaren om framtidsutsikterna är mörka, riktigt mörka.
17 av de 21 spår att det framtida säkerhetsläget kommer att försämras i olika allvarlighetsgrader, där Sveriges deltagande i väpnad konflikt inte kan uteslutas. Det varnas för global säkerhetskollaps, orsakad av framför allt Kinas och Rysslands aggressioner, tillsammans med demokratiernas tillkortakommanden. Fyra svar kan tolkas som att framtiden beror på, och då mest på oss själva. Det mest positiva svaret är att säkerhetsläget blir oförändrat – ingen tror att det kommer att förbättras till 2030.
Så här låter det i enkätsvaren:
I kategorin sämre finns Försvarshögskolans Niklas. H Rossbach som spår en ”förvärrad gråzonskonflikt” som skapar situationer som ”kommer att vara svåra att bemästra” och som blir ”kännbara för samhällsekonomin, lokalsamhällen, men även för myndigheter och näringsliv.”
”Sannolikt sämre”, det är tidigare analyschefen på UD Ulla Gudmundssons kortfattade svar. Även Jeanette Serritzlev, militäranalytiker vid den danska Försvarsakademin, har ”svært at være optimistisk. Derfor vil jeg umiddelbart læne i retning af ’værre’. Verden synes at være genstand for større grad af strategisk konkurrence. Flere stater udfordrer USA’s hegemoni, hvilket øger konfliktpotentialet.” Hon använder också ordet ”porös” för att ge sin bild av läget: ”Vi er i en situation, hvor de arkitektoniske plader kan forskyde sig på grund af globale tendenser, klimaforandringer og selvfølgelig ikke mindst på grund af Ruslands krig i Ukraine. Derudover er der mange samtidige kriser, krige og konflikter med potentiale til, at de kan udvides og filtres sammen – og dermed brede sig.”
Estniske försvarsanalytikern Martin Hurt är också pessimistisk: ”Det finns inga tecken som tyder på att säkerhetsläget kommer att förbättras i vårt närområde eller globalt. Tvärtom finns många indikationer som pekar mot att de militära hoten kommer att öka samtidigt som västländerna avdelar alltför begränsade resurser för att kunna möta hoten i samma takt.” På andra sidan finska viken har försvarsanalytikern Robin Häggblom svårt att se ljusglimtar: ”Det finns tyvärr inga som helst indikationer vad jag kan se på att säkerhetsläget skulle bli bättre på kort till medellång sikt.” Hur läget kommer försämras beskrivs av Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg som ”först långsamt, sedan plötsligt.” Lindberg tror att det får anses som troligt att Sverige ”kommer att bli indraget i krig inom de kommande tio åren, sannolikt tidigare. Ryssland uppfattar det redan så och jag ser inga tecken på att spänningen minskar.”
Flera svar pekar på att länder i väst har egen agens, att vi själva påverkar utfallet, som Amanda Wollstad som har angett sitt svar som lite sämre till riktigt dåligt: ”Om vi har tur, och står stadiga och enade, blir det bara lite sämre. Svajar vi och underlåter att exempelvis stötta Ukraina hela vägen så står vi inför något betydligt värre.” Ordföranden i Kungliga Örlogsmannasällskapet Odd Werin efterlyser kraftiga motåtgärder, annars kommer läget att försämras: ”De auktoritära staterna kommer utmana de demokratiska, inte minst genom att aktivt bearbeta opinionsbildningen.”
Ukraina som avgörande återkommer också hos många. Karen-Anna Eggen vid norska Försvarshögskolan menar att ”for Europas del avhenger det av utfallet av Russlands overfallskrig mot Ukraina. En dårlig fred bereder grunnen for en dårligere sikkerhetspolitisk fremtid.” Professor Stefan Forss i Finland tror att det framtida säkerhetsläget sannolikt blir sämre, men det finns ett bästa utfall ”om fred i Ukraina kan åstadkommas på anständiga villkor, det vill säga att Ryssland förlorar kriget och att Ukrainas integration till väst framskrider.” Danske Hans Tino Hansen, vd och grundare av Risk Intelligence A/S, är inne på att ”sikkerhedssituationen bliver med stor sandsynlighed værre frem mod 2030 medmindre der sker et fundamentalt skift i Ruslands kurs, hvilket ikke er sandsynligt for nærværende.” Minna Ålander vid Utrikespolitiska institutet i Helsingfors och non-resident senior fellow vid Frivärld pekar på ”att det beror på utvecklingen i Rysslands krig mot Ukraina, men sannolikheten är låg att läget ska förbättras tydligt.”
Global systemkollaps är en oro hos några. Michael Sahlin, ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien och tidigare ambassadör, beskriver det som en ”mycket stor risk att säkerhetsläget åren fram till 2030 kommer att se ytterligare försämring, ytterst med risk för global systemkollaps, i betydelsen en skenande utveckling med successiv försvagning av mekanismer för fredlig lösning av tvister och därmed systemisk oreda – även om kärnvapenbalansen och kärnvapenavskräckningen fortsatt tillhandahåller en spärr mot ett förödande WW3.” Mentaliteten att vilja satsa allt på en förändring och att vinna när man investerat så mycket är en drivande faktor att beakta. Det här lyfts av Magnus Christiansson på Försvarshögskolan: ”Det ryska fiaskot i Ukraina efter februari 2022 har ändrat de regionala makternas kalkyler. Både Ryssland och Kina ser kriget som en geopolitisk ruptur, och istället för att retirera höjer de insatserna dramatiskt. Alla regionala makter har länge förberett sina befolkningar på uppoffringar och kamp mot USA. Världen står därför inför några år av snabb militär upprustning och mycket stora risker för konflikteskalering i såväl Europa som Mellanöstern och Sydostasien.”
Karlis Neretnieks, ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien, tidigare generalmajor och rektor för Försvarshögskolan, befarar en sämre situation, ”inte bara kopplat till Rysslands maktambitioner utan också globalt, då som en följd av andra auktoritära staters och extremistorganisationers agerande och deras totala brist på respekt för internationell rätt och mänskliga rättigheter.”
Om det här är några av rösterna från de experter som tror att det blir sämre, hur låter det då hos några av dem som har svar som placerats in i kategorin oförändrat eller att det beror på?
Försvarshögskolans professor Kjell Engelbrekts svar är representativt för resonemangen som kan kallas för gråa till mörkgråa: ”Jag skulle tro att det i grunden förblir oförändrat, eftersom den regelbaserade världsordningen förblir under hårt tryck framöver. Men det beror också på hur väl vi och likasinnade regeringar förmår svara upp på de tre utmaningarna (som Engelbrekt nämnde i lägesbeskrivningen (red. anm).” Finlands tidigare försvarsattaché i Stockholm och tidigare vd för SAAB Finland Anders Gardberg tror att ”vi själva kan påverka utvecklingen till det bättre, eller åtminstone bibehålla läget på nuvarande nivå, men det förutsätter dels att vi har en samsyn över allvaret i det nuvarande läget och inte hoppas att det bara går förbi av sig självt.”
”Forhåbentligt ikke værre”, det skriver Jonas Parello-Plesner, direktör vid Alliance of Democracies Foundation, visiting senior fellow German Marshall Fund med fokus på Kina och tidigare dansk diplomat i Washington DC, ”men det baseras på at vi allerede befinder os i en meget kritisk situation.” Anders Åslund, senior fellow Frivärld, menar att utvecklingen beror helt på utgången av kriget i Ukraina: ”Om Ryssland förlorar förbättras läget – sannolikt tvingas Putin att avgå. Om Ryssland vinner blir säkerhetsläget vida värre.”
Det är en mörk bild som tecknas. Det går inte att nog understryka hur allvarligt det säkerhetspolitiska är. Mänskligheten har tagit sjumilakliv in i osäkerhetens tidsålder där en rad olika geopolitiska spänningar och konflikter har lagts på varandra. Det enda förutsägbara är svårförutsägbarheten, och att det inte kommer att bli som förut.
Utifrån det här läget, vad säger 21 experter om försvarsberedningens ambitioner om 2,6 procent av BNP till 2030? Räcker 15 miljarder till civilt försvar? Vad skulle de själva ha gjort om de fått bestämma över svensk försvarspolitik? Vad pratar vi för lite om i svensk försvarsdebatt?
Detta kommer att gå att läsa om i en kommande rapport från Frivärld som presenteras i närtid.
Patrik Oksanen är resident senior fellow vid Frivärld. Patrik är verksam som frilansjournalist, författare och föreläsare, samt ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien och Kungliga Örlogsmannasällskapet.
