Margareta Cederfelt, om att personer som kämpar för demokrati, avslöjar korruption och uttrycker sitt missnöje utsätter sig för livsfara medan de skyldiga går fria.
Den ryska regimen har inte lyckats stoppa de som kämpar för rättsstatens principer. I lördags ägde den årliga manifestationen rum till stöd för en fri och rättvis rättegång av den mördade ryska oppositionspolitikern Boris Nemtsov. Den demokratiska oppositionen i Ryssland − bestående av aktivister, oppositionspolitiker och journalister – utsätts ständigt för trakasserier, hot om åtal och i värsta fall även våld och risken att bli mördad på grund av regimkritisk verksamhet.
Ondskan i dessa regimens brott mot oliktänkande är flerfaldig. Dåden kan genomföras med maktens tysta medgivande, eller ännu värre, på makthavarnas order. Brotten förekommer kontinuerligt och utreds sällan av de statliga myndigheterna. Detta resulterar i att personer som kämpar för demokrati, avslöjar korruption och uttrycker sitt missnöje utsätter sig för livsfara medan de som hotar och mördar dissidenter i praktiken har straffrihet.
Med mordbrännarens logik − med brottet försvinner bevisen för förövarens skuld − går de skyldiga fria. Den som har bevis som pekar mot korruption och lögner tystas ned medan brottslingar tillåts smita undan ansvar för sina handlingar. Eftersom rättsväsende och politisk makt inte hålls separerade, vansköts de efterföljande utredningarna på ett sådant sätt att de som organiserat eller beordrat morden inte döms. Mönstret känns igen från flera uppmärksammade exempel, och illustreras tydligt i rättsprocessen som följde efter mordet på Boris Nemtsov.
Fem år har passerat sedan Nemtsov sköts till döds på Bolsjoj Moskvoretskij-bron i centrala Moskva. Nemtsov hade en gång varit en av Putins närmaste män men hade bytt sida och var före mordet hans främste rival och en ledande oppositionell. Nemtsov satte Kreml under press genom att rapportera om korruption och organisera gatuprotester. Han protesterade också mot hur Ryssland agerade i sitt närområde och kritiserade kriget mot Ukraina inklusive förstås den folkrättsstridiga annekteringen av Krim.
För många ryssar signalerade mordet på Nemtsov och den efterföljande vanskötta utredningen början på en ny era där ingen regimkritiker går säker. Två år efter mordet dömdes fem män som skyldiga. De dömda påstods ha mördat en av Rysslands mest välkända oppositionspolitiker i ett av landets mest välbevakade områden utan någon utomstående hjälp. Aktivister, experter och oberoende medier var inte övertygade om utredningens slutsatser. Att mordet varit politiskt motiverat eller att det skulle ha skett på order från högre instans, undersöktes aldrig i de ryska myndigheternas utredning. Än idag existerar inget offentliggjort bevismaterial.
Ryssland är – som medlem i Europarådet (PACE) och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) – förpliktigat till att följa demokratiska normer och rättsstatens principer. Såväl PACE som OSSE har valt att granska mordet av Boris Nemtsov för att därigenom sätta det ryska rättssystemet och dess brister under lupp. I egenskap av rapportör för OSSE lade jag i förra veckan fram min rapport om mordet.
I rapporten The Nemtsov Murder and the Rule of Law in Russia framkommer det att den ryska juridiska processen misslyckats med att säkerställa de anklagades skuld, belägga hur brottet begicks samt att identifiera de individer som anstiftat och organiserat mordet. Att viktiga delar av bevisbördan, som övervakningsvideomaterial, bilder av brottsplatsen och vittnesmål har försvunnit under suspekta omständigheter ger grund att misstro den officiella utredningens slutsatser. Vittnesutsagor och erkännanden har bestått av motsägelsefulla uttalanden och troligen tvingats fram. Bevis som pekar mot högt uppsatta tjänstemän har inte tagits upp i åklagarens utredning.
De ryska myndigheterna har tyvärr nonchalerat mina försök att få kontakt med ansvariga för utredningen om mordet på Boris Nemtsov.
Den ryska responsen på rapporten var typisk; man svarade att mordet på Boris Nemtsov är en rysk angelägenhet som enbart kan utredas av de nationella myndigheterna. Hemlighetsmakeriet runt mordet och det bedrövliga hanterandet av rättssaken hör till vardagen i fråga om de övergrepp som aktivister och journalister utsätts för i Ryssland. De ansvariga myndigheterna visar inget intresse om offren tillhör den demokratiska oppositionen. I det fall en utredning ändå genomförs utelämnas möjligheten att mord kan ha haft politiska motiv och beordrats från högre ort. Oftast tigs de rättsliga övergreppen ihjäl utan omvärldens vetskap. Offrens öde går omvärlden obemärkt förbi.
Att ställa ansvariga till svars för mordet på Boris Nemtsov är ett första steg för att bryta regimens våldsmönster. Oppositionspolitikers, journalisters och aktivisters rättigheter säkerställs bara genom att hot och våld inte sopas under mattan. I en demokrati är möjligheten att kritisera den politiska makten och att framföra synpunkter på problem utan risk för repressalier en självklarhet. Dessa rättigheter försvaras genom upprätthållandet av rättsstatens principer.
När Sergej Magnitskij mördades efter att ha kämpat mot korruption i den ryska statsapparaten införde vissa länder så kallade Magnitskij-lagar, som tillämpade sanktioner gentemot de ansvariga för hans död. Enligt min uppfattning som jag också framför i rapporten, bör EU besluta om och införa ett liknande sanktionssystem. Den rättsliga processen angående mordet på Boris Nemtsov bör öppnas på nytt och genomföras i enlighet med Magnitskijlagen. Det fria ordet i Ryssland försvaras genom att uppmärksamma och sätta press på de som är skyldiga till att oppositionella röster tystas genom hot och våld.
Under de fem år som gått sedan Boris Nemtsov mördades har förutsättningarna för den demokratiska oppositionen i Ryssland försämrats. Det internationella samfundet måste göra allt som står i dess makt för att skydda modiga dissidenter, journalister, politiker och aktivister som trotsar hoten från Kreml och fortsätter kämpa för ett demokratiskt Ryssland. Trots risk för repressalier samlades över 20 000 personer i lördags i centrala Moskva för att protestera mot förtrycket och för att hedra Boris Nemtsov. På en av banderollerna stod att läsa ”Putinregimen är ett hot mot mänskligheten”.
MARGARETA CEDERFELT är riksdagsledamot (M) och vice ordförande i OSSE:s parlamentariska församling samt utsedd av OSSE:s parlamentariska församling till rapportör om mordet på Boris Nemtsov.
